Kategori: Endast text

Vaccintrubbel

Jag försöker vaccinera mig. Det går inte så bra.

Mitt problem denna gång är inte covidvaccin utan TBE-vaccin mot fästingburen hjärninflammation. Jag har upptäckt att jag med råge har passerat datumet för när jag egentligen skulle ha tagit min senaste påfyllningsdos av det vaccinet. Så jag bestämde mig för att ta tag i saken.

När jag bodde i Uppsala var det lätt att fixa. Det var bara att gå in på en privat vaccinationscentral och få sprutan. Här på glesbygden i Norrbotten har saken visat sig vara betydligt mer komplicerad.

För det första finns det, så vitt jag vet, inga privata vaccinationscentraler där jag bor. Så jag bokade en tid hos distriktssköterskemottagningen på närmaste hälsocentral.

Igår, dagen innan jag skulle till hälsocentralen, ringde en sjuksköterska:

-Har du ett recept på vaccinet?

Jag:

-Ehh, nej. Ska man ha det? Det har jag aldrig behövt ha för vaccin förut (och det står dessutom inget om det på sjukvårdsupplysningens webbsida).

Sköterskan:

-Här måste en läkare skriva ut ett recept på TBE-vaccin. Det finns inte i lager på hälsocentralen. Du ska sedan själv hämta ut vaccinet på apotek och ta med det till hälsocentralen klockan fyra på tisdag när det är öppen mottagning för resevacciner för att få vaccinet. Det ska du inte boka tid för så jag avbokar din tid.

Jag:

-???

Sköterskan:

-Jag pratar med en av läkarna som skriver ut ett recept åt dig.

Jag:

-Ok, om det är vad som krävs så gör vi så. Då kan jag alltså hämta ut vaccinet på apoteket imorgon och ta med det till hälsocentralen på drop-in imorgon för att få vaccinet?

Sköterskan:

-Ja.

 

Idag är det tisdag, dagen efter telefonsamtalet. Och receptet fanns i databasen när jag kom till apoteket. Men apoteket visade sig naturligtvis inte alls ha vaccinet inne. Det måste nämligen förbeställas av apoteket flera dagar i förväg och flygas upp. Så apoteket gjorde en beställning åt mig och ska höra av sig när det kommer. Troligen sker det inom en vecka, men det är inte garanterat.

Så något TBE-vaccin har jag fortfarande inte fått. Kanske nästa vecka?

Insekterna vaknar till liv igen

Det var så varmt i solen att det gick att promenera utan jacka mitt på dagen idag. Förutom flera nässelfjärilar såg jag också en sorgmantel och en citronfjäril under dagens promenad. Även flugor och något enstaka vildbi har hunnit vakna till liv. Vad pollinerande insekter äter den här tiden på året är dock lite av ett mysterium. Det enda jag har hittat som blommar nu är gråal, och så några videbuskar där videkissarna precis har börjat tränga fram. Alen är vindpollinerad och därför värdelös som mat för pollinerande insekter. Det är alarnas fel att näsan rinner och det svider i ögonen! Så det är väl videblommorna som ensamma får stå för maten så här års. Men där har blomningen inte riktigt kommit igång ordentligt än.

Majsen kom från Amerika, inte från Asien

På sistone har jag i mitt arbete stött på ett flertal forskare inom andra ämnesområden än biologi som i olika rapporter, lite i förbifarten, hävdar att antikens människor i diverse olika delar av Eurasien odlade majs. Särskilt i Mellanöstern och i Kina.

Nej, det gjorde de inte. Majs är en amerikansk gröda som inte förekom i Eurasien innan den kontakt som uppstod mellan den gamla och nya världen i och med Columbus resor. Så påståendet är fel. Däremot odlas majs, liksom de flesta andra grödor, numera i så gott som hela världen.

Men framför allt är det i mitt tycke ett konstigt påstående. Hur i hela fridens namn kan någon överhuvudtaget få för sig att just majs, som är en närmast ikonisk del av den inhemska matkulturen i både Nordamerika och Sydamerika men inte någonstans i Eurasien, ursprungligen skulle vara en asiatisk gröda?

Vårvintern är här

Idag är första dagen i år som jag kan känna att solen faktiskt värmer när den strålar in genom köksfönstret.

Efter ett plötsligt väderomslag är det nu plusgrader och det droppar från taket.

Det är en överdrift att säga att våren är här, men vårvintern har definitivt kommit efter en lång och mörk vinter. En vinter som dessutom har känts extra lång och mörk av alla pandemiorsakade restriktioner.

Tillbaka till den pandemiska vardagen

Efter att ha firat jul och nyår som vanligt med min familj, som numera är så liten att den utan problem ryms inom ramen för hur många som får träffas även enligt de strängaste restriktionerna, är nu årets första arbetsdag avklarad. Hemma vid köksbordet. Själv tillhör jag de som överlag trivs utomordentligt med att utföra mitt kontorsarbete hemifrån. Där kan jag oftast jobba ostört och jag kan lägga upp arbetet som det passar mig.

Men arbetet fungerar ändå bäst när jag kan jobba som jag gjorde under stora delar av förra året; delvis hemifrån mitt kök, delvis från kontoret och ibland ute i fält. Men när både vintern och smittspridningen började komma igång ordentligt här försvann återigen det sista alternativet helt och mina besök på kontoret minskade till nästan noll. Fast då blev det problem med de delar av mitt jobb som behöver stötas och blötas i diskussioner med kollegor och diverse andra människor för att bli bra. Och om man under en längre tid inte deltar på kafferasterna på jobbet riskerar man dessutom att hamna utanför mycket av informationsflödet, även om man deltar på de ”riktiga” mötena. Så en kombination av olika metoder är trots allt det bästa.

Däremot saknar jag till skillnad från många andra egentligen inte i sig den sociala samvaron som kommer av att arbeta på en gemensam arbetsplats. För mig är arbete i första hand förknippat med just arbete. Det inkluderar den sociala samvaron med kollegorna som för mig bara är ytterligare en arbetsuppgift. Precis som andra arbetsuppgifter kan att umgås med kollegor vara allt från trevligt och inspirerande till outhärdligt, men en arbetsuppgift förblir en arbetsuppgift oavsett om jag gillar den eller inte.

Jag saknar istället den sociala gemenskapen som i vanliga fall är förknippad med min fritidsaktiviteter. Dessa aktiviteter har tyvärr helt eller delvis varit inställda på grund av pandemin ända sedan förra vårvintern.

Jag har vissa förhoppningar om att i år delvis kunna styra om inriktningen på mitt arbete mer mot mina huvudsakliga intresseområden. På senare år har mitt arbete varit strikt fokuserat på energi- och klimatfrågor. Energi och klimat är i och för sig mycket aktuella teman och det har varit intressant att få möjlighet att lära mig mer om de ämnena och om hur de tillämpas i praktiken, men jag är i grund och botten biolog kombinerat med en släng av geologi och kemi. Fysik är väl ok men teknik har jag oerhört svårt att uppbåda någon entusiasm för. Enligt mig finns det bara två sorters teknik: bra grejer som fungerar och gör vad de ska göra eller åtminstone enkelt kan lagas och så skräp som inte fungerar.

Det jag i normala fall gillar med mitt nuvarande jobb är att vara ute och föreläsa. Men det har jag ju knappt kunnat göra alls under förra året och situationen kommer troligen inte förbättras förrän tidigast till sommaren. Jag har hållit ett par digitala föreläsningar, men det är inte samma sak när man som föreläsare inte kan se sin publik. Att som åhörare lyssna på digitala föreläsningar är ok, men det är inte alls lika roligt att hålla dem.

Digital körsång

Nu har jag filmat mig själv när jag sjunger Jul, jul, strålande jul och skickat in filmen till SVT:s Hemmakören. Det var svårare än jag trodde att skapa ett inspelat sångbidrag till en sådan här digital kör.

För det första är jag rätt ringrostig när det gäller sjungandet för jag har ju inte sjungit i kör på snart ett år på grund av pandemin. Och jag tycker att det är svårt att höra de enskilda stämmorna i SVT:s övningsversion av arrangemanget. Att sjunga för min dator och min mobiltelefon känns dessutom mer som att sjunga solosång än som att sjunga i en kör, vilket är något förvirrande i det här sammanhanget.

För det andra behövde jag bygga en ganska avancerad och något ranglig hög med grejer att ställa mobiltelefonen på för att kunna filma mitt ansikte i åtminstone mer eller mindre ansiktshöjd med en stillastående kamera. Tyvärr blev inspelningen lite från sidan eftersom jag inte lyckades få plats med datorn, där dirigenten och noterna fanns, framför mobiltelefonen.

För det tredje är det inte helt lätt att få ljudet att låta bra i en inspelning på min mobiltelefon.

Men det får duga. Nu är jag med i alla fall. Det är det viktiga.

Jag var lite sur över att jag missade chansen att skicka in ett bidrag till Sveriges Radios motsvarighet men nu är jag ändå med i en av medias coronainspirerade varianter av ”folkets kör” detta år.

****************************************************

Tillägg i efterhand: Jag måste säga att jag var väldigt missnöjd med de färdiga SVT-programmen. Den faktiska Hemmakören var knappt ens med i avsnitten överhuvudtaget som istället fokuserade på en livekör som låtsades ha körövning. Mitt bidrag verkade dessutom inte vara med alls. Nej, det blir istället Sveriges Radios variant jag satsar på under 2021 om de kör sitt upplägg igen.

Uppdrag: Hitta ett schampo för torr och kliande hårbotten

Jag fick aldrig något svar på min fråga till Midsona om vad skillnaden mellan Urtekrams parfymfria duschtvål och schampo var. Frågan skickade jag i somras efter att ha noterat att de hade identisk innehållsförteckning. Men för några veckor sedan upptäckte jag att innehållsförteckningen på duschtvålen ändrats. Så nu är de inte identiska längre. Det var väl deras svar antar jag.

När det gäller duschtvål så har jag bytt ut den mot duscholja, vilket är bättre för min torra hud. Särskilt nu på vintern.

Men mitt problem med torr och kliande hårbotten har bara förvärrats. Ända tills nyligen hade jag normalt, mjukt och lite väl tjockt hår. Jag kunde använda vilket schampo som helst, även om jag föredrog parfymfritt på grund av min känslighet för starka dofter. Men på senare tid har håret förändrats och blivit strävare och torrare. Och jag har fått allt värre problem med torr hårbotten som kliar så jag blir tokig. Jag tvättar håret ett par gånger i veckan och har inte använt hårstylingprodukter på sisådär 20 år, så problemet beror inte på överdrivet tvättande eller överdriven kemikalieanvändning.

Jag håller på att testa mig genom olika schampon som påstås vara extra bra för torrt hår för att försöka hitta något som fungerar. Inklusive särskilt schampo för torr hårbotten från apotek, vilket hittills bara förvärrat problemet. Har även försökt schampofria hårtvättmetoder som att tvätta håret med bara balsam och att tvätta håret med ägg. Enbart balsammetoden gav kraftigt kliande hårbotten, och dessutom blev håret tungt och platt och det blev även väldigt snabbt fett och smutsigt igen. Enbart äggtvätt gav väldigt strävt hår och svidande klåda i hårbotten. Äggtvätt följt av eftersköljning med utspädd äppelcidervinäger gav fantastiskt snyggt och glänsande hår, men skapade outhärdligt svidande klåda i hårbotten. Så de schampofria hårtvättlösningarna verkar inte vara rätt väg att gå.

Det som hittills fungerat bäst mot klådan är att tvätta med Urtekrams parfymfria schampo och sedan gnugga in Apotek Hjärtats special care återfuktande hårbottengel i hårbotten. Men det är omöjligt att endast applicera gelen i hårbotten utan hela håret blir inkletat med gelen som sedan långsamt stelnar. Det gillar jag inte.

Så sökandet efter den perfekta hårtvättlösningen fortsätter.

Snälla naturfilmare, sluta fejka hur djur rör sig

Jag tycker verkligen att naturfilmer på TV har försämrats på sistone. Åtminstone de storskaliga internationella produktionerna. Det verkar som att naturfilmare plötsligt, alla samtidigt, upptäckt slowmotion-tekniken och blivit helt galna i den. I de fall något rör sig långsamt har samma fenomen skett med time lapse-tekniken, men i naturfilmer är det oftast de som rör sig snabbt som har huvudrollen så slowmotion dominerar.

Nu går det i princip aldrig att få se djur röra sig i naturlig hastighet på TV. I alla fall inte i de dyra, internationella naturdokumentärer som ska förställa högsta kvalitet. Slowmotion hade varit kul om det hade använts någon gång ibland som variation, men när så gott som all rörelse visas i slowmotion blir det snabbt tröttsamt. Och fånigt.

De vanliga egenproducerade SVT-naturprogrammen verkar inte ha råd med slowmotion? Tack och lov för det.