biologi – Sida 12 – Erika Groth

Äppelträdet i januari

En dag i slutet på december var det så där riktigt kallt att träden gnistrade vita av frost. Eller ja, kallt och kallt. Det var kallt för att vara Uppsala. Här är det sällan minusgrader och riktigt kallt betyder att temperaturen närmar sig tio minusgrader. Hur som helst var det vackert. Den dagen slog det mig att jag har börjat uppfatta kyla som något exotiskt, vilket är bisarrt för någon som vuxit upp långt upp i norr där 20-30 minusgrader var normal vintertemperatur. Under mitt sista år på gymnasiet sjönk utetemperaturen till och med ner under -40°C.

Tyvärr hade jag inte med mig kameran på min promenad just den dagen då allt gnistrade så vackert. Ett par dagar senare slog värmen till och temperaturen steg till en nivå som påminde mer om en kall sommardag. Snön tinade snabbt bort och om det inte vore för att solen står så lågt skulle det kunna vara vår. Äppelträdet står ännu tålmodigt och väntar. Knopparna är redo men ännu är det inte dags.

One day at the end of December it was so cold that the trees were completely covered in sparkling white frost. Well, cold for Uppsala that is. Here the temperature rarely drops below freezing and really cold means that the temperature is getting close to -10°C. Anyway, it was beautiful. That day I realized that I have started to think of cold temperature as something exotic, which is weird for someone who grew up in the far north where -20°C to -30°C were normal winter temperatures. During my last year in secondary (high) school the outdoor temperature even dropped below -40°C.

Unfortunately I did not bring the camera on my walk that day when everything was sparkling white. A few days later the heat struck and the temperature rose to a level more typical of a cold summer day. The snow quickly disappeared and if it wasn’t for the low angle of the sun one might think that it is spring. The apple tree is still patiently waiting. The buds are ready but the time has yet to come.

Fotona ovan är tagna 2015-01-03 i Uppsala.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Ljusets drottning kom med snö. Äppelträdet i december.

När jag vaknade i morse låg det för första gången i år ett tunt täcke av vit nysnö på marken. Gnistrande snö under en blå himmel. Plötsligt kändes inte världen så mörk längre.

Så passande att det var dags att titta till äppelträdet igen. Det stod där naket på stenbumlingen. På marken under trädet stack falläpplen upp ur snön. Men eftersom det ännu inte är så kallt hade snön redan börjat tina. Det kändes märkligt nog lite som vår igen när det droppade från träden.

Idag är det Lucia. Ljusets drottning som ska komma med hoppet. Om du på något sätt lyckats missa att få dig något luciatåg i år så kan så klart nätet hjälpa till. Här är ett urklipp ur ett gammalt avsnitt av luciamorgon från SVT.

When I woke up this morning there was, for the first time this year, a thin layer of white snow on the ground. Sparkling snow under a blue sky. Suddenly the world didn’t feel so dark anymore.

How appropriate that it was time to visit the apple tree again today. There it stood, naked, on the big boulder. On the ground below apples were sticking out of the snow. But since it’s still not very cold the snow was already melting. It even felt a bit like spring again when the melting snow was dripping from the tree branches.

Today is Lucia Day in Sweden. The Queen of Light who is supposed to bring hope. If you haven’t seen a lucia procession today the internet can of course take care of that. Here is a short section of the national TV’s Lucia celebration from a few years ago. And a quick ”Swedish Lucia for Dummies” for those of you who have never heard of Lucia.

Fotona ovan är tagna 2014-12-13 i Uppsala.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Äppelträdet i november

Vintern närmar sig och äppelträdet gör sig redo att somna in. Både äpplena och löven har fallit av. Bara några enstaka gulbruna löv hänger och dinglar på grenarna. Grannträdet däremot har inte hunnit lika långt i sina vinterförberedelser och har fortfarande massor av gula höstlöv kvar.

Winter is coming. The apple tree is preparing to sleep through the winter. Both the apples and the leaves have fallen off. There are only a handful of yellow-brown leaves left on the branches. The neighbouring tree on the other hand seems to be falling behind with the winter preparations. It still has plenty of yellow autumn leaves left.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt) eller på facebookgruppen ”Följa ett träd” (svensk).

Fotot är taget 2014-11-09 i Uppsala.

Äppelträdet i oktober

Bara ett enda äpple sitter kvar i äppelträdet. Alla andra har fallit av. Trädet förbereder sig för vintern. Bladen har börjat förlora sitt klorofyll men de andra pigmenten är lite mer seglivade. Ungefär hälften av bladen är nu gulbruna snarare än gröna.

Only one apple left in the apple tree. The rest of the apples have fallen off. The tree prepares for winter. The leaves are loosing their chlorophyll but the other pigments last a little longer. About half of the leaves have now turned from green to yellow-brown.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt) eller på facebookgruppen ”Följa ett träd” (svensk).

Fotona är tagna 2014-10-11 i Uppsala.

Äppelträdet i september

En månad har gått sedan jag tittade till äppelträdet förra gången. Den största skillnaden är att äpplena nu är röda. Äpplena smakar inte lika surt längre men de är fortfarande ingen höjdare smakmässigt. Bladen är fortfarande mestadels gröna men många blad är nu angripna och i viss mån uppätna. Fortfarande sitter äpplena kvar i trädet. Jag såg inte till någon fallfrukt på marken nedanför.

It’s been a month since I last visited the apple tree. The biggest difference is that the apples are now red. The apples are less sour than before but they still don’t taste great. The leaves are still mostly green but now many leaves have been attacked by pathogens and some have been partly eaten. The apples are still hanging in the tree. I didn’t see any apples on the ground below.

Kolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt) eller på facebookgruppen ”Följa ett träd” (svensk).

Fotona är tagna idag 2014-09-14 i Uppsala.

Minns högsommaren

Åskväder över åkrarna vid Gamla Uppsala i slutet av juli.

Den platta Uppsalaslätten. Leran som för inte alltför länge sedan låg på havets botten är nu bördig jordbruksmark.

Följa träd tillsammans

Jag hoppas att fler vill hänga på det här med trädföljande. Det är roligare om man är några stycken så kan man inspireras och uppmuntras av varandra.

Det finns ett internationellt nätverk som samordnas av Lucy Corrander på bloggen Loose and Leafy. Där ingår trädföljare från alla världens hörn. För att uppmuntra fler svenskar att börja följa ett träd har jag startat facebookgruppen ”Följa ett träd”.

Så välj ut ett träd och häng på. Det är ett kul och lättsamt sätt att följa naturens växlingar och vem vet, du kanske till och med lär dig något på vägen.

Du väljer själv hur ambitiös du vill vara. Du kanske vill bidra till forskningen inom området genom att bli en fenologiväktare och rapportera till naturens kalender. Eller så kanske du föredrar att skriva en dikt baserat på dina trädobservationer varje månad? Låt fantasin flöda.

Äppelträdet i augusti

Att följa ett träd under ett år. Det är något som ett antal bloggare världen över ägnar sig åt och från och med nu hoppar även jag på trenden.

Jag har valt ut det träd som jag tänker följa. Ett böjt och missformat äppelträd som står mitt på en stor sten vid en väg. Eftersom ingen vettig människa skulle plantera ett äppelträd på den här platsen har trädet troligen vuxit upp från ett frö som råkade hamna där.

I Sverige finns både förvildad domesticerad apel (Malus domestica) och vildapel (Malus sylvestris). De två arterna är väldigt lika och båda förekommer i Uppland. Dessutom förekommer även hybrider mellan de två arterna. Vildapel har små (ca 1-2 cm), mycket sura äpplen med långa skaft medan apel har större, kortskaftade äpplen som smakar sött eller lite surt. Apelns blad har dessutom luden undersida medan vildapeln har kala blad.

Nu i augusti, mitt i högsommaren, är mitt äppelträd smockfullt med gröna äpplen. Enstaka äpplen har börjat falla till marken men de flesta sitter kvar i trädet. Jag smakade så klart på ett äpple från mitt äppelträd men det smakade inte särskilt mycket alls. Lite syrligt.

Mitt träd är med största sannolikhet en förvildad domesticerad apel eftersom äpplena är kortskaftade och inte är särskilt sura. Men det skulle även kunna vara en hybrid. För att veta helt säkert måste man göra en genetisk släktskapsanalys (en så kallad fylogenetisk analys).

Bladen är gröna. Några få blad verkar vara angripna men de flesta är ännu i bra skick. Jag hittade bara ett blad som hade börjat växla till höstfärg.

Mer om skillnaden mellan vildapel och domesticerad apel:
Mossberg & Stenberg. 2003. Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand
Naturhistoriska riksmuseet. Den virtuella floran.

Fotona är tagna 2014-08-09 i Uppsala.

Det blir blåbär i stadsskogen i år

Långsamt liv

Livet på havsbotten är vackert och fascinerande men det går för långsamt för att man verkligen ska uppskatta skönheten.

Daniel Stoupins vackra video Slow Life är tillverkad med så kallad time-lapse-fotografi vilket gör att allting ser ut att gå mycket snabbare än i verkliga livet. Time-lapse-fotografi innebär att kameran tar mycket färre bilder per tidsenhet än normalt vid själva inspelningen men filmen visas sedan med det normala antalet bilder per tidsenhet.

Och vips så är det långsamma livet på korallrevet fullt av rörelse.