Kvinnor med dyra leksaker

Något som jag faktiskt saknar från min tid som forskare är att kunna ägna hela dagar åt att köra mycket tekniskt avancerade och hutlöst dyra maskiner. Det var ofta riktigt kul. Tyvärr har jag inga foton av mig själv i labbet. Inte heller har jag några foton på alla de apparater vi använde. Det enda undantaget jag har hittat bland mina gamla filer är det här (ganska dåliga) fotot av vad som kan kallas för mynningen på den genkanon som vi använde för att skjuta in DNA i granceller. Genkanonen var varken den dyraste eller den mest avancerade apparaten jag använde som forskare men eftersom jag inte har någon bild på de andra så får den duga som exempel. Den var monterad i en sterilbänk som blåste ut steril luft från bakstycket för att minska risken att cellerna blev kontaminerade under processen.

GenkanonNormalt genmodifierar inte forskare växtceller direkt utan låter en jordbakterie som heter Agrobacterium tumefaciens göra jobbet istället. I naturen genmodifierar den växter så att de bildar en tumör. Bakterien tvingar på så sätt växterna att tillverka mat åt den. På labbet byter man ut tumörgenen i bakterien mot den gen man vill stoppa in i växten och låter sedan bakterien göra jobbet. Det är nämligen avsevärt lättare att ändra i bakteriers DNA än i flercelliga organismers. Tyvärr fungerade den tekniken inget vidare med granar. Där fick vi istället köra med brutalare metoder. Vi täckte pyttesmå guldkulor med DNA:t och sköt in det i grancellerna istället. Cellerna placeras, efter en förbehandling, i en öppen petriskål inuti den genomskinliga cylindern på bilden och besköts sedan ovanifrån. Vetenskapligt sett var projektet tyvärr ingen succé, men det var i alla fall kul att få skjuta några omgångar celler med kanonen.

Jag älskar Twittertaggen #girlswithtoys (flickor med leksaker) som drogs igång av Kate Clancy (@KateClancy) i irritation över att forskare i en intervju beskrevs som boys with toys (pojkar med leksaker). Där lägger kvinnliga forskare upp bilder på sig själva med de apparater de använder i sitt jobb. För en gångs skull ser bilder av forskare på nätet verkligen ut som riktiga forskare. Önskar bara att jag hade någon bättre bild att bidra med.

Äppelträdet i maj

Nu är äppelträdet äntligen täckt av späda, ljusgröna vårlöv. Och på marken under träden är det fullt av vitsippor. Fast just vid äppelträdet är vitsipporna mer lila än vita.

Själv är jag fullt upptagen med att packa ner allt jag äger i flyttkartonger. Nästa vecka flyttar jag till ett nytt jobb i Sandviken. Jag kommer att sakna Uppsala men efter att ha bott här i drygt 15 år ser jag fram emot nya äventyr i en ny stad.

Now the apple tree is finally covered in small, lightgreen spring leaves. And the forest floor is covered in white wood anemones (Anemone nemorosa). Although around the apple tree the wood anemones are more purple than white.

I’m currently busy packing everything I own into moving boxes. Next week I’m moving to a new job in Sandviken, Sweden. I will miss Uppsala but after more than 15 years here I look forward to new adventures in a new town.

ErikaGroth-5356ErikaGroth-5367ErikaGroth-5364ErikaGroth-5369Fotona ovan är tagna 2015-05-03 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Äppelträdet i april – Glad Påsk!

Ja, visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja, visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer

och det som stänger.

Ja, nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är som värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye, ur diktsamlingen ”För trädets skull” 1935
Hör Karin Boye själv läsa första versen.

English translations of ”Yes, of course it hurts” by Jenny Nunn and by David McDuff.

På håll ser äppelträdet fortfarande oförändrat ut men när man tittar närmare ser man att något har hänt. Knopparna spricker. De nya löven börjar titta fram bakom de skyddande fjällen. Samtidigt pågår fortfarande nedbrytningen av förra årets löv och frukter nere på marken. Utan död finns inget liv.

Karin Boyes dikt om knopparna som tvekar och ängslas innan de spricker har inspirerat generationer av svenskar att pröva sina vingar och göra saker de egentligen inte vågar. Själv hoppas jag på att börja en ny fas i min karriär inom kort. Än vet jag inte var och hur, men vi får väl se…

From a distance the apple tree looks the same as it has done for months, but if you look up close it’s clear that something has happened. Bud burst. The new leaves are starting to peek out from behind the protective scales. At the same time last year’s leaves and fruits are still being digested on the ground below. Without death there can be no life.

Karin Boye’s poem (English translations of the poem: see links above) about the buds that heistate out of fear before finally bursting has inspired generations of Swedes to do things that they don’t really dare to do. I’m hoping to start a new phase in my career very soon. So far I don’t know where or how, but we’ll see…

ErikaGroth-5197ErikaGroth-5198ErikaGroth-5207ErikaGroth-5202ErikaGroth-5209Fotona ovan är tagna 2015-04-04 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Äppelträdet i mars

Solen börjar sakta värma igen men lövsprickningen har ännu inte kommit igång. Äppelträdet ser därför ut som det gjort i flera månader nu. Jag vet att det händer saker inne i knopparna men utanpå syns ingenting. Den här gången inspirerade de kala grenarna och stammarna mig att ta mer konstnärliga trädfoton. Den idén resulterade i att jag ramlade baklänges ner från stenbumlingen som trädet står på. Som tur var landade jag relativt mjukt i skogen istället för på asfalten.

The sun shine is starting to feel warm again but the buds have yet to burst. Hence, the apple tree looks the same as it has done for months. I know that things are happening inside the buds, invisible to me. This time the bare branches and stems inspired me to take more artistic tree photos than usual. This resulted in me falling backwards off the boulder that the apple tree is standing on. Luckily I landed in the relatively soft forest vegetation rather than on the road.

ErikaGroth-5104ErikaGroth-5113ErikaGroth-5099ErikaGroth-5087ErikaGroth-5111ErikaGroth-5120ErikaGroth-5083ErikaGroth-5076ErikaGroth-5097Fotona ovan är tagna 2015-03-05 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Smälta droppar

 

ErikaGroth-5025ErikaGroth-5028ErikaGroth-5031ErikaGroth-5032Hittar du inget att fotografera beror det på att du inte gått tillräckligt nära. Det är en gammal grundregel inom fotografering. Bara genom att flytta kameran en smula eller ändra skärpedjupet en aning kan man hitta massor av olika sätt att fotografera samma motiv.

Jag älskar att fotografera men är inte särskilt intresserad av bildredigering. Jag kan tillbringa timmar med att experimentera när jag står där ute med kameran. Det är först när jag kommit in, laddat upp bilderna på datorn och börjar gå igenom dem som jag undrar vad i hela fridens namn jag tänkte med egentligen. Vad ska jag med en massa bilder på en björk till?

Äppelträdet i februari

Vi har fått så lite sol den här vintern att alla blir extatiska när den väl tittar fram bakom molnen. Även om det bara är för en kort stund. Idag lyste solen på snön. Äppelträdet var för första gången den här vintern någorlunda snötäckt vid vårt månatliga möte. Dess stam står ut bland grannträdens stammar med sin vackra vinröda bark. I alla fall om man tittar på nära håll. På längre håll är ser man bara en härva av nakna grenar och kvistar.

We’ve had so little sunshine this winter that everytime the sun appears from behind the clouds everyone is ecstatic. Even if it is only for a short moment. Today the sun was shining on the snow. For the first time this winter the apple tree was at least partly covered in snow at our monthly meeting. It stands out among the neighbouring trees with its beautiful wine-red bark. At least if you look up close. From a distance all you see is a tangle of naked branches and twigs.

ErikaGroth-4975ErikaGroth-4978ErikaGroth-4982ErikaGroth-4979Fotona ovan är tagna 2015-02-07 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).