Norrbotten – Sida 16

Björken i april

Nu märks det att våren är på väg. Snön smälter bort och nytt, grönt gräs tittar fram.

Spring is coming. The snow is melting and new, green grass appears.

Nu behöver jag inte längre plumsa genom djup snö för att ta mig till björken.

Now I no longer need to wade through deep snow to reach the birch.

Snön har smält i en cirkel runt björken vilket gör det enkelt att gå runt trädet och fotografera det från olika vinklar.

The snow has melted in a circle around the birch which makes it easy to walk around the tree and photograph it from different angles.

Björken är ganska hårig av hängande lavar.

The birch is quite hairy due to hanging lichens.

Fotona ovan är tagna 2016-04-03 i Älvsbyn.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Påskkärringen flyger

Skärtorsdagen har passerat sedan länge men påskkärringen flyger ändå.

Norrbottning utan bil

Det är nu tre månader sedan jag flyttade tillbaka till Norrbotten. Till en väldigt liten ort i Norrbotten dessutom. Och jag äger fortfarande ingen bil.

Jag har haft körkort sedan 1999, tycker om att köra bil och uppskattar den den frihet det ger att ha tillgång till en bil. Trots allt detta har jag aldrig ägt någon bil. Det har inget med miljöhänsyn att göra. Det är helt enkelt en fråga om ekonomi. Att äga en bil är oproportionerligt dyrt och jag föredrar att använda mina pengar på ett bättre sätt än att bränna upp dem på att äga en bil.

Här betraktas det som en absolut sanning att man inte kan bo i Norrbotten utan att äga minst en bil. Många tycker i själva verket att det krävs flera bilar per person, och dessutom ett antal skotrar, för att kunna leva här. Att människor bevisligen har bott i Norrbotten oavbrutet sedan stenåldern utan att ha några bilar alls verkar inte ha någon betydelse. Så jag får hela tiden frågor om när jag ska skaffa en bil.

Men sanningen är att jag faktiskt inte har större behov av att äga en bil här än jag hade i Uppsala.

Även i Uppsala behövde jag använda bil då och då. Vanligen när jag ville ta mig någonstans som låg mer lantligt eller när jag behövde kunna frakta större saker som möbler. Där var det aldrig något problem. Antingen bokade jag en bil för de timmar jag behövde den via den bilpool som jag var med i under många år eller så hyrde jag en bil för några timmar eller kanske ett dygn på en bensinmack. I båda fallen kunde jag hämta och lämna bilen på kvällar och helger och betalningen fungerade smidigt via faktura eller vanligt bankkort.

Att äga en bil är enormt dyrt och fullständigt onödigt när man bara behöver använda bilen några timmar i månaden. Men i Älvsbyn finns ingen bilpool och inga bensinmackar som hyr ut bilar. Det enda som finns är biluthyrningsföretaget Hertz som bara har öppet på kontorstid, begär att kunder kan visa upp ett kreditkort (vilket jag vägrar använda) och vägrar hyra ut bilar per timme. Ett hopplöst opraktiskt alternativ.

Ett stort problem är att länet nästan helt saknar fungerande kollektivtrafik. I själva Älvsbyn spelar det ingen roll för Älvsbyn är en liten ort. Jag kan gå eller cykla överallt. Däremot behöver jag nästan alltid en bil om jag vill kunna ta mig någonstans utanför Älvsbyn. Det finns länsbussar som går mellan städerna här men de går i bästa fall några få gånger om dagen och aldrig på kvällar och helger. Bussarna är alltså inte särskilt användbara. Många norrbottningar, och för den delen norrlänningar överhuvudtaget, verkar ha fått för sig att det är sörlänningarnas fel att kollektivtrafiken inte fungerar här. Det är skitsnack. Vi här uppe bestämmer helt och hållet själva över vår kollektivtrafik och resultatet av detta självbestämmande är fullständigt uruselt.

Så slutsatsen blir att jag kommer att behöva köpa en bil. En bil som jag sedan måste betala multum för att äga och som bara kommer att stå still huvuddelen av tiden.

Jag har inga problem med att betala för att köra bilar men jag tycker faktiskt att det är jävligt onödigt att jag också ska måsta betala för att äga bilen.

Björken i mars

I Älvsbyn är det fortfarande vinter. Inte mycket har hänt med björken under den senaste månaden.

In Älvsbyn it’s still winter. Not much has happened with the birch during the last month.

Februari har varit ovanligt varm. Den här gången gick snön på kyrkogården ända upp till knäna på mig när jag plumsade fram genom den för att komma åt att fotografera björken.

February has been unusually warm. This time the snow at the graveyard reached all the way up to my knees when I walked through it in order to photograph the birch.

Snön täcker nästan gravstenarna helt och hållet nu.

The snow almost covers the gravestones completely now.

De vackra isfigurerna på barken har försvunnit sedan sist. Nu finns bara små fläckar av halvsmält snö kvar på trädet.

The pretty ice figures on the bark has disappeared since last month. Now only small spots of half melted snow remain on the tree.

Björken är en av flera björkar på kyrkogården.

The birch is one of many birches in the cemetery.

Björken står granne med kyrkan i Älvsbyn.

The birch is located right next to the church in Älvsbyn.

Själva kyrkan i Älvsbyn är en trevlig, liten, gul träkyrka. Här sjunger jag ibland med kören.

The church in Älvsbyn is a nice little yellow wooden church. Here I sometimes sing with the choir.

Det snöade inte när jag var ute och fotade björken, men när jag var på väg ner från kullen där kyrkan ligger kunde jag se sämre väder komma in över bergen.

It wasn’t snowing when I was out photographing the birch, but as I walked down from the hill where the church is located I could see bad weather heading towards me over the mountains.

Raden med ljus i backen i bakgrunden är Kanisbacken.

The straight row of lights on the hill in the background is the Kanis ski slope.

Lämnar man bilen ute för länge på vintern får man skotta fram den om man vill kunna åka någonstans. Notera att det är två bilar på bilden. Den röda bilen är bara delvis täckt av snö men bilen bredvid är helt övertäckt.

If you leave your car outside for too long during the winter you better bring a shovel if you want to use it. Note that there are two cars in the photo. The red one is only partly covered in snow but the car beside it is completely covered in snow.

När det är riktigt kallt är det bra att fälla upp vindrutetorkarna när man parkerar bilen för att de inte ska frysa fast. Men det har inte varit riktigt kallt på flera veckor nu.

When it’s really cold it’s good to lift the windscreen wipers from the glass when you park the car so they don’t freeze to the windshield. But it hasn’t been really cold for weeks now.

Ett vårtecken är att istapparna växer till från taken. Jag skulle uppskatta att en del av istapparna i Älvsbyn börjar närma sig en meter i längd. Husägarna är skyldig att ta bort istapparna men många av dem struntar i den lagen. Så snart är det väl någon som dödas av en fallande istapp igen.

A sign of spring is ice taps growing from the roofs. I would estimate that some of the ice taps in Älvsbyn are close to one meter in length by now. The house owners are required to remove the ice taps but many of them ignore that law. So I suppose that soon someone will once again die from a falling ice tap.

Fotona ovan är tagna 2016-03-06 i Älvsbyn.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

En glimt av solen

Det har varit väldigt molnigt sedan jag flyttade till Älvsbyn. Tjocka, gråa, deprimerande moln. Detta oavsett om vädret varit varmt eller kallt. Annars brukar ju kallt väder hänga ihop med en klar himmel på vintern.

Men idag var det äntligen klart. Jag har ingen utomhustermometer men enligt kommunens hemsida var det -27°C vid lunchtid idag när jag var ute för att få mig lite dagsljus och för att passa på att försöka fotografera den pastellfärgade, klara vinterhimlen. Jag kan konstatera att vinterbilder av himlen kräver ganska mycket efterarbete för att färgerna ska se ut som i verkligheten.

Jag kan också konstatera att efter att ha bott cirka 16 år nere i Mellansverige är jag väldigt ovan vid kyla. I och för sig har jag faktiskt frusit mer därnere än jag gör här uppe i Norrbotten. Lägenheter som varken har varit tillräckligt isolerade eller tillräckligt uppvärmda kombinerat med blåsigt väder har sett till den saken. Men ren råkyla har inte förekommit. Den typen av kyla där allt blir stelt och knastrande. Den där märkliga leende grimasen man automatiskt gör när ansiktet fryser och man andas in iskall, torr luft kändes väldigt ovan och konstig när jag var ute idag. Men jag har i alla fall till sist fått användning för mina tjocka yllelångkalsonger som har legat orörda i min garderob i åratal eftersom de är alldeles för varma för vintrarna i Mellansverige.

ErikaGroth-5758 — Älvsby kyrka mot en klarblå, kall vinterhimmel.

ErikaGroth-5760 — Utsikt från min balkong.

Ny stad. Igen.

Jag har nu för andra gången på mindre än ett år flyttat till en ny stad. Bland det första jag gör efter en flytt är att ta kameran och börja leta efter stigar där jag kan hitta något att fotografera. Mitt i vintern är egentligen inte rätt tillfälle att flytta. Allt är mörkt nästan hela tiden och ingen stad visar sig egentligen från sin bästa sida den här tiden på året. Men nu är det som det är…

Det är min nya hemstad Älvsbyn som gömmer sig bakom tallarna. Om man tittar på en karta ligger Älvsbyn inte så mycket bredvid som på Piteälven, men i själva verket blockeras vyn mellan centrala Älvsbyn och älven av en stor skogsklädd kulle. Den kulle jag tog bilden ifrån.

På andra sidan kullen ligger som sagt älven. Med lite öar. Och fast det är nästan nyår verkar det fortfarande vara åtminstone delvis öppet vatten.

En av Europas mäktigaste forsar

När jag var och hälsade på familjen i Norrbotten passade vi på att besöka Storforsen. Storforsen ligger i Piteälven några mil uppströms från Älvsbyn, och är enligt länsstyrelsen Nordens största oreglerade fors. Enligt Älvsbyns kommun är det Europas största oreglerade fors. Den totala fallsträckan är 5 km och fallhöjden 82 m. Under de sista två kilometrarna faller vattnet 60 m, vilket gör den sista delen av forsen extra storslagen. Eftersom det regnat så mycket i Norrbotten på sistone var det rejält med vatten i forsen. Den är verkligen otroligt mäktig att både se och höra. Tyvärr kom det några regnskurar när vi var där, men det var trevligt ändå. Det är närmast omöjligt att fånga forsens mäktighet på bild, men här är i alla fall några foton.

Lite längre ner längs Storforsen. — Det är mycket vatten i Storforsen efter allt regnande.

Det är mycket vatten i forsen nu. — Dånet från vattenmassorna överröstar det mesta.

Det finns även vackra småfall i området kring Storforsen. — Det finns även ”små”, vackra vattenfall i området kring Storforsen. Vid det s.k. Döda fallet är det populärt att hoppa från klipporna ner i vattnet.

En liten bäck som rann parallellt med den stora forsen.

Vattnet i själva Storforsen är svårt att fotografera eftersom det forsar så snabbt att det mest består av kritvitt skum. Däremot finns det flera små bäckar och vattendrag runtomkring själva forsen där vattnet rinner saktare. Där går det bättre att experimentera med kamerainställningarna för att få snygga effekter.

På besök i norr

Har varit och hälsat på min familj i Boden i några dagar. Självklart var kameran med i bagaget.

Förutom de vanliga turisterna var staden denna gång full av orienterare som, tillsammans med sina familjer och diverse övriga medhjälpare, kommit för att delta i O-ringen. Enligt tidningarna har det kommit ca 15000 personer till Boden denna vecka p.g.a. orienteringstävlingarna. Det är väldigt många besökare i en stad där det i vanliga fall bor ca 27500 personer.

Vattnet i Bodträsket svalkar skönt... — Hittade denna gulliga hund badandes i Bodträsket.

ErikaGroth201307apporterandehund — Bad och lek.

I fjällen för att prata om barrträd. Del 2: Fjällen

Eftersom det är dagsljus dygnet runt tillbringade jag och andra kvällar och ibland nätter med att vandra i fjällen vid hotellet. Fotot är taget vid 11-tiden på kvällen. — Foto av mig taget vid 11-tiden på kvällen. Fotograf: Henrik Aspeborg (med min kamera)

Det var som sagt inget vidare väder när vi var i Björkliden. Jag försökte ta lite snygga bilder på Lapporten, som jag kunde se från hotellrummet, men den var täckt av låga moln nästan hela tiden. Lyckades i alla fall få några hyggliga foton. Eftersom det är midnattssol nu i norra Norrbotten är det dagsljus även på kvällar och nätter. De flesta av konferensdeltagarna tyckte att midnattssolen var spännande, men för vissa svalnade entusiasmen när de fick problem med att sova. Hotellet hade rejält tjocka gardiner i fönstren, vilket gjorde rummen rätt mörka, men det räckte inte för alla.

Jag och andra drog fördel av ljuset och tillbringade en del tid sent på kvällarna med att vandra i fjällen. Mycket blommor hade redan slagit ut, och jag såg några fina vattenfall. Tyvärr var de fjällbjörkar som fanns i området huvudsakligen kala, efter att ha fått bladen uppätna av björkmätarlarver. Det är nu andra året i rad som det är utbrott av björkmätarlarver uppe i Björklidenområdet, och det gör att fjällbjörkarna ser kala och döda ut. De kala grenarna utan löv gjorde utsikten mycket tråkigare.

Björkmätarlarver äter upp fjällbjörkarnas blad.

Björkar som attackerats av björkmätarlarver står bredvid de som fortfarande har löv.

Vattenfall. Uppe i bergen fanns det fortfarande kvar en del snö.

Sista natten skulle gruppen gå en guidad ”midnattssolsvandring” upp på fjället. Idén var inte så tokig, men solen envisades tyvärr med att gömma sig bakom molnen. Dessutom blåste det rejält kallt när vi kom upp på kullarna, och efter allt regnande var stigen snarare ett träsk på flera ställen. Trots detta dök många av deltagarna upp i kläder (och skor) som hade passat bättre för en shoppingrunda på stan än för att vandra i fjällen. Fjällen är trots allt fjällen, även om detta bara var en kort promenad på några kilometer. Dessa människors reaktioner när de, lite för sent, insåg sitt misstag var nog det roligaste på hela resan (ja, ja, jag vet att det är lite taskigt av mig, men det var verkligen komiskt).

Visst ser stenen ut lite som en groda? — Visst ser stenarna ut som en groda?

Etikett: Norrbotten