Vem var den förste Molnberg?

Jag har alltid tyckt att mammas flicknamn Molnberg är vackert. Poetiskt på något sätt. Så jag ville gärna spåra namnet. Hur länge har det funnits i släkten och vem var den första att bära det namnet? Det har också fascinerat mig att Molnberg från början var mormors efternamn och inte morfars, trots att mormor för det första var en gift kvinna på 1900-talet och för det andra kom från en finsktalande del av Finland. Mormor och morfar var faktiskt tvungna att ansöka om dispens för att få ta mormors efternamn istället för morfars när de gifte sig.

Enligt den svenska giftermålsbalken mellan år 1920 och 1963 var kvinnor som gifte sig tvungna att byta till makens efternamn. Folk som gifte sig på 1800-talet och ännu tidigare skulle aldrig ha förstått en så konstig idé. Namn var personliga. Att gifta sig innebar för en kvinna att hon bytte titel, men hon var ju fortfarande sig själv med sin egen familjehistoria så hennes eget namn förblev oförändrat. Från 1963 blev det igen tillåtet för kvinnan att behålla sitt gamla efternamn när hon gifte sig men det dröjde ända till 1982 innan det blev tillåtet att göra som min mormor och morfar gjorde, alltså att mannen byter till kvinnans efternamn vid giftermål istället för tvärtom, eller att tillsammans helt enkelt hitta på ett helt nytt gemensamt efternamn. Alla avvikelser från reglerna krävde dispens som man var tvungen att ansöka om. Regeln att kvinnan skulle ta mannens efternamn vid giftermål varade egentligen bara i några decennier men den fick enormt stort genomslag i den svenska kulturen, kanske för att det är vanligt i många närliggande kulturer som svenskar inspireras av, och det överlägset vanligaste är fortfarande att kvinnor byter till makens efternamn när de gifter sig.

Hur länge har familjenamnet Molnberg funnits i mormors släkt? Jag visste att min mormors föräldrar när de dog hette Aarne och Miila Molnberg. Tack vare information från avlägsna släktingar som jag fått kontakt med på nätet lyckades jag ta reda på att min mormors farfar hette Emil Molnberg och att hans föräldrar hette Olof Molnberg och Eva Caisa Kiviniemi. I kyrkböckerna från Övertorneå (Ylitornio) församling kunde jag bekräfta de uppgifterna. Emil föddes 1855 i Uleåborg och var son till garvargesällen Olof Molnberg, född 12 december 1820, och hans hustru Eva Caisa. Familjen flyttade när Emil var barn från Uleåborg till Övertorneå församling. Bonden Emil Olofsson Molnberg gifte sig sedan med bonddottern Hilda Karolina Johansdotter Kentämaa (osäker stavning av det sista namnet i vigselboken) i juni 1879 och i vigselboken står det ”från Lohijärvi by” om både Emil och Hilda. Det är samma by som min mormor kom ifrån och där ligger mormors föräldrar och farföräldrar begravda.

Men var kom Olof ifrån och vilka var hans föräldrar? Det visade sig vara en svår nöt att knäcka. Garvargesällen Olof Molnberg gifte sig med pigan Eva Caisa Isaaksdotter Kiviniemi den 1 december 1850 i Torneå stad. Platsen för giftemålet tydde på att Olof och Eva Caisa ändå kunde vara från Tornedalen trots att paret fick barn i Uleåborg men någon Olof som stämde med de uppgifter jag hade fanns inte i någon födelse- och dopbok någonstans.

Men till slut fick jag ett tips som lönade sig. Och där, längst ner på en förteckning över pigor i Övertorneå församling år 1815 till 1824, dök han till sist upp. Eller snarare hon. Där, hoptryckt längst ner på en sida där det egentligen inte fanns plats för dem, fanns Magdalena Martinsdotter Kjerki (namnet är svårt att uttyda på bilden, se nedan) född 1787 med hennes tre oäkta söner, Isac född 1816, Olof född 12/12 1820 och så Johan som både föddes och dog 1822. Någon pappa anges inte och jag har inte kunnat hitta någon av pojkarna registrerade i någon födelse- och dopbok någonstans. Magdalena dog 1823 och även brodern Isac dog innan 1824, troligen under 1821. Så innan han hann fylla två år förlorade alltså lille Olof hela sin familj. Att en tvååring skulle överleva på egen hand är omöjligt, men någon måste uppenbarligen ha tagit hand om pojken för några år senare dyker Olof Magdalenasson Kjeringivaara född 12/12 1820 upp på förteckningen över drängar i Övertorneå församling. Olofs mamma Magdalena var så vitt jag kan avgöra troligen identisk med den Magdalena (senare oftast Malin) som föddes den 11 september 1785 i Sodankylä i Kemi lappmark som dotter till Mårten Hansson Kierik och Malin Mattsdotter. Jag har inte kunnat hitta några dokumenterade bevis på att Olof någonsin bodde i Sodankylä men den kyrkliga folkbokföringen i Sodankylä verkar ha varit rätt sporadisk så det går inte att utesluta.

Som 16-åring flyttade garvarlärlingen Olof Kieringivaara född 1820 i Övertorneå till Uleåborg (Oulu). När han sedan flyttade tillbaka till Övertorneå församling hade han i sitt inflyttningsbetyg som utfärdades i Uleåborg den 23 november 1841 utökat sitt namn. Nu kallade han sig garvarlärlingen Olof Kieringivaara eller Molnberg, född 12 december 1820 i Övertorneå. Här dyker alltså namnet Molnberg upp för första gången när den 20-årige Olof flyttade tillbaka till sin hemförsamling efter att under några år ha utbildat sig till garvare. Från och med denna stund, när han började sin karriär som sockengarvare i Alkkula i Övertorneå församling, går han enbart under namnet Olof Molnberg i all dokumentation. Alla spår av modern var och förblev raderade från hans namn. Det är lätt att tänka sig att namnbytet var ett försök att utradera den skam som på den tiden var förknippad med att vara en oäkting, men det är så klart omöjligt att veta varför han valde att byta efternamn. Och jag vet fortfarande inte var Olof fick namnet Molnberg ifrån. Hittade han på det själv eller plockade han upp namnet från någon annan? Och visste Olof vem hans pappa var? Troligen får vi aldrig veta.

År 1849 flyttade sockengarvaren Olof Molnberg från Övertorneå församling till Torneå där han året därpå gifte sig med Eva Caisa. Efter några år i Torneå tog sedan garvargesällen Olof Molnberg med sig hustrun Eva Caisa Isaksdotter och sonen Carl Robert tillbaka ner till Uleåborg år 1854. Och där nere föddes Emil året därpå.

Efternamn i modern bemärkelse, som ett familjebeteckning som konsekvent ärvs inom en familj, är ett ganska sent påfund. Tidigare förekom familjenamn bara i enstaka familjer, och användes ofta inte konsekvent ens i de familjerna. Ens namn bestod egentligen bara av det vi idag kallar förnamn plus någon sorts informativt tillägg. Grundsystemet i text har varit att använda patronymikon, alltså pappans förnamn med tillägget son eller dotter, eller (mer ovanligt) metronymikon, alltså mammans förnamn med tillägget son eller dotter. I Tornedalen användes dessutom gårdsnamn som efternamn vilket kan vara riktigt förvirrande eftersom personer då ”bytte efternamn” när de flyttade. Riktigt långt tillbaka har jag dessutom hittat flera exempel på att namnet på den by personen bodde i, eller möjligen var med och grundade, användes som efternamn. I finskspråkiga områden användes ibland alla dessa system samtidigt vilket gör att personer i arkiven kan ha långa och krångliga namn som troligen inte motsvarar vad de själva kallade sig.

I kyrkböckerna i Finland skrev man dessutom hela tiden, även långt efter att dagens Finland 1809 upphörde att vara en del av Sverige och istället blev en del av Ryssland, människornas namn på svenska. Det gällde även om personerna själva inte pratade svenska. Det är därför ofta svårt eller omöjligt att med säkerhet veta vad människorna verkligen kallade sig. Idag översätter ofta finnar namnen till finska i de släktträd som de publicerar på nätet. Isak Olofsson blir Iisak Ollinpoika och Eva Johansdotter blir Eeva Juhontytär. Uttalades Molnberg från början Pilvivuori eller något i den stilen? Det verkar inte så men det går inte att vara säker.

Häggen i november

Oktober i år har täckt in alla årstider på en månad. Det började med typiskt kyligt höstväder vilket avbröts av ett nytt höstligt värmerekord med 21,6°C i Älvsbyn i mitten av oktober. Brittsommaren följdes av minusgrader och gnistrande nysnö och som avslut på månaden fick vi aprilväder med regn, slask och is ovanpå snön. Häggen har nu tappat (nästan) alla sina löv och gått in i vintervila.

October this year has included all seasons in one month. It started with typical chilly autumn weather which was interrupted by a new autumn heat record of 21,6°C in Älvsbyn in the middle of October. This temporary return of summer was followed by temperatures below freezing and sparking white snow and finally the month ended with typical April weather (i.e. spring weather) with rain, slush and ice on top of the snow. The bird cherry has dropped (almost) all its leaves and is now dormant until spring.

Fotona är tagna den 1 november 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i oktober

Här kan man säga att det nu är vinter på morgnarna och höst på dagarna. Årets första snö föll för fyra dagar sedan men den låg bara kvar i några timmar. Och när jag idag på eftermiddagen besökte häggen var vattenpölarna på vägen frusna. Löven faller nu av och gör marken under trädet färgglad. Inga häggbär verkade finns kvar i trädkronan. Jag antar att hungriga fåglar har ätit upp allihop. Redan när jag besökte trädet förra månaden misstänkte jag att låga grenar på häggen hade försvunnit och nu är jag övertygad om det. Oklart dock om de ramlat av på egen hand eller har sågats ner.

Here you might say that it is now winter in the mornings and autumn in daytime. The first snow of the year fell four days ago but it only remained a few hours. And this afternoon when I visited the bird cherry the puddles on the road were frozen. The leaves now fall off the tree and make the ground below colourful. No berries seemed to remain in the tree crown. I guess hungry birds have eaten all the berries. Already last month when I visited the bird cherry I suspected that low branches had disappeared and now I’m sure of it. But it’s unclear if they have fallen off on their own or if they have been cut down.

Häggen står alldeles intill Älvsbyns kyrkstugor. Till skillnad från de mer kända kyrkstugorna i närbelägna Gammelstads kyrkstad i Luleå är kyrkbyn i Älvsbyn inget UNESCO-världsarv. Själva kyrkstugorna i Älvsbyn är byggda i ungefär samma stil som de i Luleå, fast generellt något större.

I dessa små röda stugor med vita knutar bodde människor från omgivningen som på grund av de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna här uppe i norr inte kunde bo hemma när de besökte kyrkan. Sådana här kyrkstugor behövde byggas kring många kyrkor i den här delen av landet eftersom kyrkbesöken under århundraden var obligatoriska och att inte dyka upp var ett brott som bestraffades. Men naturligtvis passade folk på att handla och festa också i kyrkbyarna när nu allihop ändå måste palla sig dit.

The bird cherry stands close to Älvsby church cottages. Unlike the more famous church cottages in nearby Gammelstad Church Town in Luleå the church village in Älvsbyn is not a UNESCO World Heritage. The church cottages in Älvsbyn are similar in style to those in Luleå, but generally bigger.

In these little red cottages with white trim people from the surrounding area lived during church visits since the long distances and lack of communications in the northern region meant that they couldn’t return home overnight. Church cottages like these had to be built around many northern churches since church visits (to the Swedish state church, no alternative churches were allowed) were mandatory by law for centuries and not attending church was a crime that was punished. But of course people also did some trading and partying in the church villages since everyone had to drag themselves there anyway.

Fotona är tagna den 7 oktober 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Certifierat faktabaserad världsbild

Som en stor anhängare av den framlidne folkbildaren Hans Rosling är jag mycket stolt över att ha svarat rätt på alla frågor i Gapmindertestet 2018. Och jag varken googlade eller slog upp svaren.

För de som är intresserade kan jag avslöja att nyckeln till att gissa rätt på de frågor man inte redan kan utantill är att följa de tips som Ola Rosling ger i slutet av TED-föredraget ”How not to be ignorant about the world” av Hans och Ola från 2014:

Trädsnack i radio


I det senaste avsnittet av SR:s Naturmorgon var Annelie Carlsbecker med och pratade om hur träd hanterar torka. Annelie jobbade på samma avdelning som mig på Uppsala universitet när jag en gång i tiden var doktorand. Riktigt kul att träd för en gångs skull får lite uppmärksamhet i radio. Det måste jag ju uppmärksamma. Inslagen med Annelie kommer utspritt vid flera tillfällen under programmet som du kan lyssna på i länken ovan.

Det känns också märkligt att inse att det har gått 8 år sedan jag disputerade. På en avhandling som mest handlade om just träd. Kan det verkligen vara så länge sedan? Men det är det. Och mitt liv ser helt annorlunda ut idag än det gjorde då.

Häggen i september + Dags att börja söka efter nästa träd att följa

Det är egentligen höst nu. Älgjakten har börjat och det har blivit mörkt om nätterna. Men värmen dröjer sig kvar även om det numera är behagligt varmt istället för olidligt varmt på dagarna. Jag tillbringade idag några trevliga timmar med att fågelskåda och att fika vid lägerelden med fågelskådargänget Strandskatorna vid Gammelstadsviken i Luleå. Tyvärr glömde jag kameran i bilen när jag var där så ni får inte se någon bild på havsörnen som majestätiskt svävade över sjön. Men kameran var i alla fall med så på vägen hem till min nya hemby Sikfors passade jag på att svänga förbi Älvsbyn för att fota häggen som jag följer under 2018. Häggen har inte förändrats särskilt mycket under den senaste månaden. Bären är fortfarande mogna men vissa bär börjar skrumpna ihop en aning. De övre löven har övergått till höstfärger. Generellt är det få lövträd här i krokarna som ännu har fått höstfärger.

It is really autumn now. The elk (Alces alces = moose in American) hunting season has begun and the nights are now dark. But the warmth linger although now the days are pleasantly warm instead of unbearably hot. Today I spent a few pleasant hours bird watching and eating by the camp fire with the bird watching group Strandskatorna at Gammelstadsviken natural reserve in Luleå. Unfortunately I forgot my camera in the car so you don’t get to see the white-tailed eagle that soared majestically above the lake. But at least I brought the camera so on the way back to my new home village Sikfors (a small rural village with less than 200 inhabitants that I recently moved to) I stopped by Älvsbyn to photograph the bird cherry that I’m following during 2018. The bird cherry hasn’t changed much during the last month. The berries are still ripe but some are starting to dry out. The upper leaves have changed to autumn colours. Generally most deciduous trees around here are still green. Very few have yet changed colours.

Jag har börjat leta efter nästa års träd att följa. Det är nödvändigt att göra det medan träden fortfarande har löv, och ofta även frukter, och därmed kan identifieras. En kandidat är en asp (Populus tremula) som står för sig själv på ett kalhygge nära vägen in till Sikfors. Hygget ligger mycket vackert ovanför en fiskesjö. Att aspen står för sig själv gör att det går att fotografera den utan att den försvinner i grönskan från intilliggande träd. Och asp är en art som jag ännu inte har följt. Ett problem med det här trädet är dock att det inte är möjligt att gå fram till det på vintern utan snöskor, fast trädet står i alla fall tillräckligt nära vägen för att det borde gå att ta bilder på avstånd. Dessutom står aspen i en djup sänka som gör det mycket svårt att överhuvudtaget nå den för att kunna ta närbilder. Så den här aspen är inte ett självklart val. Jag får nog leta vidare.

I have started looking for the next tree to follow for a year. It’s necessary to do this while the trees still have leaves, and often also fruits, and therefore can be identified. One candidate is an aspen (Populus tremula) the stands by itself on a clear-cut area near the road into Sikfors village. The clear-cut area is beautifully located above a fishing lake. That the aspen stands by itself means that it can be photographed without disappearing in the green background of surrounding trees. And aspen is a species that I haven’t yet followed. One problem with this tree is however that it’s not possible to walk to the tree in winter without snowshoes, although the tree stands close enough to the road that it should be possible to take pictures of it from a distance. Another problem is that the aspen grows in a deep hollow which makes it very difficult to reach the tree at all to take close up photographs. So this aspen is not an obvious choice. I think I have to keep looking.

Fotona är tagna den 8 september 2018.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Vid badsjön

Gillar att promenera till badsjön mitt emot södra infarten till Sikfors och bara sitta där på en stock och mysa i solen. Där finns gula näckrosor i vattnet och i luften flyger sländor och fjärilar omkring. Det är sällan jag tar med kameran men den här gången gjorde jag för en gångs skull det. Och just då landade ett par sångsvanar i vattnet. Svanarna plaskade runt i sjön och verkade ha kul.

Sticker ut från mängden

En bit in i skogen vid en av de stigar där jag brukar promenera står en alldeles ensam gran bland de höga furorna. Den syns på långt håll med sina mörka barr mot den ljusa bakgrunden och känns som en sorts symbol för det udda och annorlunda. För att vara sig själv fast det inte passar in i mängden.

Mina koldioxidutsläpp som bilpendlare

I början av förra året använde jag klimatkontot.se för att uppskatta mina koldioxidutsläpp, och svarade då både på de allmänna och de extra frågorna. Resultatet är just en uppskattning eftersom frågorna i mitt tycke inte är optimalt utformade, men en uppskattning är bättre än ingenting. Sedan jag gjorde det testet har jag flyttat ut på landet lite drygt ett par mil från min arbetsplats i centrala Älvsbyn vilket gör att jag numera använder bilen för att pendla till och från jobbet. Det går visserligen länsbussar mellan min nya hemby och Älvsbyn men bussarna går bara några gånger per dag på tider som inte passar mitt nuvarande jobb. Att busspendla till och från jobbet varje dag skulle dessutom enligt prisuppgifterna på länstrafikens hemsida kosta mig ungefär 3 gånger mer per månad än att bilpendla om jag räknar på att dieseln kostar 17 kr/liter (min bil drar 0,4 liter/mil).

Jag var nyfiken på vilken effekt det ökade bilkörandet egentligen har på mina uppskattade koldioxidutsläpp så jag gjorde om samma test igen. Det visade sig att mina beräknade koldioxidutsläpp har gått upp från 4,7 ton koldioxidekvivalenter per år till 7,1 ton koldioxidekvivalenter per år. Mer specifikt har utsläppen från just transporter fördubblats från 2 till 4 koldioxidekvivalenter per år, och transportutsläppen utgör nu mer än hälften av mina totala beräknade koldioxidutsläpp per år. En stor ökning, även om jag fortfarande ligger under snittet för svenskar. Men både klimatet och min ekonomi skulle gynnas av bra kollektivtrafik till rimligt pris även här i glesbefolkade Norrbotten (ett tips till politiker så här i valtider!).

Resultatet i januari 2017 (hade egen bil men promenerade till och från jobbet):Resultatet idag (som bilpendlare):

***
Tillägg i efterhand: Använde dagen efter även WWF och SEI:s klimatkalkylator för att räkna ut mina koldioxidutsläpp och fick samma totala utsläppsresultat som med klimatkontot (observera vid jämförelse mellan testen att de i genomsnitt ca 2 ton koldioxidutsläpp per person som samhället/offentlig konsumtion orsakar räknas med i dina personliga utsläpp i klimatkalkylatorn men inte i klimatkontot). Fördelningen mellan olika kategorier blev något annorlunda med det testet men även där var transporter den största utsläppskällan.

Valkompasser är som roulettehjul

Personligen ser jag inte särskilt mycket fram emot det kommande valet. Jag misstänker att resultatet kommer att skapa ett regeringskaos utan dess like.

Hur som helst har jag precis flyttat till den lilla byn Sikfors med knappt ett par hundra invånare. Det innebär i praktiken att jag bytt kommun från Älvsbyn till Piteå. Eftersom jag råkade ändra folkbokföringsadressen precis den dag det fastställs i vilken kommun man får rösta så är det alltså i Piteå jag ska rösta. Men jag har ingen aning om vad Piteå har för partier i kommunfullmäktige eller vilka frågor som drivs där, och jag har inte den minsta lust att engagera mig i årets valrörelse, så jag tänkte att jag skulle ta en genväg och göra den lokala Piteå-Tidningens valkompass. Den visade sig för övrigt vara identisk med SVT:s lokala valkompass.

Det första jag kunde konstatera var att om de frågor som ställdes i den lokala valkompassen faktiskt är de politiska frågor som anses vara de viktigaste i Piteå undrar jag vad sjutton de håller på med i kommunfullmäktige egentligen. Vinnaren i den valkompassen var hur som helst KD (!) tätt följd av MP på andra plats. Den kombinationen är i sig tillräcklig för att göra en något misstänksam mot kvaliteten på valkompassen.

Hur som helst testade jag även flera olika valkompasser på riksnivå. Jag gjorde alla valkompasser jag hittade med vanlig enkel googling och som fungerade på mobilen. Åtminstone 4 olika partier från alla möjliga delar av de politiska skalan visade sig vara vinnare i diverse olika valkompasser (jag kan ha glömt någon ytterligare). MP var det enda parti som hamnade på medaljplats i samtliga valkompasser så de får väl i någon mån anses vara testets vinnare, även om MP faktiskt bara kom på första plats i ett par av valkompasserna.

Men den enda slutsats jag tycker man kan dra av detta lilla experiment är att valkompasser verkar kunna ge vilket resultat som helst. Ska man gå på resultatet från dem när man röstar kan man lika gärna dra lott mellan partierna. Eller helt enkelt fortsätta göra valkompasser tills man hittar en som ger ett resultat man gillar, vilket ju liksom gör hela övningen ganska meningslös.