Vårfloden i Älvsbyn har enligt uppgift i media från den lokala räddningstjänsten varit den hittills största sedan den legendariska – och katastrofala – vårfloden år 1995. Många av öarna i älven är helt eller delvis översvämmade och träden står i vatten. Bron ut till Selholmen exempelvis ser för närvarande mer ut som en brygga än en bro eftersom den bara leder rakt ut i vattnet på den översvämmade ön. Och då har smältvattnet från fjällen och de norra skogarna inte ens anlänt än. Men nu har vattnet så sakteliga börjat sjunka undan vid Älvsbybron (på bilden ovan) där det sitter en mätare (RiverOnline) som kan följas i realtid via en länk från kommunens hemsida.
Bilder från 1995-års vårflod som utgör referensnivån för vad som menas med översvämning i Älvsbyn (jag bodde inte i Älvsbyn då så jag har inga personliga minnen av händelsen):
Nu går årstidsväxlingen undan. Snöhögen som omringade häggen är nu nästan helt borta och både gröna löv och blomknoppar har dykt upp på häggen under den senaste veckan.
Efter ett kortare bakslag kommer nu våren med full fart. Själv finner jag inte riktigt samma glädje i det som jag brukar göra eftersom jag tyvärr har blivit sjuk, en segdragen sjukdom. Hur som helst, häggen har i alla fall äntligen tinat fram ur den djupa snö den länge stått i, men knopparna har (med något enstaka undantag) ännu inte börjat brista.
Efter att envist ha klamrat sig fast gick isen till slut i förrgår på Piteälven i Älvsbyn. Ovan är tre bilder av Piteälven här på ”byn” tagna för tre dagar sedan och sedan tre bilder tagna i förrgår. I älven simmar nu gräsänder, bläsänder, krickor och knipor och luften ljuder att skrattmåsarnas skrik och skratt och det ödsliga ropen från en och annan storspov. Talgoxarna, blåmesarna, pilfinkarna och sidensvansarna som har dominerat vinterns fågelliv finns fortfarande kvar men nu är det istället björktrastar, rödvingetrastar och sädesärlor som dominerar i Älvsbyn. Alla möjliga flyttfåglar har börjat dyka upp. Så här långt norrut finns det visserligen inga fält med vårblommor som blåsippor och vitsippor som karaktäriserar våren längre söderut men nära älven hittade jag i alla fall några tussilagor. Och på sistone har även fjärilar börjat dyka upp.
Det har varit plusgrader ute på dagarna under de senaste veckorna. Snön smälter därför snabbt nu. De flesta vägarna är redan snöfria. Men eftersom det kommit mycket snö i år kommer det att ta ett tag att bli av med den. Jag tog några foton av häggen för en vecka sedan. Inget har hänt med häggen sedan sist förutom att någon har tippat en snöhög bakom trädet så att häggen nu står i den djupaste snö den stått i hittills under den här vintern. Fåglarna verkar tycka att bären i ”mitt” träd är godare än i grannträden för nästa alla bär är uppätna i ”mitt” träd men på grannträden är de flesta bären kvar.
Fortfarande vinter så ingenting fortsätter att hända med häggen. Och så lär det förbli ett bra tag till. Det snöar nästan varje dag. Så också när jag gick förbi och fotade häggen på min dagliga promenad. Tittar man noga kan man se snöflingorna i bilderna.
På vägen tillbaka noterade jag några märkliga istappar. Det såg ut som att de sträckte sig efter fönstret.
Eftersom det är mitt i vintern vilar så klart den snötäckta häggen fortfarande.
Efter att ha knäppt några bilder på trädet ägnade jag mig åt lite vinterfågelskådning längs vägen bortanför häggen. Den dagen såg jag talgoxar, blåmesar, grönfinkar och så några skator och kråkor.
Här i lilla Älvsbyn har vi fått mycket snö den här vintern. Snö är vackert och lyser upp vad som annars skulle vara en mörk årstid, men nu har vi fullt tillräckligt med snö. Nu räcker det.
Häggen vilar fortfarande, täckt av snö. Så här mitt i vintern är solen bara uppe några timmar mitt på dagen och ljuset är blått eftersom solen står så lågt på himlen.
Igår när jag besökte häggen satt det inga fåglar i den och åt av bären så jag fick leta längre bort längs vägen. Som vanligt kunde jag höra massor av vinterfåglar men bara se några få. Skator både hördes och syntes och till slut lyckades jag även få några bilder på en av talgoxarna som gömde sig i träden. Jag kunde höra den större hackspetten hacka på ett träd i närheten men lyckades inte få syn på den.
Nu när snön har lagt sig kan det vara lite trixigt att ta sig till rönnen. Idag var den vanliga stigen längs vattnet från hotellet fram till bron över den frusna Varjisån inte skottad men jag lyckades ändå ta mig dit genom att gå en omväg. På isen vid bron fanns spår av bland annat hare. Stigen från bron till rönnen var i alla fall väl upptrampad. Rönnen är nu åter igen insnöad precis som den var för ett år sedan när jag började följa den.
Medeltemperaturen i november månad var något högre än normalt enligt SMHI
Nu har alla rönnlöven fallit av. Vinterns första snö har fallit och isen börjar sakta lägga sig längs älvstranden. Rönnen vilar nu åter tills det blir vår igen.
