Tur i oturen – en blogg om hur absurd verkligheten är
Tur i oturen var namnet på en för länge sedan nedlagd blogg som jag hade när jag var doktorand. Den bloggen blev det aldrig så mycket av med men jag är fortfarande rätt förtjust i det namnet. Jag har därför bestämt mig för att den här hittills namnlösa bloggen från och med nu får överta det gamla bloggnamnet.
Härmed döper jag dig – bloggen – till Tur i oturen.
För mig börjar det nya året i månadsskiftet mellan augusti och september. Inte mitt i vintern. Det beror antagligen på två saker. Den ena anledningen är att jag tillbringat nästan hela mitt liv i skol- och universitetsvärlden. Där börjar läsåret när höstterminen börjar. Den andra anledningen är att det inte finns någon ritual kopplad till det kalendariska nyåret. Fyrverkerier räcker inte för att det ska kännas som en högtid och att skåla in det nya året är avklarat på några sekunder.
Men … officiellt är det snart ett nytt år. Så det är väl dags att sammanfatta 2014. För mig har 2014 varit ett viktigt år. Jag har tagit ett stort steg mot att lämna den akademiska forskarvärlden bakom mig. Nu befinner jag mig i en sorts övergångszon. Jag är inte längre en forskare men jag är fortfarande kvar inom universitetsvärlden som student. Tanken är att denna övergångsperiod bara ska vara i några månader till. Sedan ska jag vara fri från akademien. Så 2015 blir förhoppningsvis året då jag på allvar påbörjar en ny karriär utanför elfenbenstornet, som universitetsvärlden lite ironiskt brukar kallas på engelska.
Vad gäller den här bloggen så har den i rätt stor utsträckning varit en fotoblogg under 2014. Det har förekommit lite annat också men med långa dagar på universitetet och en daglig restid på (i bästa fall) fyra timmar finns inte mycket tid till skrivande. Följetongen där jag följer ett träd över året som påbörjades under 2014 kommer att fortsätta. I övrigt får vi se hur bloggen utvecklar sig över året. Det får bli en överraskning både för mig och för er läsare.
De populäraste* inläggen på den här bloggen är:
1. När Suorvadammen brister (1)
2. Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat (3)
3. Se folks ”hemliga” CV på LinkedIn
4. Bokrecension: En underbar torsdag
5. Tror du på sjöjungfrur? (2)
Ettan och tvåan har ohotade behållit sin popularitet sedan förra året även om deras inbördes ordning har varierat över året. Däremot har kampen om tredjeplatsen varit hård.
*Avser antal besök på webbsidan i en webbläsare under den senaste månaden. Statistiken inkluderar inte de som läser bloggen via RSS-läsare. Förra årets placering anges inom parentes.
Hipp hipp hurra! Idag firar bloggen 1 års jubileum.
Bloggen har haft 2703 registrerade besök under det första året. Det är fler besök än min gamla hemsida någonsin hade. Bloggens första år har därmed varit en strålande succé.
Den här bloggen startade i mitten av mars 2013. Under detta förkortade första år har bloggen haft 1986 besökare. Det är i genomsnitt 209 besökare per månad, vilket är bra för en ny blogg.
Jag har skrivit 159 blogginlägg under 2013, så det blir i genomsnitt 12,5 besökare per blogginlägg.
De enskilda blogginlägg som fått flest besökare under 2013 är:
Avgjort inte den topp-3-lista jag hade förväntat mig. Fast det är ju så att man aldrig kan veta vilka texter som går hem hos läsarna…
Nu har denna blogg funnits i lite drygt ett halvår. Hittills har den helt klart överträffat mina förväntningar. Bloggen har redan haft många fler besökare på drygt sex månader än vad min gamla hemsida någonsin hade under ett helt år. Ett extra stort tack till alla som har lämnat kommentarer här på bloggen! Det tycker jag är jättekul.
Precis som professionella vetenskapsjournalister hämtar jag mycket av de vetenskapliga nyheterna till bloggen från Nature och Science. De är de två högst rankade vetenskapliga tidskrifterna. Däremot läser jag nästan aldrig dessa tidskrifter i min roll som forskare. Där har jag ärligt talat ingen större nytta av dem.
De delar av Nature och Science som läses av forskare är främst skvallersidorna och jobbannonserna. Både Nature och Science driver förstklassiga arbetsförmedlingar för forskare. Även deras sammanfattningsartiklar (s.k. reviews) över olika forskningsområden är ofta bra och användbara. Men de vetenskapliga originalartiklarna är nästan alltid så kortfattade att de i praktiken är närmast värdelösa ur forskarperspektiv.
Det går inte att utläsa från artiklarna vad forskarna faktiskt har gjort, vilket är ett minimikrav för att en artikel ska ha något vetenskapligt värde. Artiklarna är ofta underhållande läsning på samma sätt som en kvällstidning är underhållande, och kan ge spännande idéer, men de innehåller inte tillräckligt med information för att försöken ska kunna upprepas. Resultaten går därför sällan att tillämpa i den egna forskningen vilket gör att de i praktiken är värdelösa.
Men nu går Nature ut offentligt och lovar att bättra sig. Kanske har de till slut insett att ska de i längden kunna behålla sin ställning räcker det inte med att bara förmedla vad som i princip är extra kompakta och krångligt skrivna populärvetenskapliga sammanfattningar av forskningsprojekt med stort nyhetsvärde. Då måste de också klara av att leverera en seriös vetenskaplig tidskrift som faktiskt är användbar för forskare och inte bara för journalister.
Vi får väl se om det ger någon effekt, men det är bra att Nature erkänner problemet och försöker göra en insats för att reda upp den röra de själva i allra högsta grad deltagit i att skapa. Nature har stort inflytande i den vetenskapliga världen. Det finns därför visst hopp om att deras agerande ska smitta av sig även på andra aktörer, så att vetenskapen åter kan börja följa de grundregler som alla forskare och vetenskapsredaktörer egentligen kan men alltför ofta struntar i att följa.
Nature Special: Challenges in irreproducible research
Idag firar bloggen 1-månadsjubileum!
Hittills har det mesta gått bra. Antalet besökare till min sida har ökat markant sedan jag lade till en blogg, och trots att bloggen är så ny verkar den redan ha några regelbundna läsare. Hej på er! Hoppas ni fortsätter titta förbi.
Detta är det 55:e blogginlägget, vilket ger ett genomsnitt av nästan 2 inlägg om dagen under den första månaden. Visserligen är inläggen av väldigt olika längd, men det är ändå ganska mycket. Uppenbarligen har mitt uppdämda behov av att skriva varit större än jag insett. Det lär nog vara ett tag till tror jag.
Jag fick tyvärr till slut ge upp på att använda det WordPress-tema jag egentligen ville ha, för jag lyckades inte bli av med den automatiska och felaktiga avstavningen i det temat, men det får räknas som ett mindre problem. Webbhotellets server har tyvärr legat nere några gånger på sistone. Det har sällan hänt under de drygt 5 år jag använt samma webbhotell, så förhoppningsvis är det är ett tillfälligt problem.
Var lite ringrostig i början när det gäller att skriva på svenska, för det har blivit mycket engelska de senaste 10-15 åren, men nu går det bättre. Och jag får bara fler och fler idéer om saker att skriva om…
Trots att den ska vara anpassad till svenska, så envisas WordPress-sidan med att ändra all text man skriver in så att orden avstavas enligt engelsk modell. Mycket irriterande! Har dock inte hittat något sätt att slå av den funktionen ännu, så ni får tyvärr ha lite överseende.
Jag håller på att flytta över en del material från min tidigare hemsida hit, så sidorna kan se lite röriga ut ett tag.
Efter att ha sovit i några år har min skrivlust vaknat igen och jag är tillbaka i bloggvärlden. Tanken är att denna blogg ska fyllas av små och (i mitt tycke) intressanta notiser om vetenskap och dessutom lite annat smått och gott. Det är ju trots allt en blogg och inte en vetenskaplig tidsskrift…
Efter mycket velande har jag valt att skriva på svenska och inte engelska, dels för att jag saknar att skriva på svenska och dels för att jag tycker det behövs mer vetenskap på svenska.