medicin – Sida 2 – Erika Groth

Norrbottningarna beordras att skärpa sig

Så kom de till slut. De skärpta lokala allmänna råden för Region Norrbotten. De som alla trodde skulle komma redan förra veckan. Med tanke på att antalet bekräftat sjuka i covid-19 i princip har fördubblats varje vecka flera veckor i rad här i länet var det bara en tidsfråga.

Synd bara att det ska vara nödvändigt att gå så långt som till vad som i mångt och mycket påminner om en lockdown. Det är egentligen inte mycket som är tillåtet enligt dessa regler. Man får köpa mat, köpa medicin och söka vård. Man får också arbeta, men det ska helst ske utan att fysiskt träffa någon människa. Och man får ta en promenad utomhus. Men i övrigt får man mest stanna hemma enligt dessa nya, strängare råd. Inte ens biblioteket är det längre ok att besöka.

Själv har jag i och för sig på senare tid oftast jobbat hemifrån, vilket jag trivs riktigt bra med. Hemma är det oftast ingen och inget som stör mig och jag kan till största delen lägga upp arbetsdagarna som det passar mig. För någon med så hyperkänsliga sinnen och så överaktiv hjärna som jag har är det helt fantastiskt. Min hälsa har också överlag förbättrats under den här perioden. Jag behöver bara åka in till kontoret ungefär 1-2 gånger i veckan för uppgifter som inte kan göras hemifrån.

Fast idag sitter jag hemma för att jag är sjuk. Inte i covid-19 utan i helt vanlig, och helt vidrig, migrän. Tänk om det gick att få den också att försvinna med strängare hygienregler…

Ett steg närmare att utrota polio

Idag förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) Afrika fritt från polio. Det har gått så många år sedan den senaste människan insjuknade i polio någonstans på den kontinenten att de nu med säkerhet kan säga att polio inte längre sprids i befolkningen i något afrikanskt land. Det är en stor framgång. Nu är det bara i Afghanistan och Pakistan som polio fortfarande sprids.

Fungerande vaccin finns mot många sjukdomar men trots det är det bara en enda sjukdom som mänskligheten någonsin har lyckats utrota genom vaccinering. Den sjukdomen var smittkoppor. Samma år som jag föddes, 1980, förklarade WHO världen fri från smittkoppor.

Polio kommer troligen att bli den andra sjukdomen som mänskligheten lyckas utrota genom vaccinering, men hittills har sjukdomens sista fästen visat sig envist uthålliga.

Så visst vore det välkommet med ett fungerande vaccin mot covid-19, men med tanke på hur vaccinering hittills har fungerat när det gäller alla andra sjukdomar är det ganska konstigt att väldigt många på allvar verkar tro att ett vaccin mot covid-19 genom något sorts mirakel ska göra att allt omedelbart blir som vanligt igen. Det kommer knappast att hända. Denna nya sjukdom lär vi få fortsätta leva med, med eller utan vaccin. Men förhoppningsvis kommer smittsamheten inte att vara lika hög i framtiden när allt fler har någon form av immunitet, antingen genom vaccinering eller genom att ha haft sjukdomen. Förhoppningsvis kommer också både dödligheten och förekomsten av långvariga och allvarliga komplikationer att minska med tiden, om inte annat för att sjukvården med tiden lär sig mer om sjukdomen och om hur man bäst behandlar dessa patienter.

Vad hände med Petter och Verner efter skottet?

I 1890-års folkräkning av Sveriges befolkning registrerades att både Petter, eller Petrus som han egentligen hette, född 1874 och Werner född 1879 bodde hemma hos pappa Per Groth, mamma Fredrika Elisabeth Bäck och flera ytterligare syskon på Törefors bruk i Nederkalix. Pappan Per kallades också Petter och var alltså i den här familjen Petter den äldre. I nästa folkräkning ett decennium senare, år 1900, bodde både Petter d.y. och Verner fortfarande hemma hos föräldrarna fast båda två vid det här laget var vuxna män.

Verner satt alltså inte fängslad när folkräkningen gjordes år 1900. Det kan finnas olika förklaringar till det, men vi måste ändå fråga oss om han verkligen avtjänade det straff han blev dömd till? Han finns nämligen inte med i Riksarkivets databas över frigivna straffarbetsfångar.

Och någonting verkade ha hänt med Petter d.y. som vid det laget var 25-26 år. Nu registrerades han plötsligt som en ”(idiot) mindre vetande”, trots att det inte stod någonting i kolumnen för lyten i folkräkningen 1890 när han var tonåring eller i den från 1880 när han som barn räknades för första gången. Inte heller i kyrkoböckerna från husförhören, som för den här församlingen finns tillgängliga digitalt till och med år 1890, finns några noteringar om att Petter skulle ha haft några lyten eller inlärningssvårigheter.

Vid 1910-års folkräkning bodde Petter fortfarande hemma med mamman som nu var änka. Petter d.ä. dog i början av 1910 enligt dödsannonsen i Norrskensflamman så mamma Fredrika var nybliven änka när folkräkningen gjordes. Nu var Petter d.y. en medelålders ogift man på 35-36 år som inte längre verkade klara av att arbeta och försörja sig själv utan bodde hemma hos föräldrarna. I 1910-års folkräkning står det att Petter d.y. var ”sinnessjuk”. Nu spekulerar jag naturligtvis, men kan Petter även ha blivit psykiskt skadad av att ha blivit skjuten av sin egen bror? Det är så klart omöjligt att mer än ett sekel senare veta vad som egentligen orsakade hans problem, exakt när de egentligen uppstod och vad han hade fått för diagnos om han hade levt idag. Men det är ändå anmärkningsvärt att han innan skottet verkar ha varit en helt vanlig arbetare på sågverket men efter skottet sågs han som en efterbliven eller sinnessjuk man som behövde tas omhand och försörjas av föräldrarna.

Verner Groth finns det inget spår av i 1910-års folkräkning, varken i föräldrahemmet eller någon annanstans. Men en Verner Groth från N. Kalix anlände med skeppet Cedric till Ellis Island år 1904. På passagerarmanifestet står det att han var på väg till sin bror E. A. Groth i Fargo. Det finns en stad i North Dakota som heter Fargo så antagligen är det den som avses.

Och på den amerikanska webbsidan ”Find A Grave” hittade jag en gravsten för en Werner Groth i Lakewood, Pierce County, Washington, USA som ska ha varit född 1879 som son till Peter Groth. Enligt den sidan gifte sig Verner år 1907 med Julia Tullgren och fick (minst) tre barn innan han dog 1939.

Ett rejält urspårat midsommarfirande

I ett försök att ge folk något att göra så här i coronatider har Kungliga Biblioteket släppt hela sin digitala samling av inskannade svenska tidningar fri under april månad. Man kan alltså under en kort period fritt och gratis läsa och söka i alla tidningar som är inskannade från 1800-talet och fram till (nästan) nutid. Vanligen är det bara de allra äldsta tidningarna som är fritt tillgängliga i databasen. Detta är en guldgruva för släktforskare för plötsligt kan man hitta mer information om sina släktingar än bara de gamla vanliga folkbokföringsuppgifterna. Lite mer livfulla och om man har tur till och med smaskiga detaljer från deras liv.

Lite letande efter omnämnanden av mina gamla släktingar i tidningarna avslöjade bland annat att midsommarfirandet i Töre år 1898 spårade ur rejält. De unga bröderna och sågverksarbetarna 18-årige Verner Groth och 24-årige Petter Groth d.y. (som i tidningen påstås vara 22 år) firade midsommarafton tillsammans det året. Men någonting gick snett. Verner och Petter började bråka. Efter att de hade ha grälat med varandra en stund ryckte plötsligt Verner ner ett remingtongevär från väggen och sköt sin storebror. Kulan träffade Petter i höften.

Den svårt skadade Petter transporterades till Neder-Kalix lasarett och Verner häktades. Eftersom sjukvårdspersonalen inte kunde hitta kulan i såret övervägde de några dagar senare enligt tidningen att skicka Petter till något lasarett söderut där han kunde röntgas. Petter överlevde men blev svårt låghalt. Han blev alltså aldrig helt återställd efter skottet.

Neder-Kalix tingslags häradsrätt dömde Verner Groth till straffarbete i 1 år och 8 månader för våldet. Verner överklagade men Svea Hovrätt fastställde domen. Och Kunglig Majestät avslog Verners nådeansökan om befrielse från vidare straff så Verner fick inte heller någon strafflindring.

Petter och Verner var yngre bröder till min farfars farfar Anders Wilhelm Groth som när allt det här hände redan hade gift sig och startat en egen familj.

Denna spännande historia kan man följa genom artiklarna ”Röwfarelif i Töre” i Norrbottens-Posten den 7 juli 1898, ”Dramat i Töre” i Norrbottens-Posten den 11 juli 1898 och ”Ingen nåd” i Luleposten den 21 februari 1899.

Smaksinnet har ballat ur

Under de senaste dagarna har mitt smaksinne helt spårat ur. Plötsligt smakar allt jag äter och dricker bittert, syrligt och vagt metalliskt. Allt. Även vatten. Faktum är att det smakar bittert och syrligt i munnen hela tiden. Oerhört irriterande.

Som alla moderna människor har jag försökt hitta felkällan genom intensivt letande på nätet. Det finns massor av sjukdomar och mediciner som kan påverka smak- och luktsinnet men ingen av de vanliga misstänkta är aktuell för mig just nu. Så det mest sannolika är nog att problemet beror på något jag har ätit.

Den enda misstänkta jag har hittat hittills som möjligen skulle kunna vara boven i dramat är pinjenötter. Det förekommer tydligen att människor världen över lite då och då får en tillfällig störning av smaksinnet som vanligen varar i upp till ett par veckor efter att ha ätit pinjenötter. Det brukar beskrivas som att allt man äter och dricker smakar bittert, beskt och metalliskt. På svenska kallas det pinjemun och i de relativt få vetenskapliga artiklar jag hittade i ämnet kallas det pine-nut associated dysgeusia och mer informellt pine nut syndrome eller pine mouth syndrome.

Pinjemun var tydligen en stor grej i mer eller mindre seriös svensk media för ungefär ett decennium sedan. Vad som orsakar problemet verkar ingen veta med säkerhet. Jag har hittat några år gamla vetenskapliga rapporter där forskare hade upptäckt att ätliga pinjenötter helt eller delvis hade olagligt ersatts med för människor oätliga frön av tallarten Pinus armandii i påsar med pinjenötter som hade sålts i livsmedelsbutiker i U.S.A. och i Danmark och att pinjenötter från just dessa påsar hade orsakat pinjemun hos både kunder och testpersoner på laboratoriet, men det framgick inte från de undersökningarna hur eller varför sådana frön skulle kunna påverka smaksinnet. Pinjenötter är för övrigt kulinariskt fikonspråk för vad som på vanlig vardagssvenska heter tallfrön.

Men även om problemet inte är medicinskt allvarligt så är det inte desto mindre oerhört irriterande när smaksinnet inte fungerar som det ska, och kanske inte heller luktsinnet eftersom de två hänger så tätt ihop. Innehållet i den ganska nyöppnade pestoburken och i den påse med pinjenötter som jag på senare tid har satsat på att lite i taget äta upp efter att den har legat i mitt skafferi ett bra tag har i alla fall båda för säkerhets skull hamnat i soporna. Jag hittade foton på pinjenötter från P. armandii på nätet och de pinjenötter som fanns i min påse var faktiskt misstänkt lika de fröna. Annars är det inte så mycket jag kan göra åt det hela annat än att hoppas att problemet går över av sig själv. Om det faktiskt är pinjenötterna som är skyldiga eller inte lär jag aldrig få veta för det går varken att bevisa eller motbevisa.

Coronahumor

Från pest till kolera. Bokstavligen.

Blev faktiskt riktigt munter när jag igår såg den här hyllan med böcker som Luleå stadsbibliotek särskilt vill framhäva för tillfället.

Vill man framstå som aktuell och locka folk gäller att vara lite lagom opportunistisk och att följa trenderna i samhället. Det har Luleå stadsbibliotek förstått. Och ingen har väl missat att missa att dystopi, pandemi och katastroföverlevnad är den avgjort största trenden i samhället just nu.

Doftöverkänslighet är en mardröm

För några år sedan började jag plötsligt reagera starkt på parfymlukt och doftande växter inomhus. Ögonen kliar, det rinner ur näsan och jag får problem med luftvägar och lungor. Det känns som att jag inte kan andas in luft i lungorna, vilket är riktigt obehagligt och otäckt. Dofter gick plötsligt från att vara ett angenämt inslag i livet till att bli en mardröm.

Först hoppades jag att det skulle vara ett tillfälligt problem, kanske något stressrelaterat. Men det gick inte över. Det blev snarare värre. Att vistas i samma rum eller samma fordon med någon som har på sig parfym blev plötsligt ett jätteproblem. Och butiker med mycket parfymerade produkter klarar jag överhuvudtaget inte av gå in i.

På medicinskt fackspråk kallas doftöverkänslighet även för sensorisk hyperreaktivitet. Doftöverkänslighet är ingen allergi i strikt bemärkelse eftersom det inte involverar specifika antikroppar utan symptomen orsakas istället av överkänsliga nerver i luftvägarnas slemhinna. Ingen forskare verkar så vitt jag vet hittills ha lyckats ta reda på exakt hur problemet uppstår. Det är naturligtvis även möjligt att ha allergi mot luftburna ämnen, men allergi är alltså fysiologiskt sett inte samma sak som sensorisk hyperreaktivitet.

Tyvärr verkar det inte gå att göra något åt eländet när man väl har utvecklat doftöverkänslighet. Av vården har jag fått utskrivet astmamediciner eftersom de har kommit fram till att jag har för trånga luftvägar, vilket kan vara ett tecken på astma, men medicinerna har hittills inte haft någon effekt överhuvudtaget. Varken på luftvägarna eller på doftöverkänsligheten. Så jag ber ödmjukt alla människor att visa hänsyn och inte ta på er parfym, aftershave eller starkt parfymerade hygienprodukter när ni ska träffa människor ni inte känner mycket väl. Ni vill väl ändå inte oavsiktligt förvandla en annars trevlig upplevelse till en plågsam mardröm för den ni möter?

Jag vet att det är mitt ansvar att säga ifrån, men det är inte särskilt kul att alltid vara tvungen att vara den där jobbiga personen som ständigt klagar på att du luktar för starkt av parfym. För många är lukt en känslig fråga och de kan ta väldigt illa upp när man säger till.

Visst är det bra att lindra, men det är bättre att bota

Läkare är hyfsat bra på att behandla och lindra symptom, men tyvärr är de ofta hopplöst oförmögna att begripa och göra något åt orsaken till symptomen. Alltför många misslyckanden på den punkten är den viktigaste anledningen till att jag inte har så höga tankar om läkare. Visst har jag träffat på enstaka undantag som är förmögna att tänka längre än näsan räcker, men de har varit just det – undantag. Om alla läkare kunde tänka som den här killen skulle väldigt många människor slippa väldigt mycket onödigt lidande.

Global Handwashing Day

Bästa förebyggande behandlingen mot skadliga virus och bakterier:
Tvätta händerna med tvål och vatten och torka dem sedan torra.

Idag är Global Handwashing Day. En dag som ägnas åt att påminna alla om hur viktigt handtvätt är för hälsan.

Ett rikt land som Sverige borde vara ett föregångsland när det gäller handhygien. Tillgång till tvål och vatten för handtvätt samt tillgång till rena handdukar, pappershanddukar eller fungerande blåstorkar borde vara en självklarhet på alla platser där handhygien är viktigt. Tyvärr är avsaknad av ett lämpligt placerat handfat med både varmt och kallt vatten, tvål och något att torka händerna med bland de vanligaste felen man hittar när man som hälsoskydds- eller livsmedelsinspektör är ute och inspekterar svenska verksamheter. Så borde det inte vara. Sverige borde ha kommit längre än så.

Björken i juni

Nu grönskar det och blommorna doftar. Sommaren är här. Den här tiden på året är nätterna ljusa även om Älvsbyn ligger söder om polcirkeln. Officiellt går solen idag ner strax innan midnatt och upp cirka kvart över ett på natten i Älvsbyn. Natten är just nu alltså lite mer än 1 timme. Vid sommarsolståndet om drygt en vecka är längden på natten nere på cirka en halvtimme då solen går ner en kort stund mellan midnatt och klockan ett på natten. Sen vänder det och blir mörkare igen…

Now everything is green and the air is full of the scent of flowers. Summer is here. This time of year we have daylight all night even though Älvsbyn is located south of the Polar Circle. Today the sun officially sets shortly before midnight and rises again at about a quarter past one at night in Älvsbyn. This mean that currently the night is slightly more than 1 hour. At the summer solstice in a couple of weeks the length of the night is down to about half an hour when the sun drops below the horizon for a short while between midnight and one o’clock at night. Then it turns and slowly gets darker again…

Björkens pollensäsong är nästan över här uppe. Fyrkantskommunerna Älvsbyn, Boden, Luleå och Piteå turas om att mäta pollennivåerna och i år är det Bodens tur att sköta pollenmätningen. Nu är nivåerna åter låga för björkpollen så snart borde jag kunna sluta ta min allergimedicin.

The birch pollen season is almost over up here in the north. The four neighbouring towns Älvsbyn, Boden, Luleå and Piteå take turns measuring the pollen levels and this year it’s Boden’s turn. Now the level of birch pollen in the air is low again (birch is red in the graph below, alder is blue and willows are yellow) so soon I should be able to stop taking my allergy medicine.

Nu när pollineringen är avklarad har honhängena bytt riktning från att peka uppåt till att hänga ner.

Now, after the pollination period, the female catkins have switched direction from pointing upwards to hanging down.

Vårtbjörken har spetsigare blad än sin släkting glasbjörken.

The Silver Birch (Betula pendula) has more pointed leaves than its relative the Downy Birch (B. pubescens).
Skägglavarna på stammen var väldigt torra och hårda idag.

The bearded lichens (Usnea sp.) on the stem were very dry and hard today.
En liten besökare på mina, inte alltför rena, glasögon.

A little visitor on my, not too clean, glasses.
Framför kyrkan står en rad med flikbladiga Ornäsbjörkar, uppkallade efter en berömd björk som växte på gården Lilla Ornäs i Dalarna på 1700- och 1800-talen.

In front of the church there is a row of birches with lobed leaves known as Ornäs Birches in Sweden. The name comes from a famous birch that grew on the Little Ornäs farm in the Dalarna region of Sweden in the 18th and 19th centuries.
Fotona ovan är tagna 2016-06-11 i Älvsbyn.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).