släktforskning – Sida 2

Mer än hälften jägare-samlare?

Jag har tidigare nämnt (se här och här) att jag förra året beställde en analys av både mitt autosomala DNA, för att identifiera släktingar, och mitt mitokondrieDNA, för att undersöka min raka mödralinjes ursprung, från företaget Family Tree DNA i USA som ett komplement till min släktforskning.

Ett kul resultat som företaget presenterar från sin analys av det autosomala DNA:t, utöver listan på andra personer som testat sig på samma företag och som baserat på likheter i DNA-sekvensen bedöms vara släktingar, är något som de kallar för Ancient European Origins. De har alltså räknat ut hur stor andel av DNA:t på mina kromosomer som kommer från den ursprungliga jägare-samlar-befolkningen i Europa under istiden och den tidiga stenåldern, hur stor andel som kommer från de första bönderna som invandrade till Europa från Mellanöstern på stenåldern, hur stor andel som kommer från den invandrarvåg som kom österifrån under bronsåldern och som ofta förknippas med införandet av de indoeuropeiska språken till Europa och så hur stor andel som kommer från icke-européer (den delen gissar jag ska betraktas som ”övrigt”).

Nu ska det sägas att dessa resultat ska tas med en stor nypa salt för det framgår ingenstans hur de räknat ut det här och vad de egentligen jämför med som referens för de olika grupperna. Och även om beräkningarna är bra gjorda med representativt referensdata så är det inte säkert att ens en nära släkting skulle få samma resultat på grund av rent slumpmässiga skillnader som beror på att varje person bara ärver hälften av det autosomala DNA:t från vardera förälder. Dessutom är det rätt konstigt att ett amerikanskt företag endast inkluderar en analys av de viktigaste ursprungliga invandrargrupperna i Europa och ingen annan del av världen, inte ens någon av de tidiga invandrargrupperna på deras egen kontinent är inkluderad. Men det är ändå en kul grej.

Enligt Family Tree DNA härstammar mina kromosomer till drygt hälften från jägare-samlare, till knappt en tredjedel från de tidiga bönderna, till 15 procent från bronsåldersinvandrarna och bara till ynkliga 3 procent från icke-européer. Jag är alltså tydligen en riktig ureuropé.

Vanlig och ovanlig på samma gång

Som jag tidigare nämnde har jag beställt en analys av både mitt autosomala DNA, för att identifiera släktingar, och mitt mitokondrieDNA, för att undersöka min raka mödralinjes ursprung, från företaget Family Tree DNA i USA som ett komplement till min släktforskning. Mitt mitokondrieDNA (mtDNA) visade sig tillhöra en haplogrupp som heter H1. Intressant nog en sort som visade sig vara både mycket vanlig och mycket ovanlig på en och samma gång.

MtDNA finns inne i cellerna inuti en speciell del som heter mitokondrier. Mitokondrier finns inne i alla celler hos eukaryoter som växter, svampar och djur. Mitokondrien var ursprungligen, för några miljarder år sedan, en bakterie som en gång i tiden invaderade den cell som blev förmoder till alla eukaryoter. Bakterien blev kvar där inne, förlorade med tiden förmågan att klara sig själv och blev till slut en integrerad del av den eukaryota cellen. Utan mitokondrier skulle vi omedelbums dö eftersom mitokondrierna sköter cellandningen. En del av de mest ökända gifterna som bland annat används som kemiska stridsmedel dödar just genom att de stoppar mitokondriernas cellandning.

Poängen med mitokondrier ur genealogiskt perspektiv är att eftersom mitokondrien en gång var en frilevande bakterie har mitokondrier fortfarande en egen uppsättning DNA som är skild från det mänskliga DNA:t på kromosomerna (så kallat automsomalt DNA) – du vet, det där DNA:t du ärver hälften av från din mamma och hälften från din pappa. Mitokondrier kan inte hoppa från spermierna in i ägget. Dina mitokondrier härstammar därför endast från de mitokondrier som fanns i ägget vid befruktningen. Med andra ord, ditt mtDNA kommer endast från din mamma. Det gäller oavsett om du själv är kvinna eller man.

Alla mitokondrier i alla nu levande människor härstammar från mitokondrierna hos den för länge sedan döda kvinna som var den sista gemensamma förmodern till alla nu levande människor (på den rent kvinnliga linjen). Hon levde någonstans på den afrikanska kontinenten, troligen för ungefär 200 000 år sedan, och brukar ofta kallas för Eva eller mitokondrie-Eva. Namnet är naturligtvis en, på typiskt vetenskapligt manér, lite skämtsam hänvisning till Bibelns Eva. Observera att mitokondrie-Eva inte var den första människan. Människor fanns redan långt tidigare. Olika människors mtDNA-sekvenser skiljer sig åt idag eftersom olika mutationer har uppstått och ansamlats i de olika släktlinjerna under de många årtusenden som har gått sedan Evas tid.

Alla mtDNA-sekvenser jämförs med en referenssekvens. Utifrån exakt vilka avvikelser från referenssekvensen som man hittar i olika mtDNA-sekvenser delas dessa sekvenser sedan in i grupper, kallade haplogrupper, som antas härstamma från en gemensam förmoder* för den gruppen. Varje haplogrupp delas sedan in i mindre undergrupper.

Mitt mtDNA har jag alltså ärvt från min mormors sida av familjen. Min mamma, mormor, mormors mor, mormors mormor, mormors mormors mor och så vidare flera tusen år tillbaka i tiden hade alla mtDNA som tillhörde haplogruppen H1. Observera att det utifrån mitt mtDNA inte går att säga något om vilken mtDNA-haplogrupp alla mina andra anmödrar och anfäder tillhörde. Kvinnorna på den rena mödralinjen utgör en mycket, mycket liten del av alla mina förfäder och förmödrar genom tiderna!

Mitt mtDNA tillhör som sagt H1, vilket är en undergrupp till haplogruppen H. I litteraturen förekommer uppskattningar som anger upp till halva befolkningen i Europa tros ha mtDNA som tillhör haplogruppen H. Även undergruppen H1 är mycket vanlig i Europa, särskilt i Spanien. H1 var en av de första undergrupperna till haplogruppen H som definierades år 2001 i en artikel av Saara Finnilä, Mervi S. Lehtonen och Kari Majamaa baserat på mtDNA från finnar.

Kvinnor med haplotypen H har fått barn i södra Europa under istiden och deras ättlingar har sedan spridit sig norrut. Men detta anses inte vara den främsta anledningen till att haplogruppen H är så vanlig i Europa. Haplogruppen H, som ofta kallas för Helena i populärvetenskapliga sammanhang, associeras istället främst med den invandring från mellanöstern som förde med sig jordbruket till Europa för några tusen år sedan. Förekomsten av haplogruppen H verkar då ha spridit sig norrut genom östra Europa och i samband med detta ha ökat kraftigt i den europeiska befolkningen. Detta kan man läsa mer om i vetenskapsjournalisten Karin Bojs bok ”Min europeiska familj de senaste 54 000 åren”. Karins eget mtDNA tillhör haplogruppen U men hennes farmors mtDNA tillhörde en av undergrupperna till H1.

Men där tar vanligheten slut. Mitt mtDNA stämmer nämligen inte med någon av de många hittills identifierade undergrupperna till H1 (se www.phylotree.org). Men sekvensen är inte helt unik för i Family Tree DNA:s databas finns (till och med idag) 12 st mtDNA-sekvenser som är identiska med min. Majoriteten av dessa (8 st) kommer från folk som i databasen anger att deras tidigaste kända anmoder på den rent kvinnliga linjen bodde i nuvarande Finland. En anger att hens tidigaste kända anmoder på den rent kvinnliga linjen bodde i Sverige och en härstammar på kvinnosidan från en kvinna med europeiskt namn i USA på 1700-talet. För de resterande 2 finns det ingen information i databasen om deras släkt. Hittills verkar jag inte dela någon gemensam historiskt känd förmoder med någon av dessa personer vilket innebär att min mtDNA-sekvens måste ha uppstått för mer än 300 år sedan. De hittills 7 st mtDNA-sekvenserna i Family Tree DNA:s databas som endast skiljer sig på 1 punkt från min verkar alla komma från personer som, på den rent kvinnliga linjen, härstammar från dagens Finland eller Sverige. I den stora vetenskapliga sekvensdatabasen GenBank (där alla sekvenser som förekommer i vetenskapliga publikationer offentliggörs) finns än så länge bara en enda mtDNA sekvens som är identisk med min, och den kommer från en man i Finland. Kanske tillhör min mtDNA-sekvens en liten finsk undergrupp till H1?

*Denna idé bygger på antagandet att varje mutation i mtDNA:t är unik och bara har uppstått i en enda kvinna vid ett enda tillfälle. Problemet är att det ibland händer att samma mutation uppstår i olika kvinnors mtDNA oberoende av varandra vilket krånglar till det för de forskare som försöker reda ut mtDNA-sekvensernas släktträd.

Mina förmödrar genom århundradena

På senare tid har jag åter igen tagit upp min släktforskning som har legat och samlat damm i några år. Den utlösande faktorn den här gången var att jag plötsligt fick tag i ny information från en nyfunnen tremänning i Finland och hjälpsamma människor på släktforskarforum som gjorde att jag äntligen hittade min mormors mors födelseplats och föräldrar. Därmed kunde jag äntligen följa mina rent kvinnliga förmödrar vidare bakåt i tiden i kyrkoböckerna från det som idag är Finland men då var Sverige. Kyrkböckerna från det som idag är Finland går numera att läsa gratis i form av digitaliserade svartvita foton på nätet. Bilderna är tyvärr av rätt dålig kvalitet men går, oftast i alla fall, ändå att läsa.

Hittills har jag lyckats följa den rena kvinnolinjen tillbaka till Margareta Johansdotter som verkar vara född 1725. Margareta födde den 20 juli 1754 dottern Eva Johansdotter i Nedre Raumo. Evas pappa hette Johan Mickelsson Culju. Nedre Raumo var då en by i Nedertorneå församling i dåvarande Sverige. Nedre Raumo verkar vara samma plats som idag heter Ala-Raumo och ligger i utkanten av Torneå i nuvarande Finland. Eva födde i sin tur dottern Maria. Maria födde dottern Sofia Carolina som födde dottern Christina Carolina, kallad Stina Carolina. Stina Carolina födde Miila som födde Eva. Eva födde min mamma som födde mig. Alla dessa kvinnor, förutom jag, bodde i eller i närheten av Tornedalen. Min mamma var den första kvinnan i min raka mödralinje som flyttade någon längre sträcka från Tornedalsområdet på åtminstone 300 år.

Som tidigare biolog har jag alltid varit mest intresserad av den rent kvinnliga linjen eftersom det är dessa kvinnor jag kan vara mest säker på verkligen är mina biologiska släktingar. Förutom att tillgången till kyrklig folkbokföringsdata på nätet drastiskt har förbättrats sedan jag sist släktforskade har även möjligheten att beställa genealogiskt relevanta DNA-analyser till ett åtminstone hyfsat rimligt pris dykt upp. Dessutom börjar det nu finnas tillräckligt med folk vars DNA-sekvenser, ofta tillsammans med genealogisk information, är tillgängliga för jämförelse i databaserna för att det ska vara meningsfullt att testa att använda genetisk genealogi.

Så jag beställde ett kit från ett företag som heter Family Tree DNA i Houston, USA, där många svenskar och finnar har testat sig. Sedan svabbade jag insidan av kinden med det kit jag fick hemskickat och skickade tillbaka provet på analys. Sent omsider har jag nu äntligen fått resultatet (som f.d. molekylärbiolog måste jag säga att de jobbar då verkligen inte snabbt där borta i Texas).

Jag beställde analys av både mitt autosomala DNA, för att identifiera släktingar, och mitt mitokondrieDNA, för att undersöka min raka mödralinjes ursprung. Eftersom jag är kvinna har jag ingen Y-kromosom och kan därför inte sekvensera Y-kromosomen för att ta undersöka min raka fädralinjes ursprung. För att göra det skulle jag behöva provta min pappa eller bror och analysera deras Y-kromosom.

Bland de potentiella nära släktingar till mig som Family Tree DNA identifierat i sin databas, baserat på mitt autosomala DNA, finns ett antal personer som verkar vara släkt med mig på antingen mormors eller morfars sidor av familjen. Hittills har jag inte hittat någon uppenbar kandidat i träfflistan som jag har kunnat bekräfta är en släkting på min pappas sida av släkten, men jag fortsätter leta. Pappas anor är till största delen från Norrbotten.

Både mormor och morfar hade huvudsakligen tornedalska och nordfinska anor. Den finska befolkningen har alltid varit liten och har dessutom gått igenom flaskhalsar då stora delar av befolkningen har dött. Den är därför mer inavlad än vad mänskliga befolkningar i genomsnitt brukar vara. Samma sak gäller för övrigt generellt för befolkningen i norra Skandinavien som också historiskt har varit mycket liten. Personer med finsk bakgrund som Family Tree DNA bedömer borde vara tremänningar eller fyrmänningar baserat på graden av likhet mellan deras DNA-sekvenser är därför i själva verket ofta släkt på betydligt längre håll. Men ibland har man tur och lyckas ändå hitta den gemensamma punkten i släktträdet inom den tidsperiod som går att följa i kyrkböckerna. Jag har bland annat genom DNA-träfflistan fått kontakt med en man i Finland som också härstammar från min mormors fars föräldrar (han är alltså fyrmänning med min mamma) och som säger sig ha information om detta pars ursprung, vilket jag själv inte har kunnat hitta i kyrkböckerna.

Så avlägsna släktingar man plötsligt hittar är värdefulla även om släktskapet egentligen är väldigt utspätt. De kan vara ett sätt att komma åt ny information som gör att man äntligen kommer förbi de där irriterande punkterna i släktträdet där man har suttit fast.