Kreativ är inte alltid bra

Ungefär 750 000 fastigheter i Sverige har inte kommunalt avlopp. Där ska istället fastighetsägaren fixa fungerande avloppsrening själv på sin fastighet, vilket ärligt talat inte alltid går så bra. Att granska och ställa krav på avloppsanläggningar så att de fungerar tillräckligt bra är en stor del av arbetet på ett kommunalt miljökontor. Generell information till fastighetsägare om vilka olika avloppstekniker som finns och vad som krävs för att en avloppsanläggning ska uppfylla den nationella lagstiftningen finns på avloppsguiden.se.

Norsk Vann, som är Norges motsvarighet till Svenskt Vatten, har gjort de humoristiska filmerna Kontrolløren och Hytteeier’n om kreativa fritidshusägare som försöker övertyga kommunens miljöinspektör om hur bra deras egenhändigt konstruerade vatten- och avloppslösning är.

Kreativitet är inte alltid bra. När kommunens miljöinspektörer kommer ut och besöker er till sommaren för att ta en titt på avloppet kommer det inte att se ut så här, eller hur?

Att räkna sina steg

Stegräknare verkar vara på väg att bli trendiga igen.

Jag köpte en stegräknare för några år sedan. Första dagarna tyckte jag att det var kul att följa hur många steg jag tog enligt stegräknaren. Men ganska snart började jag bli misstänksam. Det steg som stegräknaren registrerade verkade inte alltid stämma. Räknade verkligen stegräknaren rätt?

Jag bestämde mig för att testa min stegräknare. Det är enkelt, om än något tidskrävande. Jag räknade helt enkelt mina steg själv och jämförde sedan med hur många steg stegräknaren trodde att jag hade tagit. Stegräknaren var inte ens i närheten av det verkliga antalet. Jag upprepade kontrollräkningen några gånger med samma resultat.

Det blev slutet för stegräknare hos mig. Sedan blev stegräknaren liggande och samlade damm ett tag tills den hamnade i soporna vid en flytt.

Val av nästa års träd att följa

Idag har det varit kallt och klart ute. Temperaturen låg runt -20 °C när jag körde till Storforsen i Piteälven för att välja ut ett träd att följa inför nästa år. Jag hade siktet inställt på en rönn, men att försöka avgöra vilket träd som tillhör vilken art visade sig vara lättare sagt än gjort när de flesta träden är helt täckta av snö och is.

Today it’s been cold and clear outside. The temperature was around -20 °C when I drove to Storforsen (The Grand Rapid) in Pite River to pick out a new tree to follow for next year. I wanted to find a rowan (Sorbus aucuparia), but trying to determine which tree that belonged to which species was easier said than done when most of them were completely covered in snow and ice.

På sommaren brukar jag parkera några kilometer uppströms inne i själva naturreservatet, men på vintern är det mer praktiskt att parkera nere vid hotellet där det finns motorvärmaruttag. Utsikten är fin från bron över Varjisån som går från hotellet och in i naturreservatet vid forsen. Storforsen strömmar så snabbt att vattnet i själva forsen aldrig fryser, oavsett hur kallt det blir. Men resten av Piteälven och dess biflöde Varjisån är till största delen frusna nu.

In summer I usually park my car at the parking lot a few kilometers upstream in the actual nature reserve, but in winter it’s more practical to park down by the hotel where you can plug in the engine preheater in the parking lot. It’s a nice view from the bridge over Varjis stream that goes from the hotel into the nature reserve by the rapid. The water in the actual rapid flows so fast that it never freezes, no matter how cold it gets. But the rest of Pite River and its small tributary the Varjis stream are mostly frozen by now. Över forsen står ett konstant dimmoln i den kalla, torra vinterluften. Det knirrar högt under skorna när jag går på den torra, frusna snön. Ute på bron snider det kallt och ögonfransarna vill hela tiden frysa fast tills jag kommer in i skogen på andra sidan.

There is a constant cloud of fog hanging over the rapid in the cold, dry winter air. My steps make a loud knirr, knirr, knirr sound when I walk on the dry, frozen snow. Out on the bridge there is a cold breeze that causes my eye lashes to freeze to ice and stick together until I enter the forest on the other side.Sådär ja. Inne i skogen till sist där det är lä. Nu gäller det bara att hitta en rönn som står bra till för att kunna fotograferas.

Finally. Inside the forest at last where there is no wind. Now I just need to find a rowan that grows in a nice, photogenic spot.

Det finns så klart massor av granar och tallar, men de passar inte lika bra som lövträd i det här sammanhanget för deras utseende förändras väldigt lite över året. Det finns även mängder av björkar, men eftersom jag har följt en björk i år vill jag ha ett annat träd till nästa år.

There are of course plenty of Norway Spruces and Scots Pines, but they are less suitable than deciduous trees for this purpose because their appearance change very little over the year. There are also plenty of birches, but since I followed a birch this year I want a different tree for next year.

Även om det inte är förhållandevis lite vatten i älven under vintern forsar vattnet ändå på rätt bra. På sommarn är det trevligt att sitta och grilla här, men just nu är det inte riktigt grillväder.

Although there is not much water in the river during winter the rapid is still impressive. In summer this is a nice place to have a barbecue, but it’s not really barbecue weather right now.

Jag tror att någon av dessa träd är en rönn, men vilken? Omöjligt att avgöra. Det enda jag ser är vitt, vitt, vitt.

I think one of these trees is a rowan, but which one? Impossible to tell. All I can see is white, white, white.

Hittade ett par alar som stod fint till. En al kanske skulle vara ett bra alternativ?

Found a few alders that grew in a nice spot. Maybe an alder would be a nice option?Jag letade dock vidare lite till, och till sist fick jag faktiskt se ett träd som verkade ha kvar hängen med frusna rönnbär. Alldeles intill forsen. Det trädet blir bra.

But I kept on looking, and finally I found a tree that seemed to still have frozen rowan berries hanging from the branches. Right next to the rapid. That tree will do.

Men nu närmade sig klockan halv tre på eftermiddagen och det blev allt mörkare ute. Jag insåg dessutom att jag inte hade på mig tillräckligt mycket varma kläder på benen som började bli rejält frusna. Dags att gå tillbaka till bilen och åka hem till värmen igen.

But by now it was nearly half past two in the afternoon and it was getting dark. I also realized that my leg wear wasn’t warm enough and my legs were getting very cold. Time to go back to the car and drive back home again.

Tillbaka på ”rätt” sida om älven vid det lilla kapellet efter ett väl utfört uppdrag.

Back on the ”right” side of the river by the little chapel after a job well done.

Fotona är tagna 2016-12-11 i Storforsen, Bredsel.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Björken i december (advent)

Nu är det advent, mörker och kyla och jag har följt björken på kyrkogården i 12 månader. Björken är återigen täckt av snö och vilar i väntan på våren.

Now it is advent, dark and cold and I have followed the birch in the cemetery for 12 months. The birch is once again covered in snow. It rests waiting for spring to arrive.

erikagroth-6827erikagroth-6828erikagroth-6830erikagroth-6829erikagroth-6832Hela Älvsbyn är adventspyntad, men för mig har den där speciella adventskänslan inte riktigt infunnit sig. Jag har i alla fall plockat fram adventsljusstaken och tänder ljusen, ett i taget. I affären idag upptäckte jag att de faktiskt säljer mossa till adventsljusstakar som verkligen är just mossa, och inte den vanliga fönsterlaven (fönsterlav är en typ av renlav) som alla envisas med att kalla vitmossa – till alla biologers förtret. Affären sålde även påsar med lav, men jag noterade att de numera skriver ”vitmossa/fönsterlav” på de påsarna, vilket åtminstone är ett steg i rätt riktning. Kanske har tillverkarna sett den numera rätt välkända youtube-videon ”Det är för f-n inte mossa!”?

My small current home town Älvsbyn is decorated for advent, but I can’t quite seem to get that special advent feeling. At least I’ve brought my advent candle holder out from the basement, and I’m lighting the candles, one by one. Today in the supermarket I noticed that they are selling moss for decorating advent candle holders that actually is moss, and not the Cladonia stellaris lichen that is usually used for this purpose and that everyone insists on incorrecly calling Sphagnum (peat) moss – to the great irritation of all biologists. The supermarket also sold bags of Cladonia stellaris lichen, but I noted that those bags were now labeled ”vitmossa/fönsterlav” (peat moss/Cladonia stellaris lichen), which at least is a step in the right direction. Maybe the people labeling the bags have seen the now rather famous youtube video ”It’s not a f-n moss!”?
erikagroth-6834erikagroth-6843”Dekorationsmossa – Grön” just means green coloured moss for decoration.

The quite funny (according to me – a biologist) video has English subtitles that you can switch on by clicking on the subtitles icon in the video menu.

Fotona på björken är tagna 2016-12-03 i Älvsbyn.
Adventsljusstaken är så klart fotograferad på 2:a advent 2016-12-04.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Fel håll

Alla skyltar i kommunhuset har bytts ut idag. De nya skyltarna är mycket bättre än de gamla, om inte annat för att det nu faktiskt går att hitta de olika mötesrummen.

Men det finns alltid ett undantag. I detta fall är undantaget den nya skylten som ska guida folk från hissen till vår avdelning. Pilen vid ”Miljö och bygg” på den nya skylten pekar nämligen åt rakt motsatt håll, bort från korridoren där vi har våra kontor.

Universiteten – inte studenterna – är ansvariga för nivån på kurserna

Att det är frestande för universiteten att sänka kraven när universiteten får betalt per student som går kursen och per student som klarar kursen är ingen nyhet.

Ett annat problem som bidrar till frestelsen att sänka kraven är att man vid svenska universitet inte kan få underkänt på universitetskurser, vilket så vitt jag vet är rätt unikt för Sverige. Man kan bara misslyckas med att få godkänt. Ett underkänt betyg innebär alltså inte att kursen registreras som underkänd utan bara att kursen står som oavslutad i registret. Tanken är alltså att studenten ska fortsätta försöka om och om igen tills hen äntligen blir godkänd på kursen. Det är därför vanligt att studenter återkommer både två och tre gånger – i vissa fall väldigt många gånger – innan de blir godkända, ofta flera år efter att de faktiskt gick kursen. Det gör att universitetslärare ibland tvingas examinera studenter i kurser som inte ens längre ges av universitetet.

Jag har läst många universitetskurser i olika ämnen på olika universitet, både i Sverige och i Storbritannien, och kan intyga att nivån varierar väldigt mycket mellan olika kurser. Examinationen är annorlunda utomlands, men annorlunda innebär inte nödvändigtvis bättre. Jag har också som doktorand undervisat på ett antal olika universitetskurser vid Uppsala universitet.

Ofta skylls det på att det egentliga problemet skulle vara att studenterna har blivit sämre på senare år. I en debattartikel i dagens SvD hävdar Christopher Lagerqvist, University of Oxford, och Josefin Holmström, University of Cambridge, att kraven på studenterna i ämnena historia och litteraturvetenskap har sänkts vid universiteten i Uppsala och Lund under de senaste två decennierna men att det inte alls är studenternas fel. När de testar att höja kraven på studenterna i samma ämne på samma universitet så gör det nämligen ingen skillnad för studenternas resultat. Studenterna presterar lika bra oavsett om tentafrågorna nivåmässigt ligger på grundskole- och gymnasienivå eller på universitetsnivå.

Det resultatet stämmer med min egen erfarenhet. Studenterna anpassar sig till de krav som ställs på dem. Om universitetet ställer låga krav presterar de därefter. Om universitetet ställer höga krav presterar de också därefter – men då brukar de vara mer nöjda med sin utbildning.

Universiteten borde sluta skylla på studenterna. Men vill de ställa högre krav på studenterna måste de också undervisa därefter så att studenterna får de verktyg de behöver för att klara kraven. På naturvetenskapliga kurser blandas vanligen teoretisk och praktisk undervisning, vilket tvingar lärarna att vara på plats och faktiskt undervisa så gott som varje dag. Det gör att nivån på kursen per automatik kommer att uppnå åtminstone någon sorts hyfsad miniminivå.

Vissa humaniorakurser som jag gått har däremot nästan helt och hållet bestått av självstudier. Grundkursen i egyptologi som var tänkt att motsvara en termins heltidsstudier är ett bra exempel (varför jag överhuvudtaget gick den kursen är en lång historia som vi tar en annan gång). På varje delkurs på fem veckor fick vi en litteraturlista på en eller några få böcker att läsa och undervisningen bestod av ett par föreläsningar i veckan som mest gick ut på att gå igenom fakta från böckerna utan någon egentlig kritisk diskussion av materialet. En hemuppgift i form av en uppsats eller några faktabaserade instuderingsfrågor per delkurs ingick också, där de inlämnade svaren betygsattes men ingen feedback gavs om varför de olika svaren var rätt eller fel. När en institution väljer att utforma undervisningen på det sättet är det mycket svårt för studenterna att veta vad det är meningen att de ska lära sig och att överhuvudtaget lära sig något om kritiskt tänkande. På en sådan kurs kan man bara ställa de mest basala kraven, och knappt ens det, vid examinationen.