stadsfoto – Sida 3 – Erika Groth

Bevisen syns i snö

Huvudgatan i Älvsbyn. Unga grabbar i Älvsbyn buskör inte mer än unga grabbar någon annanstans. Men eftersom gatorna är snötäckta syns bevisen tydligare här.

Nu kryper fotomodellerna fram ur vrårna

Ser du flugan? Nu när våren har trängt bort vintern börjar småkrypen – mina kära fotomodeller – åter krypa fram ur sina vrår.

Vinter i Uppsala

För ett par veckor sedan såg det ut så här i Uppsala. Snö, is och den obligatoriska halkan.

Se ner!

På Uppsalas gator gäller det att se ner – inte upp. Annars är det lätt hänt att man trillar ner i ett hål.

Snö … slask

Vi har faktiskt snö denna vinter men eftersom det alltid är plusgrader på dagarna förvandlas snön snabbt is och slask. Mer vårvinter än vinter.

Bara lite till…

Att sträcka sig så långt man kan men ändå inte nå riktigt ända fram. Så oerhört enerverande.

Trädets böjda topp verkar göra allt den kan för att nå korset på kyrkans tak.

Kall stolpe

På senare år verkar många ha fått för sig att stolparna fryser och behöver hjälp med att värma sig. Varför annars sticka kläder åt stolpar?

De dödliga istapparnas årstid

3 kap. 3 § Ordningslagen (1993:1617)
Brister på byggnader, ställningar, skyltar och liknande anordningar som medför risk för skada på personer eller egendom på offentlig plats, skall avhjälpas utan oskäligt dröjsmål.

Snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats skall utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar. Detta skall ske på ett sådant sätt att det inte därigenom uppkommer risk för att personer eller egendom kommer att skadas.

Ansvaret för att åtgärderna i första och andra styckena vidtas vilar på ägaren eller den som till följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund är i ägarens ställe.

Kära fastighetsägare överallt i detta vintriga land,

Att bara sätta upp skyltar och avspärrningar duger inte. Istappar som hänger ner från taken måste tas bort, speciellt när istapparna hänger över trottoarer och dörrar.

Äppelträdet i augusti

Att följa ett träd under ett år. Det är något som ett antal bloggare världen över ägnar sig åt och från och med nu hoppar även jag på trenden.

Jag har valt ut det träd som jag tänker följa. Ett böjt och missformat äppelträd som står mitt på en stor sten vid en väg. Eftersom ingen vettig människa skulle plantera ett äppelträd på den här platsen har trädet troligen vuxit upp från ett frö som råkade hamna där.

I Sverige finns både förvildad domesticerad apel (Malus domestica) och vildapel (Malus sylvestris). De två arterna är väldigt lika och båda förekommer i Uppland. Dessutom förekommer även hybrider mellan de två arterna. Vildapel har små (ca 1-2 cm), mycket sura äpplen med långa skaft medan apel har större, kortskaftade äpplen som smakar sött eller lite surt. Apelns blad har dessutom luden undersida medan vildapeln har kala blad.

Nu i augusti, mitt i högsommaren, är mitt äppelträd smockfullt med gröna äpplen. Enstaka äpplen har börjat falla till marken men de flesta sitter kvar i trädet. Jag smakade så klart på ett äpple från mitt äppelträd men det smakade inte särskilt mycket alls. Lite syrligt.

Mitt träd är med största sannolikhet en förvildad domesticerad apel eftersom äpplena är kortskaftade och inte är särskilt sura. Men det skulle även kunna vara en hybrid. För att veta helt säkert måste man göra en genetisk släktskapsanalys (en så kallad fylogenetisk analys).

Bladen är gröna. Några få blad verkar vara angripna men de flesta är ännu i bra skick. Jag hittade bara ett blad som hade börjat växla till höstfärg.

Mer om skillnaden mellan vildapel och domesticerad apel:
Mossberg & Stenberg. 2003. Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand
Naturhistoriska riksmuseet. Den virtuella floran.