Rönnbären börjar så smått bli lite röda. Rönnen jag följer ligger efter andra rönnar i byn som redan har röda bär.
Den här sommaren har varit extremt torr här uppe i norr. Vi har knappt fått något regn alls hittills utöver några enstaka åskskurar. Jag gick ut i skogen igår för att plocka blåbär men fick ge upp. Det finns visserligen mogna blåbär i skogen men bären är så uttorkade att de är så gott som oätbara. Och någon svamp finns överhuvudtaget inte. Skogen är knastertorr. Det har varit några mindre skogsbränder men ännu ingen riktigt stor. Hoppas vi slipper det i år, trots torkan.
******************************************************
IN ENGLISH:
The rowan berries are slowly turing red. The rowan tree that I follow is slower than most other rowans in the village. Their berries are already bright red.
This summer has been extremely dry here in northern Sweden. We’ve had almost no rain at all except for a few thunderstorms. I went to the forest yesterday to pick bilberries but I had to give up. The forest is full of ripe bilberries but they are so dry that the berries are practically inedible. And there is not a single mushroom of any kind anywhere. The forest is tinder dry. There has been a few minor forest fires but no really big one so far. I hope we are spared major forest fires this year, despite the drought.
******************************************************
Fotona är tagna den 7 augusti 2021.
Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).
Nu i början av juli är rönnen full av omogna, gröna rönnbär. Alldeles intill rönnen grävde Pireva (Piteå Renhållning & Vatten) under juni ett stort hål i marken. Faktum är att de grävde flera stora hål i backen på olika platser här i kring. Jag fick aldrig reda på varför med det hade något med avloppet att göra. Eftersom jag fortfarande arbetar hemifrån nästan hela tiden har grävarbetet varit väldigt irriterande. Det första de gjorde var naturligtvis att av misstag gräva av bredbandskabeln. Det tog dem en hel dag att fixa. Några dagar senare stängde de utan förvarning av vattnet från lunch till kvällen. Jag har dessutom inte kunnat använda min egentliga parkeringsplats och den gigantiska grävmaskinen förde ett fruktansvärt oväsen dag ut och dag in i veckor. Dessutom har grävmaskinen kört sönder asfalten på gården. Nu verkar de i alla fall vara klara, eller möjligen ha gått på semester. Allihop, inklusive grävmaskinen, har i alla fall försvunnit.
En vecka senare har rönnen inte bara slagit ut i blom utan har den har redan börjat blomma över. Marken under rönnen är full av vita kronblad från vissnande rönnblommor. Och på fältet framför lägenheterna där mina pallkragar står är det nu knallgult av smörblommor.
Plötsligt blev det sommar. Och varmt. Lite väl varmt i mitt tycke — mellan 25 och 30 plusgrader nästan varje dag. Äppelträden blommar och rönnen är full av svällande blomknoppar som väntar på att slå ut. Upp och ner längs rönnstammen vandrar små myror men de lyckades jag inte fotografera. Däremot blev det en bild av en skalbagge av något slag som slog sig ner på mitt finger. Mina pallkragar, de som är täckta med fiberduk, är nu fulla med flitigt vattnade frön som ska bli till mumsiga grönsaker och kryddor, plus några blommor för pollinerarnas skull. Några av fröna börjar redan gro efter bara knappt en vecka.
April har haft aprilväder. Varmt och soligt vårväder ena stunden och bakslag med kyla, snö och hagel nästa stund. Men trots bakslagen har våren kommit och all snö på gården förutom de största snöhögarna från vinterns snöröjning har smält bort. Den riktiga vårens ankomst betyder även att rönnen äntligen börjar vakna till liv igen. Knopparna har brustit och de nya löven börjar lite försiktigt titta fram.
På sistone har mycket av snön tinat bort. Det börjar till och med grönska så smått. Rönnen väntar fortfarande på att det ska bli dags att låta knopparna spricka.
Vinter har övergått i vårvinter, vilket inte gör någon skillnad för rönnen. Det är fortfarande för kallt för att den ska vakna upp från sin vintervila. Men för oss människor gör det stor skillnad efter de långa, mörka vintermånaderna. På senare tid har det varit strålande sol och vårvärme i luften. Mycket av snön har smält, vilket tyvärr har gjort promenader utomhus till en farlig riskaktivitet eftersom det numera är glashalt. Det är så halt att för några dagar sedan åkte skolbarnen på skolan här intill skridskor över skolgården till isrinken!
Nu i februari har solen så smått börjat återvända. Jag hade hoppats att väderprognosen om klart väder under helgen skulle infrias så att solen skulle lysa på rönnen, men jag väntade förgäves. Molnen skingrades visserligen till slut, men då var det eftermiddag. Solen hade hunnit sjunka ner bakom vårt hus så rönnen stod ändå i skugga.
I år har jag bestämt mig för att följa rönnen som står vid vår parkering, granne med förskolans lekplats. Eftersom jag tillbringar den mesta delen av min tid hemma så länge pandemin fortsätter att plåga samhället är det praktiskt att följa ett träd som växer där jag bor. Trots att rönnen är en favorit hos fåglarna finns det fortfarande några hopskrumpnade, frysta rönnbär kvar på trädet. Det har snöat på sistone så nu är träden täckta med snö. Nu under januari har plötsligt blivit kallare så att det känns faktiskt som vinter, även om den nuvarande temperaturen på -16°C fortfarande är sisådär 15 grader varmare än jag skulle förvänta mig i den här regionen i januari. Nu har vi bara några timmar dagsljus mitt på dagen. Och det ljuset är blått, inte vitt.