Det är midvinter men till skillnad från i Rydbergs tomtedikt från slutet av 1800-talet är kölden inte hård och stjärnorna varken gnistrar eller glimmar. Inte heller lyser snön vit på varken fur eller gran, eller på asparna. Det är milt och molnigt och snön på träden har smält. Välkommen till vårt nya klimat! Det enda som känns särskilt vintrigt och juligt är mörkret, och det blåaktiga ljuset den korta stund vi har dagsljus den här tiden på året.
It’s midwinter but unlike in Rydberg’s famous poem from the late 19th century the cold isn’t harsh and the stars neither twinkle nor shimmer. Neither does the snow shine white on fires and pines, nor on the aspens. It’s mild and cloudy and the snow on the trees have melted. Welcome to our new climate! The only thing that feels like winter and Christmas is the darkness, and the bluish light of the very short daylight hours at this time of year.
Tomten av Viktor Rydberg finns att läsa på Projekt Runeberg: runeberg.org/rydbdikt/tomten.html
A translation into English of Victor Rydberg’s poem Tomten (”House Goblin”) written by Charles Wharton Stork can be found at page 114 of his book Anthology of Swedish lyrics from 1917: archive.org/details/anthologyofswedi00stor/page/114.
The tomte was a kind of supernatural house god in rural pre-modern society. Worship of ”tompta gudhi” (tomte gods) was first documented in the 14th century but is probably a much older Scandinavian tradition. During the 20th century the old Swedish tomte merged with the American Santa Claus and became ”jultomten”, a symbol of Christmas that gives presents to children on Christmas Eve. According to old folk lore it is very important that you please your tomte by putting a bowl of Christmas porridge, with a generous amount of butter or maybe honey, outside for him to eat on Christmas Eve, which many people still do to this day. Unlike the Christian God the tomte is not the kind of god that loves everyone unconditionally and forgives everyone no matter what. Instead you get what you deserve…
This old American TV-version of Tomten is not actually a translation of the original poem by Rydberg but a translation of a much later version for children by Astrid Lindgren, but it’s still rather sweet:
Fotona är tagna den 14 december 2019.
Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).
Hösten håller på att övergå i vinter. Sommardäcken på min bil är utbytta mot nya dubbdäck. De nya vinterdäcken har fler dubbar än de gamla vilket jag hoppas betyder att de är mindre halkiga än de gamla på blankslipad snö och is. Vi får väl se…
Sensommaren börjar övergå i höst, men asplöven är till största delen fortfarande gröna. Nya aspar har börjat växa upp, och kommer (om de inte huggs ner) att ersätta de som fälldes i våras.
Resterna av en storm?
Stubbarna efter de aspar som höggs ner i våras är så täckta av mossa att de ser ut att vara pälsklädda.
De flesta blommorna har för länge sedan blommat över och omvandlats till frukter och frön, men ännu är det några som blommar.
Barnvantar på en pinne. Alla hänger upphittade kläder på pinnar, staket eller liknade med avsikten att ägaren ska hitta och hämta dem, men är det någonsin någon som gör det?
En molnig sensommardag. Sommarblommorna håller på att blomma över. Asplöven darrar lite i den svaga vinden. Myror kryper upp och ner längs stammarna. Och på åkern bredvid asparna mognar kornen.
Nu är det högsommar. Luften är fylld av fågelsång och blomdoft. Och av både trevliga och mindre trevliga småkryp av alla slag. Asparna har hämtat sig sedan sist och de gröna asplöven darrar i vinden.
Sommaren har kommit till Sikfors och vattnet flödar åter fram i Piteälven. Det var en varm dag när jag tog med kameran för mitt månatliga besök hos asparna så jag förlängde promenaden med en omväg över kraftverksdammen för att njuta av det fina vädret. Men trots det fina sommarvädret är det här en ledsam tid för mig eftersom min pappa nyligen gått bort.
Asparna hade äntligen fått sina darrande asplöv, men de verkade inte må så bra. Löven var bleka och höstfärgade. Aspar på andra ställen i byn såg också rätt risiga ut. Vet inte riktigt varför.
Avslutade denna lilla trädexkursion med att sitta ute i solen och äta palt till lunch på campingrestaurangen.
Här i den (mer eller mindre) kustnära delen av Norrbottens län har våren äntligen kommit. Asparna har snart blommat över men ännu syns inga löv till.
Än så länge finns det inte mycket färskt nytt gräs. Utom på myrstacken. Kanske är den varmare än den omgivande marken?
De kvarvarande asparna har börjat blomma. Jag tycker det verkar vara hanhängen som håller på att slå ut. Aspar är skildkönade, det vill säga, träden är antingen hanträd eller honträd.
De trädstammar som ligger och väntar på att bli borttransporterade är inte resterna av de fällda asparna utan barrträd. Men i snittytan på vissa av dem kan man se fina exempel på hur kvistar och grenar bildas långt inne i stammen och tränger sig ut genom veden. Sådana pedagogiska exempel värmer i hjärtat eftersom de påminner mig om hur jag en gång i tiden undervisade universitetsstudenter i växtanatomi och växtfysiologi.
Det märks att vägen vid asparna är skadad av tunga fordon vilket inte direkt förbättrar den redan ganska dåliga vägkvaliteten. En fördel med att de har rensat bland träden är i alla fall att älven syns bättre från vägen. Isen har inte gått än, men det är nog inte så många veckor kvar. Eftersom campingrestaurangen för närvarande håller stängt på helgerna kunde jag inte avsluta mitt trädspanande med en fika. Men kanske nästa gång…
Det är fortfarande vinter men nu när vi börjar närma oss vårvintern är dagarna i alla fall ljusa. Här uppe i och intill Arktis har vi minst 5 olika årstider på svenska (höst, vinter, vårvinter, vår och sommar). Jag säger minst 5 eftersom sommaren i praktiken delas in i 3 olika sommarårstider: försommar, högsommar och sensommar. På samiska språk skiljer man på 8 årstider vilka i princip motsvarar de 7 nordsvenska årstiderna plus ”höstvinter”. På finska finns det flera ord som verkar motsvara vårvinter (kevättalvi, lopputalvi, varhaiskevät) men jag är osäker på hur man i praktiken brukar dela upp året i norra Finland idag.