Norrbotten – Sida 7 – Erika Groth

Ett rejält urspårat midsommarfirande

I ett försök att ge folk något att göra så här i coronatider har Kungliga Biblioteket släppt hela sin digitala samling av inskannade svenska tidningar fri under april månad. Man kan alltså under en kort period fritt och gratis läsa och söka i alla tidningar som är inskannade från 1800-talet och fram till (nästan) nutid. Vanligen är det bara de allra äldsta tidningarna som är fritt tillgängliga i databasen. Detta är en guldgruva för släktforskare för plötsligt kan man hitta mer information om sina släktingar än bara de gamla vanliga folkbokföringsuppgifterna. Lite mer livfulla och om man har tur till och med smaskiga detaljer från deras liv.

Lite letande efter omnämnanden av mina gamla släktingar i tidningarna avslöjade bland annat att midsommarfirandet i Töre år 1898 spårade ur rejält. De unga bröderna och sågverksarbetarna 18-årige Verner Groth och 24-årige Petter Groth d.y. (som i tidningen påstås vara 22 år) firade midsommarafton tillsammans det året. Men någonting gick snett. Verner och Petter började bråka. Efter att de hade ha grälat med varandra en stund ryckte plötsligt Verner ner ett remingtongevär från väggen och sköt sin storebror. Kulan träffade Petter i höften.

Den svårt skadade Petter transporterades till Neder-Kalix lasarett och Verner häktades. Eftersom sjukvårdspersonalen inte kunde hitta kulan i såret övervägde de några dagar senare enligt tidningen att skicka Petter till något lasarett söderut där han kunde röntgas. Petter överlevde men blev svårt låghalt. Han blev alltså aldrig helt återställd efter skottet.

Neder-Kalix tingslags häradsrätt dömde Verner Groth till straffarbete i 1 år och 8 månader för våldet. Verner överklagade men Svea Hovrätt fastställde domen. Och Kunglig Majestät avslog Verners nådeansökan om befrielse från vidare straff så Verner fick inte heller någon strafflindring.

Petter och Verner var yngre bröder till min farfars farfar Anders Wilhelm Groth som när allt det här hände redan hade gift sig och startat en egen familj.

Denna spännande historia kan man följa genom artiklarna ”Röwfarelif i Töre” i Norrbottens-Posten den 7 juli 1898, ”Dramat i Töre” i Norrbottens-Posten den 11 juli 1898 och ”Ingen nåd” i Luleposten den 21 februari 1899.

Trädet i april

Det är vårvinter. Snön och isen tinar sakta bort men ännu kan jag inte gå fram till trädet i gympaskor utan att bli blöt om fötterna. Själv är jag numera sällan i Älvsbyn där trädet står eftersom jag enligt Folkhälsomyndighetens riktlinjer för närvarande mest arbetar hemifrån. Det finns så klart både för- och nackdelar med att jobba på distans hemifrån, men för mig överväger fördelarna. Jag trivs på det stora hela riktigt bra med att slippa tvingas tillbringa nästan varje vardag på kontoret. Covid-19 förekommer i Norrbotten men än så länge är antalet svårt sjuka covid-19-patienter som måste vårdas på sjukhus inte fler än vad regionen här klarar av att hantera. Låt oss hoppas att det fortsätter på det sättet.

It’s spring-winter. The snow and ice are slowly melting but I still cannot walk up to the tree in trainers/sneakers without getting my feet wet. Nowadays I’m rarely in Älvsbyn where the tree is located since, following the current rules of The Public Health Agency of Sweden, I mostly work remotely from home. There are of course both pros and cons to working from home but for me the benefits far outweigh the drawbacks. I’m generally quite pleased not to have to spend nearly every work day in the office. Covid-19 occurs in Norrbotten County but so far the number of severely ill patients with covid-19 that need hospital care does not exceed the capacity of the regional hospitals. Let’s hope it remains that way.

Fotot är taget den 8 april 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i mars

Fortfarande vinter. Ingen synlig förändring av trädet sedan förra månaden. I bakgrunden har några snöskulpturer byggda av skolbarn dykt upp.

Still winter. The tree hasn’t visibly changed since last month. In the background some snow sculptures built by school children has appeared.

Fotot är taget den 6 mars 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Trädet i februari

Gick förbi trädet i parken på lunchrasten tidigare i veckan. Jag hade inte med mig systemkameran så jag tog några bilder med en mobilkamera istället. Jag vet ännu inte vad det är för sorts träd men gissar på någon sorts trädgårdsvariant av Salix, alltså sälg- och videsläktet. De Salix som växer naturligt här uppe blir bara buskar, aldrig stora träd, men trädgårdsvarianter följer inte alltid reglerna.

Walked past the tree in the park during my lunch break earlier this week. I didn’t bring my DSLR camera so I took some photos with a mobile phone camera instead. I still don’t know which species the tree is but my guess is some kind of garden variety of Salix, the willow genus. The Salix that grow naturally this far north only become shrubs, never big trees, but garden varieties don’t always follow the rules.

Fotona är tagna den 6 februari 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Ett nytt träd att följa (kanske)

Funderar på att välja det här trädet att följa under 2020. Det står väldigt fint vid dammen i Lomtjärnsparken i Älvsbyn. På sommaren brukar änder, mest bläsänder, föda upp sina söta, små ungar i dammen. Vet inte vilken art trädet är. Det verkar inte vara en inhemsk art.

I’m thinking of choosing this tree to follow during 2020. It’s growing very nicely next to a pond in the Lomtjärn park in Älvsbyn. During summer ducks, mostly Eurasian wigeons, raise their cute little ducklings in the pond. Don’t know what species the tree is. It doesn’t seem to be a native species.

Fotona är tagna den 9 januari 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Asparna i december

Det är midvinter men till skillnad från i Rydbergs tomtedikt från slutet av 1800-talet är kölden inte hård och stjärnorna varken gnistrar eller glimmar. Inte heller lyser snön vit på varken fur eller gran, eller på asparna. Det är milt och molnigt och snön på träden har smält. Välkommen till vårt nya klimat! Det enda som känns särskilt vintrigt och juligt är mörkret, och det blåaktiga ljuset den korta stund vi har dagsljus den här tiden på året.

It’s midwinter but unlike in Rydberg’s famous poem from the late 19th century the cold isn’t harsh and the stars neither twinkle nor shimmer. Neither does the snow shine white on fires and pines, nor on the aspens. It’s mild and cloudy and the snow on the trees have melted. Welcome to our new climate! The only thing that feels like winter and Christmas is the darkness, and the bluish light of the very short daylight hours at this time of year.

Tomten av Viktor Rydberg finns att läsa på Projekt Runeberg: runeberg.org/rydbdikt/tomten.html

A translation into English of Victor Rydberg’s poem Tomten (”House Goblin”) written by Charles Wharton Stork can be found at page 114 of his book Anthology of Swedish lyrics from 1917: archive.org/details/anthologyofswedi00stor/page/114.

The tomte was a kind of supernatural house god in rural pre-modern society. Worship of ”tompta gudhi” (tomte gods) was first documented in the 14th century but is probably a much older Scandinavian tradition. During the 20th century the old Swedish tomte merged with the American Santa Claus and became ”jultomten”, a symbol of Christmas that gives presents to children on Christmas Eve. According to old folk lore it is very important that you please your tomte by putting a bowl of Christmas porridge, with a generous amount of butter or maybe honey, outside for him to eat on Christmas Eve, which many people still do to this day. Unlike the Christian God the tomte is not the kind of god that loves everyone unconditionally and forgives everyone no matter what. Instead you get what you deserve…

This old American TV-version of Tomten is not actually a translation of the original poem by Rydberg but a translation of a much later version for children by Astrid Lindgren, but it’s still rather sweet:

Fotona är tagna den 14 december 2019.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Asparna i november

Det är vinter. Asparna sover i väntan på att våren kommer igen.

It’s winter. The aspens sleep, waiting for spring to return.

Fotona är tagna den 3 november 2019.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Asparna i oktober

Hösten håller på att övergå i vinter. Sommardäcken på min bil är utbytta mot nya dubbdäck. De nya vinterdäcken har fler dubbar än de gamla vilket jag hoppas betyder att de är mindre halkiga än de gamla på blankslipad snö och is. Vi får väl se…

Svanarnas rop hörs åter i skyn när de nu flyger söderut för vintern. Första snön har fallit. Och (mestadels) tinat bort igen. De flesta löven har gulnat och fallit av. Men ännu klamrar sig några asplöv fast vid grenarna där nästa års knoppar redan väntar på att slå ut.

Autumn is turning into winter. The summer tires on my car have been replaced by new studded winter tires. These new winter tires have more studs than the old ones which I hope means that they are less slippery on our icy and snowy winter roads. We’ll see…

The swan calls sound from the sky as the swans fly back south for the winter. The first snow has fallen. And (mostly) thawed again. Most leaves have turned yellow and fallen off. But some aspen leaves still cling to the branches, where next year’s buds are already waiting to burst.

Fotona är tagna den 12 oktober 2019.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Asparna i september

Sensommaren börjar övergå i höst, men asplöven är till största delen fortfarande gröna. Nya aspar har börjat växa upp, och kommer (om de inte huggs ner) att ersätta de som fälldes i våras.

Late summer is turning into autumn, but the aspen leaves are still mostly green. New aspens are emerging, and will (unless they are cut down) replace those that were cut down last spring.

Resterna av en storm?

Remains of a storm?

Stubbarna efter de aspar som höggs ner i våras är så täckta av mossa att de ser ut att vara pälsklädda.

The stumps of the aspens that were cut down last spring are so completely moss-covered that they look furred.

De flesta blommorna har för länge sedan blommat över och omvandlats till frukter och frön, men ännu är det några som blommar.

Most flowers have long since disappeared and changed into fruits and seeds, but a few are still in bloom.

Barnvantar på en pinne. Alla hänger upphittade kläder på pinnar, staket eller liknade med avsikten att ägaren ska hitta och hämta dem, men är det någonsin någon som gör det?

Child size mittens on a stick. Everyone hangs pieces of clothing that they find outdoors on sticks, fences etc. with the intention that the owner will find and collect them, but does anyone ever collect any of these lost clothes?

Fotona är tagna den 7 september 2019.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Naturen skapade högarna. Men hur?

På årets arkeologidag förra söndagen berättade arkeologen Frida Palmbo tillsammans med en geofysiker från GeoVista om de undersökningar som gjorts av högarna på ön Selholmen under sommaren. Ämnet var populärt och drog en stor publik. De olika geofysiska undersökningar som gjordes tidigare under sommaren verkade till att börja med lovande, kanske var högarna skapade av människor, men när de väl började gräva i högarna förra veckan blev det besvikna miner hos arkeologerna. De kunde inte hitta några tecken på att de högar de grävde i hade skottats upp av människor. De verkar i stället vara naturligt bildade. Grävningarna är inte avslutade än, men oavsett om någon är begravd i högarna eller inte är storhögarna i alla fall inga människoskapade konstruktioner à la pyramider.

Men för mig som naturvetare är det rätt frustrerande när bildningen av högarna bara konstateras vara ”naturlig”. Det förklarar ju ingenting. Exakt hur har högarna egentligen bildats? Formen på högarna är i mitt tycke udda för isälvsformationer och utseendet på lagren inne i den av de stora högarna som de har grävt i (hittills bara ett hål i utkanten av högen) är inte helt lättförståeligt. Jag hade hoppats få klarare svar på den frågan eftersom arkeologerna den här gången samarbetade i fält med kvartärgeologer och geofysiker, vilket är ovanligt i Norrbotten, men syftet med den pågående undersökningen är bara att svara på den arkeologiska frågeställningen, inte den kvartärgeologiska.