Etikett: vardagsbetraktelser

De dödliga istapparnas årstid

3 kap. 3 § Ordningslagen (1993:1617)
Brister på byggnader, ställningar, skyltar och liknande anordningar som medför risk för skada på personer eller egendom på offentlig plats, skall avhjälpas utan oskäligt dröjsmål.

Snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats skall utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar. Detta skall ske på ett sådant sätt att det inte därigenom uppkommer risk för att personer eller egendom kommer att skadas.

Ansvaret för att åtgärderna i första och andra styckena vidtas vilar på ägaren eller den som till följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund är i ägarens ställe.

ErikaGroth-5064ErikaGroth-5065ErikaGroth-5066

Kära fastighetsägare överallt i detta vintriga land,

Att bara sätta upp skyltar och avspärrningar duger inte. Istappar som hänger ner från taken måste tas bort, speciellt när istapparna hänger över trottoarer och dörrar.

Knattrandet sprider sig

Knatter. Knatter. Knatter.

Så låter det när jag sitter på föreläsningen. Knattrandet från i runda slängar 10-15 tangentbord gör att jag måste koncentrera mig ordentligt för att höra vad läraren säger. Så när jag kommer hem efter en dags undervisning är jag väldigt trött.

Detta är nog den enskilt största förändringen som skett sedan jag läste min grundutbildning 1999-2004. Nu, tio år senare, använder fortfarande majoriteten av studenterna penna och papper för att ta anteckningar men andelen som istället skriver på en bärbar dator eller en surfplatta ökar sakta men säkert. Att skriva på en pekskärm låter inte mer än att skriva med penna och papper. Däremot det är mycket få som klarar av att skriva ljudlöst på ett tangentbord. Så knattrandet ökar i volym för varje ny student som överger pennan och pappret för tangentbordet.

Dessutom har studenterna numera tillgång till wifi på universitetet. Då är det lätt att börja titta på annat på sin skärm när man tycker att föreläsningen är tråkig. Tyvärr dras ögonen ofrånkomligen till saker som rör sig. Det är därför distraherande när personen framför en sitter och tittar på filmklipp eller konstant sitter och bläddrar mellan facebook och sina anteckningar under föreläsningen.

Men förutom detta är det faktiskt inte mycket som har förändrats på tio år. Studentvärlden fortsätter att (nästan helt) vara densamma som den alltid har varit.

Jag läser din blogg men det syns inte

Jag är nog lite av en hycklare. Som i princip alla bloggare håller jag koll på hur många som besöker bloggen via webben och vilka inlägg som får flest besökare. Men själv läser jag huvudsakligen andras bloggar i flödesläsaren Feedly (i form av en mobilapp) för det är så enormt mycket enklare och mer praktiskt än att själv hålla koll på när en massa olika bloggsidor på webben uppdateras. Det gör att mina besök inte registreras på de bloggar jag följer trots att jag läser alla deras inlägg. Dessutom gör appen det svårt att komma åt att kommentera bloggarna så jag kommenterar inte så ofta andras bloggar. Trots att jag själv blir glad när andra kommenterar min blogg.

Nåja, för att ändå ge lite ära åt de bloggar jag följer så länkar jag här till alla bloggar och tidskrifter som jag för tillfället följer i min flödesläsare.

Som ni märker följer jag många fotobloggar, speciellt många kvinnliga naturfotografer. Här hämtar jag mycket inspiration till mitt eget fotograferande. Förutom att följa privata bloggar i flödesläsaren så använder jag den även för att läsa vetenskapliga tidskrifter och för jobbinformation. Fast eftersom jag inte längre jobbar som forskare så följer jag numera bara en vetenskaplig tidskrift.

Har du tips på någon bra blogg som du följer?

Foto

Bild & Naturhistoria
Bildliga Betraktelser
Birgittas bilder
Brutus bloggar
Fotograf Cecilia Bergman
erika ahlberg’s foto
Fotograf Patrik Larsson
Hilda’s Naturblogg
Imageorama
Ingebjørg Fyrileiv Guldvik
Kerstins naturbilder
Kristinas bilder
Loose and Leafy
makrofokus
Marie K
Mats Wilhelm
Mitt fönster mot skogen
Naturfoto Jokkmokk
Naturfotomagasinet
Anna Ulmestrand Photo
Uppsala Fotografiska Sällskap (informationssida från min fotoklubb)
Vading-bilder
Veronica Hjorts bilder

Livsstil

Fjällripans blogg
Travels with the Blonde Coyote

Vetenskap (mer eller mindre)

Aardvarchaeology
Ett sötare blod
In the Company of Plants and Rocks
Magma Cum Laude
PhD Comics
The Last Word On Nothing

Karriär och arbetsmarknad (naturvetare & miljö- och hälsoskyddsinspektörer)

Miljö- och hälsoskyddsbloggen
Naturvetarbloggen

Frilansande och skrivande

The Freelancery
The Science Writers’ Handbook
The Open Notebook
Who Pays Writers?

Vetenskapliga tidskrifter

Geology

Vänner

Ein Austausch und ein Abenteuer
spela fela

Äppelträdet i januari

En dag i slutet på december var det så där riktigt kallt att träden gnistrade vita av frost. Eller ja, kallt och kallt. Det var kallt för att vara Uppsala. Här är det sällan minusgrader och riktigt kallt betyder att temperaturen närmar sig tio minusgrader. Hur som helst var det vackert. Den dagen slog det mig att jag har börjat uppfatta kyla som något exotiskt, vilket är bisarrt för någon som vuxit upp långt upp i norr där 20-30 minusgrader var normal vintertemperatur. Under mitt sista år på gymnasiet sjönk utetemperaturen till och med ner under -40°C.

Tyvärr hade jag inte med mig kameran på min promenad just den dagen då allt gnistrade så vackert. Ett par dagar senare slog värmen till och temperaturen steg till en nivå som påminde mer om en kall sommardag. Snön tinade snabbt bort och om det inte vore för att solen står så lågt skulle det kunna vara vår. Äppelträdet står ännu tålmodigt och väntar. Knopparna är redo men ännu är det inte dags.

One day at the end of December it was so cold that the trees were completely covered in sparkling white frost. Well, cold for Uppsala that is. Here the temperature rarely drops below freezing and really cold means that the temperature is getting close to -10°C. Anyway, it was beautiful. That day I realized that I have started to think of cold temperature as something exotic, which is weird for someone who grew up in the far north where -20°C to -30°C were normal winter temperatures. During my last year in secondary (high) school the outdoor temperature even dropped below -40°C.

Unfortunately I did not bring the camera on my walk that day when everything was sparkling white. A few days later the heat struck and the temperature rose to a level more typical of a cold summer day. The snow quickly disappeared and if it wasn’t for the low angle of the sun one might think that it is spring. The apple tree is still patiently waiting. The buds are ready but the time has yet to come.

IMG_4913IMG_4915IMG_4917Fotona ovan är tagna 2015-01-03 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Hej då 2014

För mig börjar det nya året i månadsskiftet mellan augusti och september. Inte mitt i vintern. Det beror antagligen på två saker. Den ena anledningen är att jag tillbringat nästan hela mitt liv i skol- och universitetsvärlden. Där börjar läsåret när höstterminen börjar. Den andra anledningen är att det inte finns någon ritual kopplad till det kalendariska nyåret. Fyrverkerier räcker inte för att det ska kännas som en högtid och att skåla in det nya året är avklarat på några sekunder.

Men … officiellt är det snart ett nytt år. Så det är väl dags att sammanfatta 2014. För mig har 2014 varit ett viktigt år. Jag har tagit ett stort steg mot att lämna den akademiska forskarvärlden bakom mig. Nu befinner jag mig i en sorts övergångszon. Jag är inte längre en forskare men jag är fortfarande kvar inom universitetsvärlden som student. Tanken är att denna övergångsperiod bara ska vara i några månader till. Sedan ska jag vara fri från akademien. Så 2015 blir förhoppningsvis året då jag på allvar påbörjar en ny karriär utanför elfenbenstornet, som universitetsvärlden lite ironiskt brukar kallas på engelska.

Vad gäller den här bloggen så har den i rätt stor utsträckning varit en fotoblogg under 2014. Det har förekommit lite annat också men med långa dagar på universitetet och en daglig restid på (i bästa fall) fyra timmar finns inte mycket tid till skrivande. Följetongen där jag följer ett träd över året som påbörjades under 2014 kommer att fortsätta. I övrigt får vi se hur bloggen utvecklar sig över året. Det får bli en överraskning både för mig och för er läsare.

De populäraste* inläggen på den här bloggen är:

1. När Suorvadammen brister (1)
2. Skillnaden mellan förväntat och verkligt resultat (3)
3. Se folks ”hemliga” CV på LinkedIn
4. Bokrecension: En underbar torsdag
5. Tror du på sjöjungfrur? (2)

Ettan och tvåan har ohotade behållit sin popularitet sedan förra året även om deras inbördes ordning har varierat över året. Däremot har kampen om tredjeplatsen varit hård.

*Avser antal besök på webbsidan i en webbläsare under den senaste månaden. Statistiken inkluderar inte de som läser bloggen via RSS-läsare. Förra årets placering anges inom parentes.

Se folks ”hemliga” CV på LinkedIn

Att lägga upp sin CV på LinkedIn är att offentligt våga stå för den. Det ger (åtminstone i mitt tycke) ett gott intryck. Dessutom är LinkedIn en guldgruva om du vill veta vilken bakgrund de människor som idag har ditt drömjobb har. Det ger dig viktiga ledtrådar till hur du kan få samma jobb. Och LinkedIn ger dessutom viktig information om vilken typ av jobb människor med din utbildning brukar få i verkligheten.

Nu är det i praktiken så att många anger i inställningarna att deras CV bara ska vara synlig för deras kontakter på LinkedIn. Om du är inloggad på LinkedIn kommer du därför ofta bara att se förnamnet och ett foto på personen men resten av informationen är censurerad.

Vad dessa människor inte verkar känna till är att alla LinkedInprofiler är fullt synliga för de som inte är inloggade. Vill du se folks hela CV ska du alltså logga ut ur LinkedIn. Sedan startar du om webbläsarfönstret och använder en vanlig sökmotor som Google för att söka på namn eller yrkestitel och LinkedIn. Och vips så finns all denna användbara information fullt tillgänglig.

Julkonsert – Världens jul!

Jag älskar att sjunga. Helst då tillsammans med andra.

Sjunger sedan i höstas i en – för mig – ny kör. Denna kör har den stora fördelen att den övar inom gångavstånd från min bostad i Uppsala istället för på diverse platser i Stockholm som min gamla kör gjorde. Intressant nog är min nya kör, Eriksbergskören, en av de få körer jag sjungit i som jag inte själv har varit med och startat upp. Den har funnits länge.

Efter att i många år ha sjungit folkmusik på gehör med en hel del inslag av improvisation och jammande blev det en tvär omställning att återgå till att sjunga klassiska körarrangemang efter noter. Men det är skoj det också.

Och som alla körer med (eller utan) självaktning har vi så klart en julkonsert som du och alla andra är välkomna till.

Julkonsert – Världens jul!
Jazzsångerskan Sani Gamedze och Eriksbergskören under ledning av Martin Svensson
Eriksbergskören, Sång
Sani Gamedze, Sång
Mattias Åström, Piano, Bas
Magnus Peterson, Bas, Flöjt
Daniel Olsson, Trummor​

Söndag 21 december 2014 kl 18.00 i Eriksbergskyrkan, Uppsala
Fri entré. Kollekt.

141221 Världens jul EB

Ljusets drottning kom med snö. Äppelträdet i december.

När jag vaknade i morse låg det för första gången i år ett tunt täcke av vit nysnö på marken. Gnistrande snö under en blå himmel. Plötsligt kändes inte världen så mörk längre.

Så passande att det var dags att titta till äppelträdet igen. Det stod där naket på stenbumlingen. På marken under trädet stack falläpplen upp ur snön. Men eftersom det ännu inte är så kallt hade snön redan börjat tina. Det kändes märkligt nog lite som vår igen när det droppade från träden.

Idag är det Lucia. Ljusets drottning som ska komma med hoppet. Om du på något sätt lyckats missa att få dig något luciatåg i år så kan så klart nätet hjälpa till. Här är ett urklipp ur ett gammalt avsnitt av luciamorgon från SVT.

When I woke up this morning there was, for the first time this year, a thin layer of white snow on the ground. Sparkling snow under a blue sky. Suddenly the world didn’t feel so dark anymore.

How appropriate that it was time to visit the apple tree again today. There it stood, naked, on the big boulder. On the ground below apples were sticking out of the snow. But since it’s still not very cold the snow was already melting. It even felt a bit like spring again when the melting snow was dripping from the tree branches.

Today is Lucia Day in Sweden. The Queen of Light who is supposed to bring hope. If you haven’t seen a lucia procession today the internet can of course take care of that. Here is a short section of the national TV’s Lucia celebration from a few years ago. And a quick ”Swedish Lucia for Dummies” for those of you who have never heard of Lucia.

IMG_4836IMG_4838IMG_4839Fotona ovan är tagna 2014-12-13 i Uppsala.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på Loose and Leafy (internationellt).

Andras åsikter om dig är mindre värdefulla än du tror.

Det fanns en tid då jag oroade mig mycket över vad andra tänkte om mig, men jag kom över det när jag försökte betala mina räkningar med deras åsikter.
Citat från Ruth Buzzi.

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.