Nu när snön har börjat smälta bort och stubbarna syns är det tydligt att de saknade träden har blivit nersågade. Och de verkar fortfarande hålla på att fälla träd. Jag hoppas bara att i alla fall några av asparna får stå kvar året ut så att jag kan slutföra det här trädföljarprojektet.
Now that the snow is melting and the tree stumps are visible it’s clear that the missing trees have been cut down. And the cutting seems to be ongoing still. I just hope that at least some of the aspens will be left standing until the end of the year so that I can complete this year’s tree following project.
De kvarvarande asparna har börjat blomma. Jag tycker det verkar vara hanhängen som håller på att slå ut. Aspar är skildkönade, det vill säga, träden är antingen hanträd eller honträd.
The remaining aspens are starting to flower. I think it looks like male flowers that are emerging. Aspens are dioecious, meaning that each tree is either male or female.
De trädstammar som ligger och väntar på att bli borttransporterade är inte resterna av de fällda asparna utan barrträd. Men i snittytan på vissa av dem kan man se fina exempel på hur kvistar och grenar bildas långt inne i stammen och tränger sig ut genom veden. Sådana pedagogiska exempel värmer i hjärtat eftersom de påminner mig om hur jag en gång i tiden undervisade universitetsstudenter i växtanatomi och växtfysiologi.
The stacked tree logs that are waiting to be removed are not the remains of the aspens but conifers. But on some of the cut surfaces you can see nice examples of how twigs and branches start out near the middle of the trunk and work their way out through the wood. Such pedagogical examples warm my heart since they remind me of how, many years ago, I used to teach university students plant anatomy and physiology.
Det märks att vägen vid asparna är skadad av tunga fordon vilket inte direkt förbättrar den redan ganska dåliga vägkvaliteten. En fördel med att de har rensat bland träden är i alla fall att älven syns bättre från vägen. Isen har inte gått än, men det är nog inte så många veckor kvar. Eftersom campingrestaurangen för närvarande håller stängt på helgerna kunde jag inte avsluta mitt trädspanande med en fika. Men kanske nästa gång…
It is clear that the road by the aspens has been damaged by heavy vehicles which doesn’t improve the already rather bad road quality. One good thing about the tree cutting is that at least now you can see the river much better from the road. The ice hasn’t broken yet but I’m guessing it will break in a few more weeks. Since the camping restaurant is currently closed during the weekends I couldn’t end my tree watching with a coffee and cake break. But maybe next time…
Fotona är tagna den 6 april 2019.
Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).
Det är fortfarande vinter men nu när vi börjar närma oss vårvintern är dagarna i alla fall ljusa. Här uppe i och intill Arktis har vi minst 5 olika årstider på svenska (höst, vinter, vårvinter, vår och sommar). Jag säger minst 5 eftersom sommaren i praktiken delas in i 3 olika sommarårstider: försommar, högsommar och sensommar. På samiska språk skiljer man på 8 årstider vilka i princip motsvarar de 7 nordsvenska årstiderna plus ”höstvinter”. På finska finns det flera ord som verkar motsvara vårvinter (kevättalvi, lopputalvi, varhaiskevät) men jag är osäker på hur man i praktiken brukar dela upp året i norra Finland idag.
Det är fortfarande mitt i vintern och mörkt. På sistone har det varit kallt med utetemperaturer kring -30
Det är mitt i vintern. Hittills en mild och molnig vinter med tråkigt stålgrått ljus. Som vanligt den här tiden på året behövde jag öka ljusstyrkan på bilderna ganska mycket eftersom det är så mörkt ute nu, även mitt på dagen. Asparna (Populus tremula) gör inget märkbart. Knopparna väntar frusna på våren.
När vi nu säger vi hej då till häggen i Älvsbyn har snön på nytt börjat falla efter en till största delen mörk och snöfri november.
Nästa år kommer jag att följa en aspdunge i Sikfors. Aspdungen har några björkar inblandade bland asparna men de struntar vi i. Asp (Populus tremula) sprider sig vegetativt med rotskott. Flera aspar som står tillsammans i en klunga brukar därför egentligen vara ett och samma träd. Asp tillhör videfamiljen (Salicaceae) och är släkt med sälg och viden. Vår asp, Populus tremula, är den eurasiska aspen. Den är släkt med amerikanska Populus-arter som sin amerikanska aspmotsvarighet (Populus tremoloides), som också har darrande löv, och så jättepoppeln (Populus trichocarpa), som var det första träd som fick sin arvsmassa sekvenserad.
Oktober i år har täckt in alla årstider på en månad. Det började med typiskt kyligt höstväder vilket avbröts av ett 
Här kan man säga att det nu är vinter på morgnarna och höst på dagarna. Årets första snö föll för fyra dagar sedan men den låg bara kvar i några timmar. Och när jag idag på eftermiddagen besökte häggen var vattenpölarna på vägen frusna. Löven faller nu av och gör marken under trädet färgglad. Inga häggbär verkade finns kvar i trädkronan. Jag antar att hungriga fåglar har ätit upp allihop. Redan när jag besökte trädet förra månaden misstänkte jag att låga grenar på häggen hade försvunnit och nu är jag övertygad om det. Oklart dock om de ramlat av på egen hand eller har sågats ner.
Häggen står alldeles intill Älvsbyns kyrkstugor. Till skillnad från de mer kända kyrkstugorna i närbelägna Gammelstads kyrkstad i Luleå är kyrkbyn i Älvsbyn inget 
Jag har börjat leta efter nästa års träd att följa. Det är nödvändigt att göra det medan träden fortfarande har löv, och ofta även frukter, och därmed kan identifieras. En kandidat är en asp (Populus tremula) som står för sig själv på ett kalhygge nära vägen in till Sikfors. Hygget ligger mycket vackert ovanför en fiskesjö. Att aspen står för sig själv gör att det går att fotografera den utan att den försvinner i grönskan från intilliggande träd. Och asp är en art som jag ännu inte har följt. Ett problem med det här trädet är dock att det inte är möjligt att gå fram till det på vintern utan snöskor, fast trädet står i alla fall tillräckligt nära vägen för att det borde gå att ta bilder på avstånd. Dessutom står aspen i en djup sänka som gör det mycket svårt att överhuvudtaget nå den för att kunna ta närbilder. Så den här aspen är inte ett självklart val. Jag får nog leta vidare.
Juli har varit varm och torr. Väldigt varm och väldigt torr. Över +30
Det är högsommar. Luften är full av doften av intensiv nordlig grönska. Doften av växter som skyndar allt de kan för att hinna igenom en livscykel på de korta sommarmånaderna innan solen försvinner igen och allt åter täcks av snö och is.