treefollowing – Sida 9

Rönnen i juni

Maj månad har i år varit den kallaste på flera decennier i Norrbotten enligt SMHI (figuren ovan visar skillnaden mellan medeltemperaturen för maj i år och den normala medeltemperaturen i maj) men nu verkar vintern äntligen vara över.

This year the month of May was the coldest in many decades in the Norrbotten region according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure above shows the difference between the mean temperature for May this year and the normal mean temperature in May) but now winter finally seems to have ended.

På rönnen tittar nu både blad och blomknoppar fram.

Both leaves and flower buds have now appeared on the rowan tree.

Snösmältningen gör att vattenföringen i älven ökar. Det dröjer några veckor än innan den riktiga vårfloden kommer men forsen är redan imponerande. Med tanke på den sena våren finns det farhågor att det kan bli översvämningar framåt mitten och slutet på juni när snön smälter i fjällen. Vi får väl se…

The melting snow increases the water flow in the river. Although there are still a few weeks left until the water flow peaks the rapid is already impressive. Considering the late spring this year some people worry that there might be floods in mid to late June when the snow melts in the mountains. We’ll see…

Den här gången såg jag även några djur längs stigen.

This time I also saw a few animals along the path.

Eftersom snön äntligen tinat bort även i skogen fortsatte jag uppströms längs Piteälven från Storforsens övre utsiktsplats. Först kommer man till ett friluftsmuseum i skogen med lämningar från flottningstiden. Jordkojan ser ut som en hobbits stuga. Få går uppströms så där får man oftast ha skogen och älven för sig själv, vilket är en stor skillnad från den konstanta invasionen av turister längs själva forsen. Stigen genom skogen följer den branta, och uppenbarligen inte helt stabila, kanten längs älven.

Since the snow has finally melted also in the forest I continued upstream along the Pite River from the main lookout point at Storforsen. First you come to an outdoor museum in the forest with remains from the log-floating era. The small hut looks like a hobbit’s cottage. Few people go upstream so there you usually have the forest and the river to yourself, which is a big difference from the constant invasion of tourists along the actual rapid. The path through the forest follows the steep, and apparently not entirely stable, edge of the river.

Och slutligen några regnbågsfoton.

And finally a few rainbow photos.

Fotona är tagna 2017-06-03 i Storforsen, Bredsel.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i maj – och mer vårfåglar

Våren är sen i år. Nu i maj är det fortfarande mycket mer snö kvar än det har varit på åratal vid den här tiden på året. Den här observationen stödjs av det faktum att medeltemperaturen i april faktiskt var något kallare än normalt i Älvsbytrakten enligt SMHI (figuren ovan visar medeltemperaturens avvikelse från det normala). Mot förväntan gick inte Piteälven innan valborgsmässoafton i år, men tack vare ett par varma vårdagar den senaste veckan har älven gått vid Älvsbyn. Vid Storforsen håller isen på att gå både i Piteälven och i Varjisån (se videon nedan), som går ihop med Piteälven strax nedanför forsen.

Spring has been slow to arrive this year. Now in early May it is still far more snow left than it has been for years at this time of year. This observation is confirmed by the fact that the mean temperature in April actually was slightly colder than normal in the Älvsbyn region according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) (the figure above shows the deviation of the mean temperature from normal). Contrary to my expectation Pite River did not break before Walpurgis Night this year but thanks to a couple of warm spring days this last week the river has now broken at Älvsbyn. At Storforsen the ice is breaking up both in Pite River and in the small Varjis stream (see video below) which join Pite River just below the rapid.

Själva rönnen har fortfarande inte förändrats sedan sist. Ännu har knopparna inte börjat spricka. Däremot har området förändrats. Nu har rönnen helt tinat fram ur snön. Nederdelen av stammarna är täckta av mossa. På marken ligger resterna av förra årets löv kvar.

The rowan tree itself still has not changed since last time. Bud burst has not started yet. But the area around the tree has changed. Now all the snow around the rowan is gone. The lower part of the stems are covered in moss. On the ground last year’s leaves still remain.Den här gången hade nästan all snö och is på stigen längs Storforsen smält bort och jag kunde för första gången i år gå (utan att riskera livet) längs forsen hela vägen upp till huvudutsiktspunkten. Där uppe passade jag på att fotografera lite mer färgglada botaniska inslag. Vid den övre entrén till naturreservatet finns en stor karta över Piteälven som förklarar hur älvsystemet ser ut och var längs älven Storforsen ligger.

This time almost all the snow and ice on the path along Storforsen had melted and for the first time this year I could walk (without risking my life) along the rapid all the way up to the main lookout point. Up there I took the chance to photograph some more colourful botanical features. By the upper entrance to the natural reserve there is a big map of Pite River that explains what the river system looks like and where along the river Storforsen is located.Piteälven startar uppe i Sulidälbmáfjället i Sàlajiegnaglaciären och slingrar sig 40 mil ner till Svensbyfjärden vid Öjebyn, Piteås gammelstad. På grund av landhöjningen (för närvarande cirka 1 meter varje århundrade här) flyttas hela tiden kusten allt längre ut. Under den senaste istiden pressade den gigantiska inlandsisens tyngd ner marken och marken håller nu sakta på att åter stiga tillbaka till sin ursprungliga nivå.

Pite River starts up in the Sulidälbmá mountain at Sàlajiegna glacier and meanders 400 kilometers down to Svensbyfjärden at Öjebyn, Piteå Old Town. Due to land rise (currently about 1 metre every 100 years here) the coast line is constantly moving further out. During the last ice age the weight of the gigantic inland ice sheet compressed the land and now the land is now slowly rising back to its original level.

Snösmältningen här i låglanden ökar sakta vattenföringen i Piteälven men det är inte förrän snön smälter uppe i fjällen i mitten till slutet av juni som vattenföringen är som störst i Storforsen med cirka 850 kubikmeter i sekunden. Storforsen är fin nu också men då är den mäktig på riktigt.

The melting snow here in the lowlands is slowly increasing the water flow in Pite River but it is not until the snow in the mountains up north melts in mid to late June that the water flow peaks in Storforsen at about 850 cubic metres of water per second. Storforsen is nice now too but that is when it is actually impressive.

Nu återvänder flyttfåglarna. Ett fält nära Tväråselet på vägen mot Storforsen är en populär rastplats. Den här dagen såg jag tranor, sångsvanar, kanadagäss och gräsänder där. Och en rovfågel med kluven stjärt som verkade se ut som en röd glada eller möjligen en brun glada, vilket är förvirrande eftersom ingen av de två arterna borde finnas här. Vet inte riktigt vad det var.

Now the birds that move down south for the winter are returning. A field by Tväråselet along the road to Storforsen is a popular resting site. On this day I saw Common Cranes (Grus grus), Whooper Swans (Cygnus cygnus), Canada Geese (Branta canadensis) and Mallards (Anas platyrhynchos) there. And a raptor with a forked tail that seemed to look like a Red Kite (Milvus milvus) or possibly a Black Kite (Milvus migrans), which is confusing because neither species is supposed to exist here. Don’t quite know what that was.Uppljusade bilder av rovfågeln / Brightened photos of the raptor:Fotona är tagna 2017-05-06 i Storforsen, Bredsel, och längs väg 374 vid Tväråselet.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i april

Även om snön har börjat smälta bort är mars fortfarande en vintermånad i Norrbotten. Ännu har knopparna inte börjat spricka på rönnen. Att snön smälter innebär att den underliggande packade isen kommer fram så nu måste jag ha dubbar på skorna för att kunna gå till rönnen. Om en månad borde det vara nästan helt snöfritt, men i skogen kan snön ligga kvar längre.

Although the snow has started to melt March is still a winter month in Norrbotten. The buds on the rowan tree have not yet bursted. That the snow is melting means that the underlaying packed ice appears so now I must put on steel studs under my shoes to be able to walk to the rowan. Next month the snow should be almost completely gone, but in the forest the snow can remain longer.

När snön och isen smälter ökar vattenföringen i älven. Om ytterligare en månad eller så kommer vårfloden. Det är redan öppningar i isen på Piteälven även om folk fortfarande kör skotrar på älven. Förra året gick isen innan valborg. Jag gissar att den kommer att göra det även i år.

When the snow and ice melt the amount of water flowing in the river starts to increase. The spring flood will arrive in another month or so. There are already gaps in the ice on the Pite River although people still drive snowmobiles on the ice. Last year the river break up happened before Walpurgis night (April 30th). I’m guessing that the river will break up before Walpurgis night this year too.

Enligt ovanstående figur från SMHI var medeltemperaturen i mars bara 2 °C över det normala här i Älvsbytrakten, en mindre avvikelse än för både januari och för februari.

According to the above figure from the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) the mean temperature during March was only 2 °C above normal in the Älvsbyn region, a lesser deviation than for both January and February.

Fotona är tagna 2017-04-02 i Storforsen, Bredsel.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i mars

Vi börjar med en liten geografilektion. Storforsen, och rönnen, ligger vid byn Bredsel. Bredsel ligger uppströms längs Piteälven från där jag bor i Älvsbyn i Norrbottens län. Jag har markerat ungefär var rönnen står med ett rött kryss. På satellitbilden kan man tydligt se att älvfåran i nedre delen av Storforsen delvis har flyttats från det ursprungliga läget, vilket skedde när älven användes för flottning av timmer. Det resulterande Döda fallet är numera huvuddelen av det mycket populära naturreservatet. Notera att det är närmare härifrån till den ryska atomutbåtsflottan i Murmansk än det är till Stockholm.

Let us start with a little geography lesson. Storforsen (The Grand Rapid), and the rowan tree, is located in the small village Bredsel. Bredsel is located upstream along the Pite River from where I live in Älvsbyn in Norrbotten county in Sweden. I’ve marked the approximate location of the rowan with a red cross. On the satellite photo you can see that the river has been partly moved from it’s original location along the lower part of the rapid. This was done on purpose back when the river was used for driving logs. The resulting Dead Falls is now the main part of the very popular natural reserve. Note that it is closer from here to the Russian nuclear submarine fleet in Murmansk than it is to the Swedish capital Stockholm.

Tydligen är det många som har känt sig romantiska på sistone längs stigen från hotellet upp mot forsen. Tonåringar?

Apparently many have been feeling romantic recently along the path from the hotel to the rapid. Teenagers?

Efter en varm början på året verkar vädergudarna plötsligt ha kommit ihåg att det ska föreställa vinter nu och gett oss några veckor med minusgrader och snö. Rönnen är rätt insnöad för tillfället. Eftersom det fortfarande är vinter händer det inte mycket med trädet.

After a warm start this year the weather gods suddenly seem to have remembered that it is supposed to be winter now and have given us a few weeks with temperatures below 0 °C and snow. The rowan is rather snowed in at the moment. Since it is still winter not much is happening with the tree.

Det var en klar och solig dag så jag fortsatte längs stigen och passade på att ta några vinterbilder av Storforsen.

It was a clear and sunny day so I continued along the path to take some more winter photos of Storforsen.

Att gå längs den uppskottade stigen är lätt, men de isiga trapporna upp och ner från spångarna är mer riskfyllda.

To walk along the path that has been cleared of snow is easy, but the icy stairs up and down from the footbridges are more dangerous.

Februari har också känts ovanligt varm och Norrbottens län har i år enligt SMHI slagit tre värmerekord för varmaste uppmätta februaritemperaturen någonsin: Haparanda +8,0 °C (tidigare rekord: +7,8 °C från 1972), Jokkmokk +9,7 °C (tidigare rekord: +8,1 °C från 2004) och Pajala +8,7 °C (tidigare rekord: +8,1 °C från 1976). Men trots det var medeltemperaturen i februari enligt figuren ovan från SMHI bara 4 °C över det normala här i Älvsbytrakten, en mindre avvikelse än för januari.

February also felt unusually warm and according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) the record for the highest temperature ever measured in February was broken in three towns in Norrbotten county this year: Haparanda +8.0 °C (earlier record: +7.8 °C from 1972), Jokkmokk +9.7 °C (earlier record: +8.1 °C from 2004) and Pajala +8.7 °C (earlier record: +8.1 °C from 1976). But despite this the mean temperature during February was only 4 °C above normal in the Älvsbyn region according to the above figure from SMHI, a lesser deviation than for January.

Fotona är tagna 2017-03-05 i Storforsen, Bredsel.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i februari – en varm vinter

Januari här uppe var varm för att vara Norrbotten. Inte rekordvarm, men avgjort varmare än normalt. Där jag bor var medeltemperaturen för januari 6 °C högre än normalt.

Norrbottens län utgör de 25 nordligaste procenten av Sveriges yta. Delar av Norrbotten ligger ovanför polcirkeln, och ligger därmed officiellt i Arktis. Arktis värms upp mycket fortare än övriga befolkade delar av världen så den här typen av varma vintrar har på bara några få år gått från att vara ovanliga undantag till att vara de nya normala vintrarna. Eftersom många verksamheter här är beroende av pålitliga kalla och snöiga vintrar är det inte alla som är glada åt den här förändringen.

January up here was unusually warm for the Norrbotten region. Not recordbreaking warm, but definately warmer than normal. Where I live the mean temperature for January was 6 °C above normal.

Norrbotten county covers the northernmost 25 % of Sweden’s total area. Part of Norrbotten is above the Arctic Circle, and hence officially in the Arctic Region. The Arctic is heating up much faster than other populated parts of the world so this type of warm winters have in just a few years gone from being unusual exceptions to being the new normal winters. Since quite a few people here have businesses that depend on reliable cold and snowy winters not everyone is happy about this change.

Medeltemperaturens avvikelse från det normala under januari 2017 i Sverige enligt SMHI.
Mean temperature deviation from normal during January 2017 in Sweden according to the Swedish Meteorological and Hydrological Institute.

När jag besökte rönnen igår var den tillsammans med resten av stranden längs forsen avstängd. Tanken verkar vara att försöka hindra turister från att gå ut på isen som sträcker sig ut över vattnet eftersom det kan vara livsfarligt. Fast avspärrningen verkar inte vara så effektiv. När jag var där såg jag ett par som hade krupit under avspärrningen och höll på att fotografera varandra precis intill det forsande vattnet. Deras spår syns på bilden. Att gå så långt ut på isen är korkat eftersom isen till största delen inte ligger inte på fast mark. Det går dessutom utmärkt att ta bra bilder utan att gå förbi avspärrningen.

When I visited the rowan yesterday it was sealed off together with the rest of the area along the edge of the rapid. The idea seems to be to try to prevent tourists from going out on the ice that stretches out over the water since it can get them killed. The barricade tape doesn’t seem to effectively deter the tourists though. When I was there I saw a couple of them that had crawled under the barricade and were photographing each other out on the ice right next to the open water. Their tracks in the snow are visible on the photo. To go that far out on the ice is stupid because most of the ice is not resting on solid ground. And you can easily take good photos while staying on the right side of the barricade tape.

Eftersom någon hade trampat upp en liten avstickare från huvudstigen precis vid rönnen kunde jag enkelt komma nära trädet den här gången. Det gjorde det lätt att komma åt att ta närbilder på rönnbären som sitter kvar sedan i fjol.

Since someone hade made a little side path from the main path right by the rowan I was able to easily get close to the tree this time. That made it easy to take close up pictures of the rowan berries that are still left on the tree since last year.På vägen tillbaka till bilen vid hotellet tog jag några fler vinterbilder.

Walking back to my car by the hotel I took some more winter photos.

Hotellet vid Storforsen har så klart sparkar. Sparkarna har till och med en egen parkering.

Of course the hotel at Storforsen offers kicksleds. The kicksleds even have their own parking lot.

Lekte med filterfunktionen i Lightroom för att ge bilden på ladan som ligger längs vägen från Älvsbyn till Storforsen en gammaldags känsla. Jag gillar de gamla höladorna som fortfarande står ute på åkrarna, fast knappast någon väl använder dem längre till att förvara hö i.

Played with the filter function in Lightroom to give this photo of a hay barn located along the road from Älvsbyn to Storforsen an old fashioned look. I like the old hay barns that still stand out in the fields although hardly anyone use them anymore to store hay in.

Fotona är tagna 2017-02-04 i Storforsen, Bredsel.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Rönnen i januari

Nu är det ett nytt år och björken som jag följde under 2016 har bytts ut mot en rönn (Sorbus aucuparia). Jag valde ut 2017 års träd att följa redan förra månaden. Eftersom det är mitt i vintern har inte mycket hänt med rönnen sedan i december. Detta har hittills varit en mycket mild vinter med bara några enstaka dagar med temperaturer under -20°C men desto fler dagar med plusgrader och till och med regn. Trots det är marken fortfarande täckt av snö, även om träden till största delen inte är det.

Now it’s a new year and the birch that I followed during 2016 had been replaced by a rowan (Sorbus aucuparia). I already chose which tree to follow during 2017 a month ago. Since it’s the middle of winter the rowan looks the same as it did in December. This has so far been a very mild winter with only a few days with temperatures below -20°C but far more days with temperatures above freezing and even rain. Despite this the ground is still covered by snow, even though most trees are not.
Det är visserligen vinter och därför relativt lite vatten i Storforsen, men forsen är ändå rätt imponerande. Jag filmade en liten snutt med mobilen för att försöka fånga det dånande ljudet från forsen. Det gick sådär. Testade också att ta några bilder på forsen med lång slutartid (1/4 sek).

Vi har några timmars dagsljus den här tiden på året, men solen orkar ännu inte tillräckligt högt upp för att synas över bergen vid Storforsen.

Jag är rätt besviken att jag ännu inte sett till några djur vid Storforsen. Det ska bland annat finnas utter som brukar synas till på isen på vintern.

It’s winter and therefore not much water in Storforsen (The Grand Rapid), but the rapid is still rather impressive. I did a little movie using my mobile phone in order to try to capture the roaring sound of the rapid, but I’m not sure it worked that well. I also tried to take a few photos of the rapid with long exposure time (1/4 sec).

We have a few hours of daylight at this time of year, but the sun doesn’t quite reach high enough on the sky to be visible above the mountains at Storforsen yet.

I’m quite disappointed that I still haven’t seen any animals at Storforsen. There is for example supposed to be otters that come up on the ice at winter.

Fotona är tagna 2017-01-07 i Storforsen, Bredsel.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Val av nästa års träd att följa

Idag har det varit kallt och klart ute. Temperaturen låg runt -20 °C när jag körde till Storforsen i Piteälven för att välja ut ett träd att följa inför nästa år. Jag hade siktet inställt på en rönn, men att försöka avgöra vilket träd som tillhör vilken art visade sig vara lättare sagt än gjort när de flesta träden är helt täckta av snö och is.

Today it’s been cold and clear outside. The temperature was around -20 °C when I drove to Storforsen (The Grand Rapid) in Pite River to pick out a new tree to follow for next year. I wanted to find a rowan (Sorbus aucuparia), but trying to determine which tree that belonged to which species was easier said than done when most of them were completely covered in snow and ice.

På sommaren brukar jag parkera några kilometer uppströms inne i själva naturreservatet, men på vintern är det mer praktiskt att parkera nere vid hotellet där det finns motorvärmaruttag. Utsikten är fin från bron över Varjisån som går från hotellet och in i naturreservatet vid forsen. Storforsen strömmar så snabbt att vattnet i själva forsen aldrig fryser, oavsett hur kallt det blir. Men resten av Piteälven och dess biflöde Varjisån är till största delen frusna nu.

In summer I usually park my car at the parking lot a few kilometers upstream in the actual nature reserve, but in winter it’s more practical to park down by the hotel where you can plug in the engine preheater in the parking lot. It’s a nice view from the bridge over Varjis stream that goes from the hotel into the nature reserve by the rapid. The water in the actual rapid flows so fast that it never freezes, no matter how cold it gets. But the rest of Pite River and its small tributary the Varjis stream are mostly frozen by now. Över forsen står ett konstant dimmoln i den kalla, torra vinterluften. Det knirrar högt under skorna när jag går på den torra, frusna snön. Ute på bron snider det kallt och ögonfransarna vill hela tiden frysa fast tills jag kommer in i skogen på andra sidan.

There is a constant cloud of fog hanging over the rapid in the cold, dry winter air. My steps make a loud knirr, knirr, knirr sound when I walk on the dry, frozen snow. Out on the bridge there is a cold breeze that causes my eye lashes to freeze to ice and stick together until I enter the forest on the other side.Sådär ja. Inne i skogen till sist där det är lä. Nu gäller det bara att hitta en rönn som står bra till för att kunna fotograferas.

Finally. Inside the forest at last where there is no wind. Now I just need to find a rowan that grows in a nice, photogenic spot.

Det finns så klart massor av granar och tallar, men de passar inte lika bra som lövträd i det här sammanhanget för deras utseende förändras väldigt lite över året. Det finns även mängder av björkar, men eftersom jag har följt en björk i år vill jag ha ett annat träd till nästa år.

There are of course plenty of Norway Spruces and Scots Pines, but they are less suitable than deciduous trees for this purpose because their appearance change very little over the year. There are also plenty of birches, but since I followed a birch this year I want a different tree for next year.

Även om det inte är förhållandevis lite vatten i älven under vintern forsar vattnet ändå på rätt bra. På sommarn är det trevligt att sitta och grilla här, men just nu är det inte riktigt grillväder.

Although there is not much water in the river during winter the rapid is still impressive. In summer this is a nice place to have a barbecue, but it’s not really barbecue weather right now.

Jag tror att någon av dessa träd är en rönn, men vilken? Omöjligt att avgöra. Det enda jag ser är vitt, vitt, vitt.

I think one of these trees is a rowan, but which one? Impossible to tell. All I can see is white, white, white.

Hittade ett par alar som stod fint till. En al kanske skulle vara ett bra alternativ?

Found a few alders that grew in a nice spot. Maybe an alder would be a nice option?Jag letade dock vidare lite till, och till sist fick jag faktiskt se ett träd som verkade ha kvar hängen med frusna rönnbär. Alldeles intill forsen. Det trädet blir bra.

But I kept on looking, and finally I found a tree that seemed to still have frozen rowan berries hanging from the branches. Right next to the rapid. That tree will do.

Men nu närmade sig klockan halv tre på eftermiddagen och det blev allt mörkare ute. Jag insåg dessutom att jag inte hade på mig tillräckligt mycket varma kläder på benen som började bli rejält frusna. Dags att gå tillbaka till bilen och åka hem till värmen igen.

But by now it was nearly half past two in the afternoon and it was getting dark. I also realized that my leg wear wasn’t warm enough and my legs were getting very cold. Time to go back to the car and drive back home again.

Tillbaka på ”rätt” sida om älven vid det lilla kapellet efter ett väl utfört uppdrag.

Back on the ”right” side of the river by the little chapel after a job well done.

Fotona är tagna 2016-12-11 i Storforsen, Bredsel.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Björken i december (advent)

Nu är det advent, mörker och kyla och jag har följt björken på kyrkogården i 12 månader. Björken är återigen täckt av snö och vilar i väntan på våren.

Now it is advent, dark and cold and I have followed the birch in the cemetery for 12 months. The birch is once again covered in snow. It rests waiting for spring to arrive.

Hela Älvsbyn är adventspyntad, men för mig har den där speciella adventskänslan inte riktigt infunnit sig. Jag har i alla fall plockat fram adventsljusstaken och tänder ljusen, ett i taget. I affären idag upptäckte jag att de faktiskt säljer mossa till adventsljusstakar som verkligen är just mossa, och inte den vanliga fönsterlaven (fönsterlav är en typ av renlav) som alla envisas med att kalla vitmossa – till alla biologers förtret. Affären sålde även påsar med lav, men jag noterade att de numera skriver ”vitmossa/fönsterlav” på de påsarna, vilket åtminstone är ett steg i rätt riktning. Kanske har tillverkarna sett den numera rätt välkända youtube-videon ”Det är för f-n inte mossa!”?

My small current home town Älvsbyn is decorated for advent, but I can’t quite seem to get that special advent feeling. At least I’ve brought my advent candle holder out from the basement, and I’m lighting the candles, one by one. Today in the supermarket I noticed that they are selling moss for decorating advent candle holders that actually is moss, and not the Cladonia stellaris lichen that is usually used for this purpose and that everyone insists on incorrecly calling Sphagnum (peat) moss – to the great irritation of all biologists. The supermarket also sold bags of Cladonia stellaris lichen, but I noted that those bags were now labeled ”vitmossa/fönsterlav” (peat moss/Cladonia stellaris lichen), which at least is a step in the right direction. Maybe the people labeling the bags have seen the now rather famous youtube video ”It’s not a f-n moss!”?
”Dekorationsmossa – Grön” just means green coloured moss for decoration.

The quite funny (according to me – a biologist) video has English subtitles that you can switch on by clicking on the subtitles icon in the video menu.

Fotona på björken är tagna 2016-12-03 i Älvsbyn.
Adventsljusstaken är så klart fotograferad på 2:a advent 2016-12-04.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Björken i november

För några dagar sedan lade sig årets första snö över Älvsbyn. Snön lyser upp november månad som annars kan vara en väldigt mörk väntan på att julens ljus ska tändas.

Den här helgen är allhelgonahelgen med alla helgons dag lördagen den 5 november. På alla helgons dag brinner ljusen på gravarna och inne i kyrkan är det fullsatt – och många tårar rinner – när prästen läser upp namnen på alla kyrkomedlemmar som dött under året vid den årliga minnesgudstjänsten.

Allhelgonafirandet är en populär, men rätt förvirrad, högtid i Sverige. Alla helgons dag infördes som en helgdag 1953 och infaller på den lördag som ligger mellan 31 oktober och 6 november varje år. Allhelgonahelgen är en sorts ny variant av den gamla katolska allhelgonadagen den 1 november, när man firade alla helgon som inte hade en egen dag, och den efterföljande alla själars dag den 2 november, när man firade döda familjemedlemmar. Hela den här traditionen avskaffades egentligen när Sverige blev protestantiskt men har under århundradenas lopp visat sig vara svår att bli av med. Efter andra världskriget blev det populärt att tända ljus på gravarna på allhelgona. Allhelgonadagen den 1 november anges i moderna kalendrar, men har alltså varit officiellt avskaffad i århundraden. Även helgonen är sedan länge avskaffade, och den nya allhelgonatraditionen har i praktiken inneburit att den nya alla helgons dag snarare motsvarar den gamla alla själars dag. Kyrkan envisas dock med att fira alla själars dag söndagen efter alla helgons dag även om den populära minnesgudstjänsten för de döda hålls på alla helgons dag.

Traditionellt har allhelgonadagen ansetts vara starten på vintern i många delar av Sverige. Till skillnad från alla andra högtider (som jul, nyår, påsk, valborg och midsommar) när svenskar av tradition firar på aftonen istället för på dagen, verkar det inte ha funnits någon tradition att fira allhelgonaaftonen den 31 oktober. På senare år har en variant av den amerikanska Halloweentraditionen slagit igenom i hela Sverige, men det verkar fortfarande råda viss förvirring om vilket datum Halloween egentligen ska firas här, även om den 31 oktober mer och mer verkar vinna över övriga alternativ. Eftersom 31 oktober råkar vara min födelsedag är jag inte särskilt förtjust i den utvecklingen.

A few days ago we got the first snow of this winter. Snow brightens up the month of November, which otherwise can be a very dark period when everyone eagerly waits for the colourful Christmas lights.

This weekend is All Saints’ Weekend in Sweden. On All Saints’ Day people light candles on the graves of their loved ones and the usually rather empty churches fill with teary-eyed people as the priests read the names of all church members that have died during the year in the annual memorial service.

The All Saints’ tradition is a popular, but rather confused, Swedish tradition. All Saints’ Day became a holiday in 1953 and is the Saturday between October 31st and November 6th each year. This year All Saints’ Day was yesterday, November 5th. All Saints’ Weekend is a new version of the old catholic tradition when all saints without a day of their own were celebrated on All Saints’ Day on November 1st and people celebrated their dead family members on the following All Souls’ Day on November 2nd. This tradition was supposed to end when Sweden became a protestant country in the 16th century, but the tradition has proven difficult to get rid of. After the second world war it became popular to light candles on the graves on the old All Saints’ Day. The old All Saints’ Day (Allhelgonadagen) on November 1st is noted in modern Swedish calenders although officially it hasn’t existed for centuries. The saints of course also haven’t existed in Sweden for centuries, so the new All Saints’ Day (Alla helgons dag) is in practise rather the old All Souls’ Day than the old All Saints’ Day. The church however insist on celebrating All Souls’ Day the Sunday after All Saints’ Day, although the very popular annual memorial service for the dead takes place on All Saints’ Day and not on All Souls’ Day.

Traditionally All Saints’ Day on November 1st was considered to be the first day of winter in many parts of Sweden. Unlike for all other major holidays, when Swedes celebrate on the Eve and not on the Day (like Christmas, New Year, Easter, Walpurgis and Midsommer), there never seems to have been any tradition of celebrating All Hallows’ Eve on October 31st in Sweden. In the last few years a version of the American Halloween tradition has become popular all over Sweden. However, there still seems to be some confusion about which date Halloween should be celebrated in Sweden, although little by little October 31st seems to be winning over the alternative dates. Since October 31st happens to be my birthday I’m not particularly happy about this.

P.S. Swedes gained the legal right to religious freedom in 1951, automatic membership in the church of Sweden for all newborn Swedish citizens ended in 1996 and the former state church of Sweden separated from the state in 2000. The majority of Swedes are atheist when it comes to religious beliefs, but despite having strong negative feelings of being forced into christianity most are still more or less evangelical lutheran christians when it comes to religious practise. The effects of roughly a millennia of living with a state church with mandatory membership where not being an active christian of the right kind was a crime that you could and did get punished for are slowly diminishing over time but they don’t disappear completely in just a few decades.

Fotona ovan är tagna på alla helgons dag 2016-11-05 i Älvsbyn.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Björken i oktober

Oktober – och hösten – har anlänt. Nu är det minusgrader och frost på morgnarna och morgonpromenaden till jobbet börjar bli allt mörkare. Sommardäck byts ut mot vinterdäck på bilarna. Vinterjackor, mössor och vantar plockas fram ur garderoben. Och har man tänkt vara ute hela dagen gör man bäst i att ta på sig långkalsonger.

Björklöven är nu gula och håller på att falla av och mängder med svampar har poppat upp ur marken kring björken på kyrkogården. Men längs vägarna blommar fortfarande sommarblommor som blåklockor, vilket jag tycker ser konstigt ut i oktober i Norrbotten. De flesta gravägare följer i alla fall traditionen och har bytt ut sommarblommorna på gravarna mot köldtåliga växter som ljung och silverek. Och grankvistar.

Kyrkan i Älvsbyn är en liten, vit träkyrka. Till skillnad från många andra kyrkor har den inte målade kyrkfönster. Istället har den små, runda fönster i alla riktningar så att kyrkobesökarna kan titta ut på björkarna på kyrkogården utanför. I Älvsbyns kyrka består treenigheten av fadern, sonen och den heliga björken.

October – and autumn – has arrived. Now the morning temperatures drop below freezing, there is frost outside when I wake up and my walk to work in the mornings gets darker and darker. Winter tyres replace summer tyres on the cars. Winter coats, winter hats and mittens are dug out from wardrobes. And if you plan to spend the entire day outdoors you had better put on long underwear.

The birch leaves are now yellow and falling off the branches and plenty of fungi are popping up around the birch in the cemetery. But along the roads summer flowers like bluebells are still in bloom, which looks odd to me in October in Norrbotten. Most grave owners at least follow tradition and has replaced the summer flowers on the graves with cold-hardy plants like heather and silver ragwort. And spruce twigs.

The church in Älvsbyn is a small, white wooden church. Unlike many other churches it doesn’t have painted church windows. Instead it has small, round windows in all directions so that the visitors can look out on the birches in the cemetery outside. In the church of Älvsbyn the trinity consists of the father, the son and the holy birch.

erikagroth-6626 — Kyrkfönstret ovanför altaret. / The church window above the altar.

Fotona ovan är tagna 2016-10-01 i Älvsbyn.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).