Älvsbyn – Erika Groth

Trädet i december (klotpil) + Trädkandidater till nästa år

Älvsbyn, där pilträdet står och där mitt kontor är beläget, hade förra veckan den högsta uppmätta coronaincidensen i landet. Under våren och sommaren var Älvsbyn nästan helt förskonad från covid-19 men nu har smittspridningen tagit fart på allvar. Drygt 1 på 100 invånare i Älvsbyn testade positivt för covid-19 förra veckan (v.48). Jag har jobbat mestadels hemifrån sedan i våras och under de senaste veckorna har det blivit nästan 100 procent hemarbete. De gånger jag behöver lämna den lilla by där jag bor för att besöka Älvsbyn har på sistone utvecklats till en sorts komplicerad dans för att undvika att komma alltför nära andra människor. Att åka in till den större staden Piteå försöker jag numera undvika helt trots att det innebär att jag får avstå från en del matvaror som jag saknar. Årets avslutande bild på pilträdet tog jag i går. Jag var ledig då så jag kunde köra dit på förmiddagen när det var mindre människor ute på byn. Nu har vi snö, men det regnar och snöar om vartannat. Jag hoppas att snön kommer att vara kvar till jul, men med det här vädret är det inte säkert. Byn Sikfors där jag bor lyses i alla fall upp av alla julljus.

Last week the small town Älvsbyn, where the willow tree stands and where my office is located, had the highest measured infection rate of covid-19 in the country. During spring and summer Älvsbyn had almost no confirmed covid-19 cases, but now the virus is spreading fast. Just over 1 in every 100 people living in Älvsbyn municipality tested positive for covid-19 last week (week 48). I’ve mostly worked from home since spring and during the last few weeks I’ve worked almost exclusively from home. When I need to leave the little village I live in to visit Älvsbyn it has turned into a kind of complicated dance to avoid getting too close to other people. I try to completely avoid going into the larger town Piteå even though that means going without some food stuff that I really miss. I took this year’s final photo of the willow tree yesterday. I had the day off from work so I could drive there a couple of hours before lunch time when there are less people out in the town centre. Now we have snow, but rain and snow alternates. I hope that the snow will last until christmas, but with this weather that is uncertain. The village Sikfors, where I live, is at least now lit up by plenty of christmas lights.

Eftersom det verkar som att covid-19 kommer att fortsätta att vara ett problem en bra bit in på nästa år, trots utlovad tillgång på vaccin, funderar jag på att välja att följa ett träd som jag kan fotografera från min lägenhet under nästa år. Jag har två kandidater som jag funderar på. En rönn som står vid vår bilparkering och ett äppelträd som står innanför förskolans staket. Jag har idag testat att fotografera båda uppifrån genom fönstret från min lägenhet, men jag har inte bestämt mig för vilken jag ska välja.

Since it seems that covid-19 will continue to be a problem during much of next year, despite promises of available vaccin, I think I might choose a tree that I can photograph from my flat to follow next year. I have picked out two candidates. A rowan that stands next to our parking lot and an apple tree that stands inside the kindergarden fence. Today I tried to photograph both from above through the window of my flat, but I haven’t decided which to choose.

Fotona är tagna den 4-5 december 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Naturen skapade högarna. Men hur?

På årets arkeologidag förra söndagen berättade arkeologen Frida Palmbo tillsammans med en geofysiker från GeoVista om de undersökningar som gjorts av högarna på ön Selholmen under sommaren. Ämnet var populärt och drog en stor publik. De olika geofysiska undersökningar som gjordes tidigare under sommaren verkade till att börja med lovande, kanske var högarna skapade av människor, men när de väl började gräva i högarna förra veckan blev det besvikna miner hos arkeologerna. De kunde inte hitta några tecken på att de högar de grävde i hade skottats upp av människor. De verkar i stället vara naturligt bildade. Grävningarna är inte avslutade än, men oavsett om någon är begravd i högarna eller inte är storhögarna i alla fall inga människoskapade konstruktioner à la pyramider.

Men för mig som naturvetare är det rätt frustrerande när bildningen av högarna bara konstateras vara ”naturlig”. Det förklarar ju ingenting. Exakt hur har högarna egentligen bildats? Formen på högarna är i mitt tycke udda för isälvsformationer och utseendet på lagren inne i den av de stora högarna som de har grävt i (hittills bara ett hål i utkanten av högen) är inte helt lättförståeligt. Jag hade hoppats få klarare svar på den frågan eftersom arkeologerna den här gången samarbetade i fält med kvartärgeologer och geofysiker, vilket är ovanligt i Norrbotten, men syftet med den pågående undersökningen är bara att svara på den arkeologiska frågeställningen, inte den kvartärgeologiska.

Finns det stora gravhögar på ön Selholmen i Piteälven?

Att det finns stora högar på ön Selholmen som ligger i Piteälven i Älvsbyn upptäckte jag redan första sommaren i Älvsbyn. Jag har till och med klättrat upp på en av högarna där för att kolla utsikten. Men jag har aldrig funderat närmare på hur de högarna har bildats eller att de skulle kunna vara forntida gravhögar, trots att jag har bott så länge i Uppsala och har både sett och klättrat upp på flera stora högar som definitivt är gamla gravhögar. Antagligen för att det inte är meningen att det ska finnas stora gravhögar så här långt norrut.

Men förra året besökte arkeologerna på Norrbottens museum ön Selholmen för att titta närmare på högarna och den första tanke som slog dem var just gravhögar. Stora gravhögar. Lite letande i arkiven visade att upptäckten inte var ny utan att flera generationer arkeologer ända sedan åtminstone 1920-talet har tagit sig en titt på högarna på ön Selholmen och kommit fram till att de måste vara gravhögar, men av någon anledning har ingen hittills kommit sig för att kontrollera saken genom att faktiskt sätta spaden i marken och se efter vad som finns inne i högarna.

Men den här gången verkar det som att arkeologerna har tänkt ta itu med att faktiskt försöka ta reda på om Selholmenhögarna verkligen är gravhögar eller om de är någonting annat. Jag ser fram emot att följa vad de kommer fram till på deras Kulturmiljöblogg (https://kulturmiljonorrbotten.com/). Det vore jättekul om de lyckas visa att det faktiskt finns stora, forntida gravhögar även här uppe i Norrbotten.

Häggen i december + Presentation av nästa års träd

När vi nu säger vi hej då till häggen i Älvsbyn har snön på nytt börjat falla efter en till största delen mörk och snöfri november.

When we now say goodbye to the bird cherry in Älvsbyn the snow has once again started to fall after a mostly dark and snow free November.

Säg hej till nästa års träd / Say hello to next year’s tree(s):

Nästa år kommer jag att följa en aspdunge i Sikfors. Aspdungen har några björkar inblandade bland asparna men de struntar vi i. Asp (Populus tremula) sprider sig vegetativt med rotskott. Flera aspar som står tillsammans i en klunga brukar därför egentligen vara ett och samma träd. Asp tillhör videfamiljen (Salicaceae) och är släkt med sälg och viden. Vår asp, Populus tremula, är den eurasiska aspen. Den är släkt med amerikanska Populus-arter som sin amerikanska aspmotsvarighet (Populus tremoloides), som också har darrande löv, och så jättepoppeln (Populus trichocarpa), som var det första träd som fick sin arvsmassa sekvenserad.

Next year I’ll follow a stand of aspens in Sikfors. There are some birches growing among the aspens but we’ll ignore those. Aspen (Populus tremula) spread vegetatively by root sprouts. Multiple aspens growing side by side in a group are therefore usually really one single tree. Aspen belongs to the willow family (Salicaceae) and is related to willows. The aspen that grows in Sweden, Populus tremula, is the Eurasian aspen. It is related to American Populus species like the similar quaking aspen (Populus tremoloides), which also has trembling leaves, and black cottonwood (Populus trichocarpa), which was the first tree to have its genome sequenced.

Fotona är tagna den 8 december 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i november

Oktober i år har täckt in alla årstider på en månad. Det började med typiskt kyligt höstväder vilket avbröts av ett nytt höstligt värmerekord med 21,6°C i Älvsbyn i mitten av oktober. Brittsommaren följdes av minusgrader och gnistrande nysnö och som avslut på månaden fick vi aprilväder med regn, slask och is ovanpå snön. Häggen har nu tappat (nästan) alla sina löv och gått in i vintervila.

October this year has included all seasons in one month. It started with typical chilly autumn weather which was interrupted by a new autumn heat record of 21,6°C in Älvsbyn in the middle of October. This temporary return of summer was followed by temperatures below freezing and sparking white snow and finally the month ended with typical April weather (i.e. spring weather) with rain, slush and ice on top of the snow. The bird cherry has dropped (almost) all its leaves and is now dormant until spring.

Fotona är tagna den 1 november 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i oktober

Här kan man säga att det nu är vinter på morgnarna och höst på dagarna. Årets första snö föll för fyra dagar sedan men den låg bara kvar i några timmar. Och när jag idag på eftermiddagen besökte häggen var vattenpölarna på vägen frusna. Löven faller nu av och gör marken under trädet färgglad. Inga häggbär verkade finns kvar i trädkronan. Jag antar att hungriga fåglar har ätit upp allihop. Redan när jag besökte trädet förra månaden misstänkte jag att låga grenar på häggen hade försvunnit och nu är jag övertygad om det. Oklart dock om de ramlat av på egen hand eller har sågats ner.

Here you might say that it is now winter in the mornings and autumn in daytime. The first snow of the year fell four days ago but it only remained a few hours. And this afternoon when I visited the bird cherry the puddles on the road were frozen. The leaves now fall off the tree and make the ground below colourful. No berries seemed to remain in the tree crown. I guess hungry birds have eaten all the berries. Already last month when I visited the bird cherry I suspected that low branches had disappeared and now I’m sure of it. But it’s unclear if they have fallen off on their own or if they have been cut down.

Häggen står alldeles intill Älvsbyns kyrkstugor. Till skillnad från de mer kända kyrkstugorna i närbelägna Gammelstads kyrkstad i Luleå är kyrkbyn i Älvsbyn inget UNESCO-världsarv. Själva kyrkstugorna i Älvsbyn är byggda i ungefär samma stil som de i Luleå, fast generellt något större.

I dessa små röda stugor med vita knutar bodde människor från omgivningen som på grund av de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna här uppe i norr inte kunde bo hemma när de besökte kyrkan. Sådana här kyrkstugor behövde byggas kring många kyrkor i den här delen av landet eftersom kyrkbesöken under århundraden var obligatoriska och att inte dyka upp var ett brott som bestraffades. Men naturligtvis passade folk på att handla och festa också i kyrkbyarna när nu allihop ändå måste palla sig dit.

The bird cherry stands close to Älvsby church cottages. Unlike the more famous church cottages in nearby Gammelstad Church Town in Luleå the church village in Älvsbyn is not a UNESCO World Heritage. The church cottages in Älvsbyn are similar in style to those in Luleå, but generally bigger.

In these little red cottages with white trim people from the surrounding area lived during church visits since the long distances and lack of communications in the northern region meant that they couldn’t return home overnight. Church cottages like these had to be built around many northern churches since church visits (to the Swedish state church, no alternative churches were allowed) were mandatory by law for centuries and not attending church was a crime that was punished. But of course people also did some trading and partying in the church villages since everyone had to drag themselves there anyway.

Fotona är tagna den 7 oktober 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i september + Dags att börja söka efter nästa träd att följa

Det är egentligen höst nu. Älgjakten har börjat och det har blivit mörkt om nätterna. Men värmen dröjer sig kvar även om det numera är behagligt varmt istället för olidligt varmt på dagarna. Jag tillbringade idag några trevliga timmar med att fågelskåda och att fika vid lägerelden med fågelskådargänget Strandskatorna vid Gammelstadsviken i Luleå. Tyvärr glömde jag kameran i bilen när jag var där så ni får inte se någon bild på havsörnen som majestätiskt svävade över sjön. Men kameran var i alla fall med så på vägen hem till min nya hemby Sikfors passade jag på att svänga förbi Älvsbyn för att fota häggen som jag följer under 2018. Häggen har inte förändrats särskilt mycket under den senaste månaden. Bären är fortfarande mogna men vissa bär börjar skrumpna ihop en aning. De övre löven har övergått till höstfärger. Generellt är det få lövträd här i krokarna som ännu har fått höstfärger.

It is really autumn now. The elk (Alces alces = moose in American) hunting season has begun and the nights are now dark. But the warmth linger although now the days are pleasantly warm instead of unbearably hot. Today I spent a few pleasant hours bird watching and eating by the camp fire with the bird watching group Strandskatorna at Gammelstadsviken natural reserve in Luleå. Unfortunately I forgot my camera in the car so you don’t get to see the white-tailed eagle that soared majestically above the lake. But at least I brought the camera so on the way back to my new home village Sikfors (a small rural village with less than 200 inhabitants that I recently moved to) I stopped by Älvsbyn to photograph the bird cherry that I’m following during 2018. The bird cherry hasn’t changed much during the last month. The berries are still ripe but some are starting to dry out. The upper leaves have changed to autumn colours. Generally most deciduous trees around here are still green. Very few have yet changed colours.

Jag har börjat leta efter nästa års träd att följa. Det är nödvändigt att göra det medan träden fortfarande har löv, och ofta även frukter, och därmed kan identifieras. En kandidat är en asp (Populus tremula) som står för sig själv på ett kalhygge nära vägen in till Sikfors. Hygget ligger mycket vackert ovanför en fiskesjö. Att aspen står för sig själv gör att det går att fotografera den utan att den försvinner i grönskan från intilliggande träd. Och asp är en art som jag ännu inte har följt. Ett problem med det här trädet är dock att det inte är möjligt att gå fram till det på vintern utan snöskor, fast trädet står i alla fall tillräckligt nära vägen för att det borde gå att ta bilder på avstånd. Dessutom står aspen i en djup sänka som gör det mycket svårt att överhuvudtaget nå den för att kunna ta närbilder. Så den här aspen är inte ett självklart val. Jag får nog leta vidare.

I have started looking for the next tree to follow for a year. It’s necessary to do this while the trees still have leaves, and often also fruits, and therefore can be identified. One candidate is an aspen (Populus tremula) the stands by itself on a clear-cut area near the road into Sikfors village. The clear-cut area is beautifully located above a fishing lake. That the aspen stands by itself means that it can be photographed without disappearing in the green background of surrounding trees. And aspen is a species that I haven’t yet followed. One problem with this tree is however that it’s not possible to walk to the tree in winter without snowshoes, although the tree stands close enough to the road that it should be possible to take pictures of it from a distance. Another problem is that the aspen grows in a deep hollow which makes it very difficult to reach the tree at all to take close up photographs. So this aspen is not an obvious choice. I think I have to keep looking.

Fotona är tagna den 8 september 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i augusti

Juli har varit varm och torr. Väldigt varm och väldigt torr. Över +30°C nästan hela månaden, vilket på latitud 65,7 N knappast är en typisk juli månad. Jag gillar visserligen värme, men inte fullt så mycket och inte fullt så ihållande. Nu är i alla fall häggbären mogna. Sett på nära håll ser de ut som pyttesmå körsbär. Häggen tillhör samma släkte som körsbär och plommon och både det engelska (Bird Cherry) och det tyska (Echte Traubenkrische) namnen på hägg relaterar till körsbär. Det skandinaviska namnet hägg (svenska: hägg, norska: hegg, danska: almindelig hæg) är känt från medeltiden och tros härstamma från samma ordstam som hage.

Häggbär är inte särskilt goda att äta men det har ändå förekommit att folk har ätit dem. Häggbär verkar ibland ha kallats fattigmanskörsbär. Men barken, och sannolikt även kärnorna, innehåller amygdalin. En gång i tiden trodde man att amygdalin var bra medicin mot cancer. Det var fel. I själva verket kan amygdalin orsaka cyanidförgiftning om man äter för mycket. Och för mycket amygdalin är inte alls mycket.

På den här trädet är stammarna ganska ordentligt intrasslade i varandra. De verkar liksom klamra sig fast vid varandra.

July has been warm and dry. Very warm and very dry. Over +30°C almost the entire month, which at latitude 65,7 N is not an average month of July. I like warmth, but not quite so much nor so long lasting. Anyway, now the berries on the bird cherry are ripe. Seen up close they look like tiny cherries. Bird cherry belong to the same genus as cherries and plums and both the English (Bird Cherry) and the German (Echte Traubenkrische) names for the species relate to cherries. The Scandinavian name hägg (Swedish: hägg, Norwegian: hegg, Danish: almindelig hæg) is known from the middle ages and is believed to be related to the word for pasture (hage).

The berries don’t taste very good but historically people have still occationally eaten them. They seem to sometimes have been called ”poor man’s cherries”. However, the bark, and probably also the seeds, contains amygdalin. Amygdalin was once believed to be effective medicin against cancer. That is not the case. In fact, amygdalin causes cyanide poisoning if you eat too much of it. And too much amygdalin is not much at all.

On this tree the stems are quite entangled with each other. It looks like they cling together.

Fotona är tagna i Älvsbyn 7 augusti 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i juli

Det är högsommar. Luften är full av doften av intensiv nordlig grönska. Doften av växter som skyndar allt de kan för att hinna igenom en livscykel på de korta sommarmånaderna innan solen försvinner igen och allt åter täcks av snö och is.

De flesta häggbären på trädet som jag följer är fortfarande gröna men några av dem har börjat mörkna. Vissa av bladen har redan fått höstfärger och börjat vissna. Även andra häggar i området har börjat få vissna löv, men samma sak gäller inte alls i samma utsträckning för andra sorters träd.

En rödstjärthane i vacker sommardräkt flög runt träden när jag var där, men jag kunde inte fotografera honom för jag hade inte teleobjektivet med mig.

It is high summer. The air is full of the scent of the intensive growth of nordic vegetation. The scent of plants that hurry as much as they can to make it through a life cycle in the short summer months before the sun disappears and everything becomes covered by snow and ice once again.

Most berries on the bird cherry tree I’m following are still green but some are starting to darken. Some of the leaves have already changed to autumn colours and are wilting. Other bird cherry trees in the area also have some wilting leaves, but the same does not apply to other kinds of trees.

A male common redstart (Phoenicurus phoenicurus) in beautiful summer colours flew around the trees when I was there, but I could not photograph him since I didn’t bring the teleobjective.

Fotona är tagna i Älvsbyn 10 juli 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Häggen i juni (efter en mycket varm maj)

Maj har varit ovanligt varm med ett flertal nya värmerekord för månaden. Förra måndagen hade faktiskt Älvsbyn tillsammans med grannstaden Boden varmast i landet den dagen med 29,5°C. Det har gjort att häggen har utvecklats i rekordfart från i början av maj, när häggen fortfarande var omgiven av snö och knopparna precis hade börjat spricka, genom hela blomningen till nu när de befruktade pistillerna redan håller på att omvandlas till omogna bär. Flera av bladen verkar vara angripna av något. Vet inte vad.

May has been unusually warm with several new heat records for the month. Last Monday Älvsbyn, together with the neighbouring town Boden, actually had the warmest outdoor temperature (29,5°C=85,1°F) in the entire country that day. Because of this the bird cherry has changed very fast from early May when it was still surrounded by snow and the buds were just beginning to burst, through flowering until now when the fertilized pistils are already changing into unripe berries. Many of the leaves seem to be attacked by something. Don’t know what.

Häggen för fyra veckor sedan / The bird cherry four weeks ago: