Alen i augusti

Det är sensommar. I bladvecken på gråalen sitter de vegetativa knopparna, redo att bilda nästa års skott. Några unga honblommor verkar ha torkat ihjäl och dött när trädgrenen de satt på dog. Andra har blivit befruktade och utvecklats till gröna alkottar. Även fjolårets numera bruna alkottar, som är öppna och har släppt ut sina frön, sitter också fortfarande kvar på trädet.

Om man tuggar albark ska man tydligen få fram en röd färg. Den verkar en gång i tiden ha haft religiös, eller åtminstone rituell, betydelse här i norra Skandinavien. Den användes exempelvis i en långdragen och komplicerad samisk björnritual där det ingick att kvinnorna i hemmet spottade röd tuggad albark på björnjägaren när han kom hem efter att ha fällt en björn. Det fanns även en gammal finsk björnritual som liknade den samiska, men jag har inte läst något om att den involverade albark. Alfärg användes även för att måla de berömda samiska trummorna.

******************************************************
IN ENGLISH:

It’s late summer. Between the leaves and stem of the grey alder axillary buds are preparing to form next year’s vegetative shoots. Some young female flowers seem to have dried up and died as the tree branch they were sitting on died. Others have been fertilized and have developed into green alder cones. Last year’s now brown alder cones, that are open and have released their seeds, also still remain on the tree.

If you chew alder bark it is supposed to produce a red dye. Once upon a time that seems to have had a religious, or at least ritual, signifiance here in northern Scandinavia. It was for exemple used in a long and complicated Sami bear ritual which included the women at home spitting chewed alder bark on the bear hunter as he returned home after having killed a brown bear. There was also a similar old Finnish bear ritual, but I haven’t read anything about alder bark being used in the Finnish version. Red alder dye was also used to paint the famous Sami ceremonial drums.

******************************************************

Fotona är tagna den 7 augusti 2022.

Im following a treeKolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Antagen

Den här gången anmälde jag mig i tid, och kom då in utan problem. Så från och med i höst ska jag plugga arkeologi på distans, vid sidan av jobbet.

Innan universitetskursen börjar planerar jag att ”tjuvstarta” med ägna en semestervecka åt att delta i en arkeologisk utgrävning av den medeltida borgen Styresholm i Ångermanland. Hoppas bara att pandemin inte ställer till det så att folkhögskolekursen där blir inställd, igen.

Mina första poäng i arkeologi

Som litet barn hade jag inget drömyrke. I brist på bättre svarade jag då helt enkelt vad någon av de vuxna i min familj jobbade med när någon frågade vad jag vill bli när jag blev stor. Men som tonåring ville jag bli arkeolog.

Varför jag fastnade för just arkeologi är något oklart. Möjligen berodde det på att min skolklass på 90-talet besökte den dåvarande utställningen ”Vuollerim 6000 år” som handlade om då ganska nyupptäckta stenåldersboplatser i Norrbottens inland. För mig var tanken att det hade funnits en norrbottnisk förhistoria en uppenbarelse. Det stämde inte alls med vad jag hade sett på TV eller lärt mig i skolan om Sveriges förhistoria, som ju uteslutande handlade om södra Sverige (något som tyvärr inte har förändrats nämnvärt sedan dess).

Jag blev inte arkeolog utan naturvetare. Men nu, när coronapandemin har ställt in många av mina fritidsaktiviteter, har jag passat på att ta mina första universitetspoäng i arkeologi (egyptologin som jag läste för att delvis finansiera slutet av min doktorandtid räknas inte). Tyvärr anmälde jag mig för sent för att komma in på distanskursen i nordeuropeisk arkeologi (Arkeologi A) vid Umeå universitet, men jag kom istället in på en kortare distanskurs i musikarkeologi vid Linnéuniversitet. Och dessutom mer eller mindre av misstag samtidigt också på en distanskurs i museologi vid Uppsala universitet, men den är inte avslutad ännu.

Kursen i musikarkeologi är nu avslutad och jag är härmed stolt innehavare av mina första 7,5 hp universitetspoäng i arkeologi. Dessutom med en stor dos musikvetenskap på köpet, vilket är extra trevligt eftersom just utövandet av musik är något som jag saknar särskilt mycket under pandemin. Och jag tycker fortfarande att arkeologi är fascinerande.