Övar på att göra panoramabilder till nästa möte med fotoklubben. Hittills har ungefär 2 av 3 försök att sammanfoga fotografier med PhotoStitch fungerat hyfsat bra utan att det blir störande skarvar i bilden.
En stor av flera små
Etikett: fyrisån
Vattnigt självporträtt
En annan sorts stadsbor
Dagens fotografiska tema är fåglar. För att ta den klassiska sortens fågelbilder behöver man ett teleobjektiv med en brännvidd på sisådär 500mm, men i det här fallet fick det duga med det zoomobjektiv (18-55mm) som följde med när jag köpte kameran.
Med en så kort brännvidd måste man komma väldigt nära fåglarna för att kunna fotografera dem. Annars blir fågeln bara en liten svart prick på fotografiet. Vilket tur då att fåglarna inne i stan är så vana vid människor att de inte bryr sig om en fotograf.
Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag gillade bilderna på gräsänderna bäst i färg eller i svartvitt. Vad tycker du? Bilderna är tagna i slutet av mars i år.
Under isen
Det som göms i snö (och is) kommer fram i tö. I detta fall ännu en cykel i fyrisån.
Varför gör ni på detta viset?
Uppsala är i allra högsta grad en cykelstad. Själv föredrar jag faktiskt att gå framför att cykla, men många Uppsalabor ser det som självklart att alltid cykla när de ska någonstans (oavsett väder och väglag). Det är det väl i och för sig inget fel på, men vad jag inte förstår är varför så många Uppsalabor också envisas med att slänga cyklarna i Fyrisån. Vad har cyklarna där att göra? Cyklar är bra på land, men de hör inte hemma i vattnet.
Gräsänder
Fladdermöss i sommarnatten
Igår följde jag med på en fladdermusvandring anordnad av Biotopia. Vi tog med oss ultraljudsdetektorer och begav oss ut i Uppsala för att leta fladdermöss. Just denna natt var ovanligt högljudd, för gymnasieeleverna tog studenten och ville naturligtvis fira. I parken vid Biotopia, där vi började utflykten, hittade vi inga fladdermöss. Inte heller i parken vid mitt gamla studenthem. Visserligen hörde vi klickande i ultraljudsdetektorerna, men det var inte från fladdermöss utan från cyklar. Cyklar låter märkligt likt fladdermöss i en ultraljudsdetektor.
Inte förrän vi följt Fyrisån en stund började det åter klicka i detektorerna. Den här gången var det verkligen fladdermöss som klickade. Den första fladdermus min grupp hittade var en vattenfladdermus som cirklade runt, runt över vattnet i Fyrisån. Den såg vi väldigt bra för den flög bara någon meter från oss. Vattenfladdermusens ekopejling lät på frekvensen 45 kHz i detektorerna som ett ganska snabbt knatter. Alldeles i närheten flög även en nordisk fladdermus runt vid en bro över ån. Dess navigationsläte på 30 kHz lät i detektorerna ungefär som när någon hamrar i metall.
Vi hittade ytterligare en nordisk fladdermus en bit därifrån i en liten park nära ån. Dessutom pilade det snabbt förbi något som kan ha varit en dvärgfladdermus högt uppe bland träden. Det smattrade till i detektorerna på 55 kHz när den svischade förbi, men det gick för snabbt för att vi verkligen skulle kunna avgöra vilken art det var. Vattenfladdermus, nordisk fladdermus och kanske en dvärgfladdermus. Det var ett utmärkt resultat för en kort stadspromenad, och alla var nöjda och glada när vi mitt i natten kom tillbaka till museet.
Mycket vatten är pest för tågpendlare men fest för kajakpaddlare
Vårfloden tillsammans med mycket regn har gjort att det är mycket vatten i Uppsalaområdet nu. Väldigt mycket vatten. I flera dagar har speciellt området norr om Knivsta varit översvämmat, men följden att många tåg har varit inställda och de tåg som gått har varit kraftigt försenade. Att ta sig till och från jobbet har på sistone alltså varit något av en utmaning, speciellt för tålamodet. Och enligt SMHI kommer det att fortsätta på samma vis ett tag framöver. Suck…
Fyrisån som brukar rinna ganska stillsamt genom centrala Uppsala är för tillfället en riktig fors. På vissa ställen är det bara några dm kvar av kanten innan centrala Uppsala 
blir blöta om fötterna, och restaurangen Tsatsikis uteservering ligger redan under vatten. 
Men detta är inte en katastrof för alla. Forsarna gjorde att den tävling som kanotklubben anordnade idag i kajakslalom i praktiken blev en publikfriande och spännande tävling i forsränning istället.
Visserligen blev Upplandsmuseet av med någon meter av sitt stuprör, som en övergiv
en kajak på vift slog av efter att paddlaren fått rädda sig upp på en stege. Men några smällar får man ta. Och till publikens förtjusning blev det många dramatiska eskimåvändningar i forsarna. Fast jag tycker att publiken var rätt tystlåten av sig. Folk hade gärna fått applådera och heja lite mer på paddlarna.
På valbor
gsmässoafton om några veckor är det tänkt att forsränningen ska gå här. Då kastar sig studenter och företagsrepresentanter nerför fyrisån på utsmyckade frigolitflottar inför en stor publikmassa. Men ska det bli någon forsränning i år måste vattenmängden minska. Annars blir det bara de gula plast
ankorna som får forsränna. Det har hänt förr…
Skinande sol, vårblommor, vårflod och dödsföraktande forsrännare. Äntligen verkar det vara vår på riktigt. En härlig lördagseftermiddag i april!