Tur i oturen – en blogg om hur absurd verkligheten är
Under den senaste istiden var den globala medeltemperaturen 3-5°C kallare än nu. Den skillnaden motsvarar hur mycket varmare det tros bli inom den närmaste framtiden.
För att det ska bli lite lättare att förstå vad det innebär har Randall Munroe på xkcd.com hittat på temperaturenheten 1 istidsenhet (Ice Age Unit) för en skillnad i global medeltemperatur på 4,5°C. Hans lilla lektion i klimatförändringar under jordens historia sammanfattar det mesta man behöver veta om saken.
En zirkon som hittades i sandsten från Jack Hills i Australien har daterats med stor precision. Zirkonen är mindre än en millimeter lång och ser inte mycket ut för världen men trots detta är den fascinerande. Dess kärna visade sig nämligen vara 4374 ± 6 miljoner år gammal. Alltså 4,4 miljarder år. Under hela denna långa tid har denna lilla zirkon utgjort en liten, liten del av den kontinentala jordskorpan.
Denna lilla zirkon bevisar att det måste ha funnits kontinental jordskorpa för 4,4 miljarder år sedan, och det är inte alls självklart. Jorden började bildas för ungefär 4,6 miljarder år sedan och någon gång för ungefär 4,5 miljarder år sedan krockade den unga jorden med en annan himlakropp. Resultatet av krocken var att enorma mängder material kastades ut i rymden och bildade månen.
Den lilla zirkonen verkar alltså ha bildats ungefär 100 miljoner år efter den stora krocken som bildade månen och ingick därför troligen i den allra tidigaste kontinentala jordskorpan. Den ursprungliga jordskorpan förstördes för länge sedan av plattektoniska processer men pyttesmå spår av den har alltså överlevt ända in i vår tid.
Referens:
John W. Valley m.fl. (2014) Hadean age for a post-magma-ocean zircon confirmed by atom-probe tomography. Nature Geoscience, publicerad online 23 februari 2014. doi:10.1038/ngeo2075
Jag vet att havsströmmar finns likväl som jag vet att floder finns. Men floder har jag sett, hört, känt och till och med luktat och smakat på i verkligheten. Det har jag inte gjort med havsströmmar. De har jag bara sett som pilar på olika kartor.
Kan man inte uppleva något med sina egna sinnen så får man ta till andra metoder. Men pilar på en karta räcker inte särskilt långt om man vill få en känsla för hur havsströmmarna strömmar fram i verkligheten. Då är denna visualisering av havsströmmarnas rörelser som jag först såg hos Uppsalainitiativet mycket bättre.
Filmen har det poetiska namnet Perpetual Ocean (evig ocean) och är en animering av ytströmmarna i världens hav från juni 2005 till och med december 2007 gjord av NASA/Goddard Space Flight Center Scientific Visualization Studio.
På tal om smältande snö och is hittade jag, efter ett tips från Uppsalainitiativets blogg, några snygga diagram på Pettit Climate Graphs över hur den arktiska havsisen minskat under de senaste decennierna.
Att förklara sin forskning för någon annan på ett sätt som gör att den upplevs som både begriplig och fängslande kan vara förvånansvärt svårt. Kanske går det bättre om man dansar forskningen istället? Det är idén bakom den internationella tävlingen Dance your PhD. Vinnaren är den som bäst kan förklara sin doktorsavhandling genom en (videofilmad) danskoreografi. Vilken dansstil som helst går bra, men författaren till avhandlingen måste själv delta i dansen.
Hur osannolikt det än låter så har denna tävling blivit ganska populär, och har pågått i flera år vid det här laget. Har sett en del av tävlingsbidragen på YouTube. Många är riktigt duktiga dansare, men ofta är det svårt att begripa vad dansen har med avhandlingen att göra. Här har jag i alla fall hittat ett bidrag där jag tycker de lyckas rätt bra med använda lindy hop (en av mina favoritdanser) för att förklara hur man använder fotoner för att göra en ”kvantlinjal”.
The Quantum Ruler Lindy Hop