medicin – Erika Groth

Rönnen i september

Det är höst. Och skördetid. Rönnbären är nu klarröda och mogna. Jag lever fortfarande till största delen på de grönsaker och rotfrukter jag har odlat under sommaren. Vi har haft ett par frostnätter men annars är det fortfarande plusgrader, även på nätterna.

Eftersom över 80 procent av befolkningen i landet över 16 år nu är vaccinerade mot covid-19 med minst en dos och över 70 procent med två doser (ännu högre i Norrbotten) så verkar det som att så gott som alla restriktioner kommer att upphävas i slutet av september. Livet börjar sakta återgå till det normala.

******************************************************
IN ENGLISH:

It’s autumn. And harvest season. The rowan berries are now bright red and ripe. I still mostly live on the vegetables I’ve grown this summer. We’ve had a couple of frost nights, but other than that temperatures still remain above freezing even at night.

Since more than 80 percent of Swedes aged 16 and above have had at least one shot of covid-19 vaccine and over 70 percent are fully vaccinated (the numbers are even higher in Northern Sweden) it seems that nearly all restrictions will come to an end at the end of September. Life is slowly returning to normal.

******************************************************

Fotona är tagna den 9 september 2021.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Antagen

Den här gången anmälde jag mig i tid, och kom då in utan problem. Så från och med i höst ska jag plugga arkeologi på distans, vid sidan av jobbet.

Innan universitetskursen börjar planerar jag att ”tjuvstarta” med ägna en semestervecka åt att delta i en arkeologisk utgrävning av den medeltida borgen Styresholm i Ångermanland. Hoppas bara att pandemin inte ställer till det så att folkhögskolekursen där blir inställd, igen.

Alltför hett

Värmeböljan är tillbaka. Vi har idag passerat 33 grader i skuggan. Och nu i mitten av sommaren är även nätterna relativt varma så huset kyls inte längre ner på natten.

Jag har behövt slå på den ”bärbara” och i mitt tycke hopplöst opraktiska AC jag har i sovrummet för att i alla fall ha ett svalt rum. Resten av lägenheten börjar bli olidligt varm.

Jag tillhör dem som inte alls mår bra av väldigt varmt väder utan får migrän och diverse andra hälsobesvär. Jag har till och med drabbats av farliga värmeslag med kräkningar, förvirring och medvetslöshet flera gånger. Så dessa nya somrar med långvariga värmeböljor vart och varannat år är inte min grej.

Rönnen i maj

April har haft aprilväder. Varmt och soligt vårväder ena stunden och bakslag med kyla, snö och hagel nästa stund. Men trots bakslagen har våren kommit och all snö på gården förutom de största snöhögarna från vinterns snöröjning har smält bort. Den riktiga vårens ankomst betyder även att rönnen äntligen börjar vakna till liv igen. Knopparna har brustit och de nya löven börjar lite försiktigt titta fram.

Strax efter att jag tagit fotona såg jag även en björktrast sitta i rönnen. Jag skymtade något som kan ha varit en björktrast bakom en buske förra veckan men idag är första gången i år jag helt säkert sett en björktrast. Ännu ett vårtecken.

Smittspridningen av covid-19 har rusat i höjden hos oss den här vintern. Vaccineringen som började redan innan jul går långsamt eftersom vår region inte får tillräckligt med vaccindoser. Den här veckan har Region Norrbotten äntligen startat fas 4, vilket betyder vuxna som inte tillhör en riskgrupp för svår sjukdom i covid-19. Nu får folk i åldersgruppen 50-59 år boka tid för sin första vaccindos. Så nästa grupp som får vaccin borde vara 40-49-åringar, vilket inkluderar mig. Kanske lyckas jag trots allt få min första dos vaccin mot covid-19 innan sommaren. Förhoppningsvis går det smidigare än den absurda kamp jag nyligen haft för att få en påfyllningsdos av TBE-vaccin.

******************************************************
IN ENGLISH:

April came with classical April weather. Warm and sunny spring weather one moment and setback with cold temperatures, snow and hail the next moment. But despite the setbacks it is now spring and all the snow on the courtyard except the largest snow piles from snow removal during winter has melted. The arrival of real spring also means that the rowan is finally waking up again. The buds have bursted and new leaves are shyly peeking out.

Just after taking the photos I saw a fieldfare (Turdus pilaris) sitting in the rowan. I think I might have seen a fieldfare behind a bush last week but today was the first time this year that I definitely saw a fieldfare. Another spring sign.

The covid-19 infection rate has skyrocketed this winter. Vaccinations started before Christmas but the vaccination rate is very slow since our region doesn’t get enough vaccine doses. This week Region Norrbotten finally started phase 4 of the vaccination program, which means adults that don’t belong to a risk group for serious illness from covid-19. Now people aged 50-59 can book an appointment for their first vaccination dose. So the next age group in line should be 40-49-year-olds, which includes me. Maybe I will manage to get my first dose of vaccine against covid-19 before summer after all. Hopefully that will work better than the absurd struggle I recently had to get a booster vaccine shot of tick-borne encephalitis (TBE) vaccine.

******************************************************

Fotona är tagna den 8 maj 2021.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Vaccintrubbel – Del 2

I förrgår, en vecka efter mitt förra försök, lyckades jag hämta ut TBE-vaccinet på apoteket. Jag var på apoteket på förmiddagen eftersom jag skulle sitta i jobbmöte hela eftermiddagen den dagen. Naturligtvis visade det sig att vaccinet skulle förvaras i kylskåp. Vaccinet fick därför bo i lunchkylen på kommunhuset tills jag skulle ta med det till hälsocentralen efter jobbet.

Jag kontrollerade för säkerhets skull både på regionens webbsida och på 1177 att hälsocentralen i Älvsbyn verkligen skulle ha drop-in för vaccination klockan fyra den dagen. Jo då, det stod klart och tydligt på båda sidorna.

Men när jag, iklädd en närmast outhärdlig ansiktsmask och med vaccinförpackningen i högsta hugg, till slut kom till hälsocentralen uppstod ändå total förvirring. Personalen visade sig inte känna till att de hade drop-in för vaccinering. Det var tydligen tänkt att den tjänsten skulle ställas in under pandemin från och med denna vecka. Men ingen verkade ha kommit ihåg att göra det.

Men efter mycket om och men lyckades de ändå till slut skaka fram någon som kunde spruta in vaccinet i armen på mig. Äntligen!

Så nu är jag åter vaccinerad mot TBE för de närmaste fem åren. Och drygt 600 kronor fattigare efter att ha betalat för både vaccinet och själva besöket på hälsocentralen.

Vaccintrubbel

Jag försöker vaccinera mig. Det går inte så bra.

Mitt problem denna gång är inte covidvaccin utan TBE-vaccin mot fästingburen hjärninflammation. Jag har upptäckt att jag med råge har passerat datumet för när jag egentligen skulle ha tagit min senaste påfyllningsdos av det vaccinet. Så jag bestämde mig för att ta tag i saken.

När jag bodde i Uppsala var det lätt att fixa. Det var bara att gå in på en privat vaccinationscentral och få sprutan. Här på glesbygden i Norrbotten har saken visat sig vara betydligt mer komplicerad.

För det första finns det, så vitt jag vet, inga privata vaccinationscentraler där jag bor. Så jag bokade en tid hos distriktssköterskemottagningen på närmaste hälsocentral.

Igår, dagen innan jag skulle till hälsocentralen, ringde en sjuksköterska:

-Har du ett recept på vaccinet?

Jag:

-Ehh, nej. Ska man ha det? Det har jag aldrig behövt ha för vaccin förut (och det står dessutom inget om det på sjukvårdsupplysningens webbsida).

Sköterskan:

-Här måste en läkare skriva ut ett recept på TBE-vaccin. Det finns inte i lager på hälsocentralen. Du ska sedan själv hämta ut vaccinet på apotek och ta med det till hälsocentralen klockan fyra på tisdag när det är öppen mottagning för resevacciner för att få vaccinet. Det ska du inte boka tid för så jag avbokar din tid.

Jag:

-???

Sköterskan:

-Jag pratar med en av läkarna som skriver ut ett recept åt dig.

Jag:

-Ok, om det är vad som krävs så gör vi så. Då kan jag alltså hämta ut vaccinet på apoteket imorgon och ta med det till hälsocentralen på drop-in imorgon för att få vaccinet?

Sköterskan:

-Ja.

Idag är det tisdag, dagen efter telefonsamtalet. Och receptet fanns i databasen när jag kom till apoteket. Men apoteket visade sig naturligtvis inte alls ha vaccinet inne. Det måste nämligen förbeställas av apoteket flera dagar i förväg och flygas upp. Så apoteket gjorde en beställning åt mig och ska höra av sig när det kommer. Troligen sker det inom en vecka, men det är inte garanterat.

Så något TBE-vaccin har jag fortfarande inte fått. Kanske nästa vecka?

Rönnen i januari

I år har jag bestämt mig för att följa rönnen som står vid vår parkering, granne med förskolans lekplats. Eftersom jag tillbringar den mesta delen av min tid hemma så länge pandemin fortsätter att plåga samhället är det praktiskt att följa ett träd som växer där jag bor. Trots att rönnen är en favorit hos fåglarna finns det fortfarande några hopskrumpnade, frysta rönnbär kvar på trädet. Det har snöat på sistone så nu är träden täckta med snö. Nu under januari har plötsligt blivit kallare så att det känns faktiskt som vinter, även om den nuvarande temperaturen på -16°C fortfarande är sisådär 15 grader varmare än jag skulle förvänta mig i den här regionen i januari. Nu har vi bara några timmar dagsljus mitt på dagen. Och det ljuset är blått, inte vitt.

Personligen föredrar jag de varmare vinterväder som vi hittills har haft även om det är onaturligt. Jag är inget stort fan av kalla och isiga vintrar men eftersom jag jobbar här uppe får jag stå ut med dem. Den här vintern har vädret hittills varit cirka 10-20 grader varmare än vad jag skulle förvänta mig givet det ”normala” klimat jag växte upp med. Naturligtvis är ett i snabb takt allt varmare klimat generellt sett väldigt dåliga nyheter för människor som bor där inte är svinkallt till att börja med, och det inkluderar större delen av världens befolkning. Det inkluderar särskilt producenterna av mycket av den mat jag gillar. Även om jag skulle uppskatta att bli av med iskalla vintrar vill jag inte behöva offra mina möjligheter att äta god mat för att åstadkomma det. Så min önskan för det nya året är att vi bränner (och deponerar) åtminstone lite mindre jox av allehanda slag i år än vi gjorde förra året.

******************************************************
IN ENGLISH:

This year I’ve decided to follow the rowan that grows in our parking lot, next door to the kindergarden playground. Since I spend most of my time at home while the pandemic continues to plague our society it’s convenient to follow a tree that grows where I live. Even though the rowan is a bird favourite there are still some shriveled, frozen berries left on the tree. Lately it’s been snowing so now the trees are covered in snow. Now in January it has suddenly become colder so it actually feels like winter, although the current temperature of -16°C is still about 15 degrees warmer than I would expect in January this far north. At this time of year we only have a few hours of daylight in the middle of the day. And that light is blue, not white.

Personally I prefer the warm winter weather that we’ve had so far this winter even though it’s unnatural. I’m not a big fan of cold and icy winters but since my current work keeps me here I have to endure them. The weather this winter has so far been about 10-20 degrees warmer than I would expect here given the ”normal” climate that I grew up with. Of course a rapidly warming climate is generally really bad news for people that live where it’s not freezing cold to begin with, and that’s the majority of the world’s population. That especially includes the producers of much of the food that I enjoy. Although I would enjoy getting rid of freezing cold winters I don’t want to have to sacrifice the availability of good food to accomplish it. So my wish for the new year is that we burn (and deposit in landfills) at least a little less stuff this year than we did last year.

******************************************************

Fotona är tagna den 6 januari 2021.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Uppdrag: Hitta ett schampo för torr och kliande hårbotten

Jag fick aldrig något svar på min fråga till Midsona om vad skillnaden mellan Urtekrams parfymfria duschtvål och schampo var. Frågan skickade jag i somras efter att ha noterat att de hade identisk innehållsförteckning. Men för några veckor sedan upptäckte jag att innehållsförteckningen på duschtvålen ändrats. Så nu är de inte identiska längre. Det var väl deras svar antar jag.

När det gäller duschtvål så har jag bytt ut den mot duscholja, vilket är bättre för min torra hud. Särskilt nu på vintern.

Men mitt problem med torr och kliande hårbotten har bara förvärrats. Ända tills nyligen hade jag normalt, mjukt och lite väl tjockt hår. Jag kunde använda vilket schampo som helst, även om jag föredrog parfymfritt på grund av min känslighet för starka dofter. Men på senare tid har håret förändrats och blivit strävare och torrare. Och jag har fått allt värre problem med torr hårbotten som kliar så jag blir tokig. Jag tvättar håret ett par gånger i veckan och har inte använt hårstylingprodukter på sisådär 20 år, så problemet beror inte på överdrivet tvättande eller överdriven kemikalieanvändning.

Jag håller på att testa mig genom olika schampon som påstås vara extra bra för torrt hår för att försöka hitta något som fungerar. Inklusive särskilt schampo för torr hårbotten från apotek, vilket hittills bara förvärrat problemet. Har även försökt schampofria hårtvättmetoder som att tvätta håret med bara balsam och att tvätta håret med ägg. Enbart balsammetoden gav kraftigt kliande hårbotten, och dessutom blev håret tungt och platt och det blev även väldigt snabbt fett och smutsigt igen. Enbart äggtvätt gav väldigt strävt hår och svidande klåda i hårbotten. Äggtvätt följt av eftersköljning med utspädd äppelcidervinäger gav fantastiskt snyggt och glänsande hår, men skapade outhärdligt svidande klåda i hårbotten. Så de schampofria hårtvättlösningarna verkar inte vara rätt väg att gå.

Det som hittills fungerat bäst mot klådan är att tvätta med Urtekrams parfymfria schampo och sedan gnugga in Apotek Hjärtats special care återfuktande hårbottengel i hårbotten. Men det är omöjligt att endast applicera gelen i hårbotten utan hela håret blir inkletat med gelen som sedan långsamt stelnar. Det gillar jag inte.

Så sökandet efter den perfekta hårtvättlösningen fortsätter.

Trädet i december (klotpil) + Trädkandidater till nästa år

Älvsbyn, där pilträdet står och där mitt kontor är beläget, hade förra veckan den högsta uppmätta coronaincidensen i landet. Under våren och sommaren var Älvsbyn nästan helt förskonad från covid-19 men nu har smittspridningen tagit fart på allvar. Drygt 1 på 100 invånare i Älvsbyn testade positivt för covid-19 förra veckan (v.48). Jag har jobbat mestadels hemifrån sedan i våras och under de senaste veckorna har det blivit nästan 100 procent hemarbete. De gånger jag behöver lämna den lilla by där jag bor för att besöka Älvsbyn har på sistone utvecklats till en sorts komplicerad dans för att undvika att komma alltför nära andra människor. Att åka in till den större staden Piteå försöker jag numera undvika helt trots att det innebär att jag får avstå från en del matvaror som jag saknar. Årets avslutande bild på pilträdet tog jag i går. Jag var ledig då så jag kunde köra dit på förmiddagen när det var mindre människor ute på byn. Nu har vi snö, men det regnar och snöar om vartannat. Jag hoppas att snön kommer att vara kvar till jul, men med det här vädret är det inte säkert. Byn Sikfors där jag bor lyses i alla fall upp av alla julljus.

Last week the small town Älvsbyn, where the willow tree stands and where my office is located, had the highest measured infection rate of covid-19 in the country. During spring and summer Älvsbyn had almost no confirmed covid-19 cases, but now the virus is spreading fast. Just over 1 in every 100 people living in Älvsbyn municipality tested positive for covid-19 last week (week 48). I’ve mostly worked from home since spring and during the last few weeks I’ve worked almost exclusively from home. When I need to leave the little village I live in to visit Älvsbyn it has turned into a kind of complicated dance to avoid getting too close to other people. I try to completely avoid going into the larger town Piteå even though that means going without some food stuff that I really miss. I took this year’s final photo of the willow tree yesterday. I had the day off from work so I could drive there a couple of hours before lunch time when there are less people out in the town centre. Now we have snow, but rain and snow alternates. I hope that the snow will last until christmas, but with this weather that is uncertain. The village Sikfors, where I live, is at least now lit up by plenty of christmas lights.

Eftersom det verkar som att covid-19 kommer att fortsätta att vara ett problem en bra bit in på nästa år, trots utlovad tillgång på vaccin, funderar jag på att välja att följa ett träd som jag kan fotografera från min lägenhet under nästa år. Jag har två kandidater som jag funderar på. En rönn som står vid vår bilparkering och ett äppelträd som står innanför förskolans staket. Jag har idag testat att fotografera båda uppifrån genom fönstret från min lägenhet, men jag har inte bestämt mig för vilken jag ska välja.

Since it seems that covid-19 will continue to be a problem during much of next year, despite promises of available vaccin, I think I might choose a tree that I can photograph from my flat to follow next year. I have picked out two candidates. A rowan that stands next to our parking lot and an apple tree that stands inside the kindergarden fence. Today I tried to photograph both from above through the window of my flat, but I haven’t decided which to choose.

Fotona är tagna den 4-5 december 2020.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).

Arga biologen ryter till

Nu är det adventstider igen. Jag blev nyligen påmind om Mirja Hagströms vid det här laget ganska många år gamla men ännu oöverträffade filmklipp på temat arga biologen ryter till (eller biogeovetaren för att vara mer exakt i just det här fallet). Jag tänkte att vi kan ta den en gång till. Det där vitgråa som många sätter i adventsljusstaken är alltså en lav, inte vitmossa. Fortfarande. Oavsett vad det står på påsen i affären.

Och om du tänker förbinda ett sår på gammaldags vis, som de försöker göra i den gamla Ronja Röverdotter-filmen, är det vitmossa du ska använda, inte laven. Särskilt inte torr lav! Kom ihåg att förklara det för barnen. Annars kan du råka ut för något synnerligen obehagligt om de försöker hjälpa dig när du gjort dig illa.

Den där vitaktiga laven som fyller adventsljusstaken kallas fönsterlav och tillhör gruppen renlavar. Tidigare lade många den mellan fönsterrutorna för att suga upp fukt. Jag tror att de nog skulle ha fått ännu bättre resultat om de hade använt vitmossa där också.