Nya svenska trädarter

Plötsligt är svenska medier fyllda av en trädnyhet! När hände det senast?

Det som har gjort alla så uppjagade är att ett par nybildade svenska trädarter har hittats på Gotland. Att nya trädarter alldeles naturligt bildas i Sverige och etablerar sig är oerhört ovanligt. I detta fall rör det sig om hybrider mellan rönn (Sorbus aucuparia) och finnoxel (Sorbus hybrida). De nya hybridarterna har fått namnen bungerönn (Sorbus faohraei) och garderönn (Sorbus atrata). De har etablerat sig på varsin del av ön och förökar sig vegetativt.

Källor:
Sveriges radio: Nya trädarter upptäckta på Gotland
SVT: Två nya trädarter funna på Gotland

Vetenskaplig referens (endast sammanfattningen är fritt tillgänglig):
Levin m.fl. (2018) Multiple independent origins of intermediate species between Sorbus aucuparia and S. hybrida (Rosaceae) in the Baltic region. Nordic Journal of Botany 36 (12)

Planet Nio

Pluto får ju inte vara med i planetklubben längre men kanske finns det ändå en nionde planet i solsystemet. En jätteplanet. Ett par forskare på Caltech har modellerat och simulerat sig fram till att en nionde jätteplanet logiskt sett borde finnas där ute. Ännu har dock ingen sett till Planet Nio (som de lite fantasilöst kallar den) i verkligheten. Men nu är jakten igång så vem vet? Snart kanske vi har nio planeter igen. Fast då måste vi definitivt hitta på ett bättre namn på den nya planeten än Planet Nio (Planet Nine på engelska).

Berg där det inte ska finnas berg

nh-pluto-surface-scaleFoto: NASA-JHUAPL-SwRI

En närbild på Pluto tagen från New Horizons på 77 000 kilometers avstånd avslöjade mängder av vad som verkar vara relativt nybildade berg. En del av bergen är dessutom misstänkt lika vulkaner. Vad alla hade förväntat sig att hitta var mängder av nedslagskratrar ansamlade över solsystemets 4,56 miljarder år långa historia. Att kratrarna verkar har försvunnit och ersatts av berg tyder på att någon form av geologisk aktivitet pågår på Pluto. Men vilken sorts aktivitet och vad som driver den är ännu så länge något av ett mysterium.

Spår av tidigaste jordskorpan

En zirkon som hittades i sandsten från Jack Hills i Australien har daterats med stor precision. Zirkonen är mindre än en millimeter lång och ser inte mycket ut för världen men trots detta är den fascinerande. Dess kärna visade sig nämligen vara 4374 ± 6 miljoner år gammal. Alltså 4,4 miljarder år. Under hela denna långa tid har denna lilla zirkon utgjort en liten, liten del av den kontinentala jordskorpan.

Denna lilla zirkon bevisar att det måste ha funnits kontinental jordskorpa för 4,4 miljarder år sedan, och det är inte alls självklart. Jorden började bildas för ungefär 4,6 miljarder år sedan och någon gång för ungefär 4,5 miljarder år sedan krockade den unga jorden med en annan himlakropp. Resultatet av krocken var att enorma mängder material kastades ut i rymden och bildade månen.

Den lilla zirkonen verkar alltså ha bildats ungefär 100 miljoner år efter den stora krocken som bildade månen och ingick därför troligen i den allra tidigaste kontinentala jordskorpan. Den ursprungliga jordskorpan förstördes för länge sedan av plattektoniska processer men pyttesmå spår av den har alltså överlevt ända in i vår tid.

Referens:
John W. Valley m.fl. (2014) Hadean age for a post-magma-ocean zircon confirmed by atom-probe tomography. Nature Geoscience, publicerad online 23 februari 2014. doi:10.1038/ngeo2075

Studenter råkade upptäcka ny supernova

I förrgår stod en lektion i praktisk astronomi på schemat för studenterna Ben Cooke, Tom Wright, Matthew Wilde och Guy Pollack vid University College London (UCL), men lektionen gick inte som planerat. Just när de skulle sätta igång började himlen över observatoriet täckas av moln. Läraren Steve Fossey bestämde sig för att göra det bästa av situationen och lektionen fick kortas ner till ett 10-minuters workshop i astronomisk fotografering.

Studenterna valde galaxen Messier 82 som fotoobjekt eftersom det råkade vara en lucka i molntäcket precis där Messier 82 låg på himlen. När Fossey ställde in teleskopet på galaxen lade han märke till en starkt lysande punkt som han inte kände igen. En snabb titt på gamla foton visade att den inte fanns med där.

Eftersom himlen höll på att täckas av moln gällde det att snabbt försöka samla så mycket data som möjligt om denna ”nya stjärna” medan den fortfarande gick att se. Lektionen hade helt plötsligt blivit allvar och studenterna fick hastigt förvandlas till aktiva forskare.

Fossey rapporterade snabbt fyndet och dagen efter kunde det bekräftas att han och hans studenter hade upptäckt en ny supernova. Den lysande pricken var alltså en exploderande stjärna. Anledningen till explosionen uppges vara att stjärnan blivit instabil efter att en närliggande vit dvärgstjärna sugit åt sig en alltför stor del av dess massa. Den nya supernovan har döpts till SN 2014J.

Supernovan i M 82 Foto: UCL/University of London Observatory/Steve Fossey/Ben Cooke/Guy Pollack/Matthew Wilde/Thomas Wright
Supernovan i Messier 82.
Foto: UCL/University of London Observatory/Steve Fossey/Ben Cooke/Guy Pollack/Matthew Wilde/Thomas Wright

Källa: Supernova in Messier 82 discovered by UCL students. News from UCL Faculty of Mathematical and Physical Sciences. Publicerad 22 januari 2014 (uppdaterad 23 januari 2014).

Svenskar är (trots allt) rätt bra på att läsa och räkna

OECD har jämfört läskunnigheten och de matematiska kunskaperna hos vuxna, vilket i det här fallet betyder personer som är 16 år eller äldre, i de olika OECD-länderna. Ovan kan du själv se en sammanfattning av resultatet för de olika länderna. Klicka på ”Compare countries” och sedan på ”Sweden” (plus eventuellt ytterligare ett land som du vill jämföra med). Förutom den totala rankningen görs även en grov uppdelning av resultatet baserat på åldergrupper, yrkeskategorier, utbildningsnivå och om personerna är invandrare eller infödda (klicka på ”expand/collapse” för olika rubrikerna för att se graferna).

Bäst läskunnighet och matematisk förmåga hade japanerna, och näst bäst presterade finländarna. Svenskarna hamnade på femte plats i båda kategorierna. Det resultatet är väl inte så tokigt ändå?

Ny organell hittad som tillverkar garvämnen

Eukaryota celler är inte homogena. De innehåller en massa olika separata delar som var och en har sin egen funktion. Dessa enheter fungerar ungefär som en sorts miniorgan och kallas därför för organeller. Nu har en grupp forskare hittat en ny sorts organell som de döpt till tannosomen. Denna upptäckt är i grund och botten resultatet av att forskarna på klassiskt biologmaner använt ett mikroskop för att titta på växtceller i hög förstoring, även om de i detta fallet inte använde ett enkelt ljusmikroskop utan ett antal mer avancerade och betydligt dyrare mikroskoperingstekniker.

Tannosomer bildas inuti kloroplasterna genom att små bubblor avknoppas från tylakoidmembranerna. Tylakoidmembranerna är mest kända för att det är här som fotosyntesens ljusreaktion sker. Inuti dessa små bubblor, som bara är några tiotals nanometer stora, bildas tanniner. Detta är naturligtvis anledningen till att bubblorna kallas tannosomer. Tanniner är garvämnen. Namnet kommer av att de används för att garva läder, men deras viktigaste uppgift i naturen är att ge växter en otrevlig smak som skyddar dem mot betande djur.

Tannosomerna i sin tur avkoppas gruppvis från kloroplasterna i s.k. skyttlar. Skyttlarna skapas genom att utbuktningar i kloroplasternas membran avsnörs till små påsar. Varje påse, som är någon mikrometer i diameter, är proppfull med små tannosomer. Skyttlarna färdas genom cellens cytoplasma till vakuolen där de tas upp. Återigen sker det alltså en sorts avknoppning, men denna gång inåt mot insidan av vakuolens membran. Resultatet är att varje påse kommer att täckas av ytterligare ett påslager som skapas av vakuolens membran.

Vakuolen är en stor, vätskefylld organell som fyller ut växtcellernas volym och även fungerar som förvaringsplats för diverse olika molekyler. Dessutom bryts vissa oönskade molekyler ner i vakuolen. Det är alltså vakuolen som är slutmålet för tanninerna, men när de väl kommer fram är de mycket väl förpackade. Hela tre lager membran skiljer dem från det övriga innehållet i vakuolen. Det innersta lagret kommer alltså från tylakoidmembranet, det mittersta lagret från kloroplastmembranet och det yttersta lagret från vakuolmembranet.

Tidigare så trodde man att tanniner bildades i det endoplasmatiska nätverket, vilket är en annan sorts organell där ett flertal olika typer av komplexa molekyler byggs upp. Upptäckten att tanniner istället bildas i tannosomer är ett bra exempel på att vi egentligen bara har börjat skrapa på ytan av vad som finns att upptäcka i naturen. Mycket av det som kallas etablerad kunskap i läroböckerna visar sig vid närmare granskning bara vara mer eller mindre kvalificerade gissningar. Det finns massor kvar att göra för framtidens forskare bara när det gäller att kontrollera vilka av läroböckernas påståenden som verkligen är sanna och vilka som inte är det.

Exempelvis har vi ju den uppenbara följdfrågan till denna nya upptäckt: hur kommer de byggstenar som tanninerna byggs upp av och de enzymer som sköter själva byggandet egentligen in i tylakoiderna till att börja med?

Referens: Jean-Marc Brillouet m.fl. (2013) The tannosome is an organelle forming condensed tannins in the chlorophyllous organs of Tracheophyta. Annals of Botany 112(6): 1003-1014

Aporna Suryia och Cooper är riktiga fenor på vattensport

Den 30 juli 2013 dök det upp en rapport i American Journal of Physical Anthropology som fått viss uppmärksamhet. Renato Bender och Nicole Bender publicerade en artikel (med bifogade videofilmer) där de presenterade schimpansen Cooper och orangutangen Suryia som har lärt sig både att simma och att dyka. Cooper och Suryia är faktiskt riktigt bra på vattensporter.

Det är kanske sant att denna rapport är den första formella vetenskapliga rapporten om simmande och dykande apor, men videor på både Cooper och Suryia finns på You Tube sedan länge tillbaka. Det finns till och med bok om Suryias simmande. I den här reklamfilmen för boken kan man se Suryia simma och leka med sina kompisar.

Cooper kan både simma och dyka men denna video från 2011 antyder att han själv kanske är mer förtjust i simhopp.

Den vetenskapliga artikeln och forskarnas videofilmer hittar du här (klicka på titeln): Renato Bender och Nicole Bender (2013) Brief communication: Swimming and diving behavior in apes (Pan troglodytes and Pongo pygmaeus): First documented report. American Journal of Physical Anthropology (förskottspublicerad på nätet: DOI: 10.1002/ajpa.22338). Längst ner på sidan finns flera videofilmer att ladda ner som visar Cooper och Suryia som simmar och dyker. Filmerna är riktigt bra.

Kakaduor kan skruva upp skruvar

Att kråkfåglar är väldigt intelligenta har varit känt rätt länge. De är bra på att lösa logiska problem och på att tillverka och använda ändamålsenliga redskap. Kråkan i den här videon böjer spontant pinnen till en krok när den inser att en rak pinne inte fungerar för att lyfta upp belöningen.

Kråkan i denna film använder en serie verktyg för att komma åt sin belöning. Även i detta fall klarade kråkan uppgiften utan att någon visat den hur det ska gå till.

Det är inte bara kråkfåglar som är intelligenta. Här kan du se en video på kakaduorna Dolittle, Pipin och Muppet som lugnt och metodiskt öppnar en serie lås för att komma åt godbitar i en låda. Fågelklor duger uppenbarligen lika bra som skruvmejslar eller fingrar för att skruva loss skruvar. Precis som kråkan i videon ovan har kakaduorna inga problem med att räkna ut i vilken ordning låsen ska öppnas. Studien med kakaduorna publicerades nyligen i PLOS One.

Inte konstigt att fåglar är så förbaskat bra på att stjäla jordgubbar, hur man än försöker hindra dem…