Tur i oturen – en blogg om hur absurd verkligheten är
”Tåg X med planerad avgångstid 16.40 förväntas avgå 17.55.” Den typen av meddelanden hörs hela tiden i högtalarna på tågstationen. Och varje gång följs denna välmenande spådom av att den automatiska högtalarrösten rabblar upp följande mening:
”Observera att tiden är preliminär och kan komma att ändras framåt – eller bakåt.”
Med andra ord har de ingen som helst aning om huruvida tåget överhuvudtaget kommer att gå och i sådana fall när. Så varför inte bara erkänna det?
Sedan en tid tillbaka har SL infört en ny rutin. Tidigare öppnades dörrarna på pendeltåget automatiskt när tåget kom till en station, men numera måste man för det mesta själv öppna dörren genom att trycka på en knapp. Trycker man inte på knappen så kommer man varken in eller ut.
Det är en stor knapp. Det finns en skylt på dörren som förklarar att man ska trycka på knappen. Dessutom finns det ingenting annat än knappen att välja på som skulle kunna öppna dörrarna. Märkligt nog är det trots allt detta ganska många resenärer som inte verkar begripa hur man öppnar dörrarna. De står och stirrar på den stängda dörren. De försöker banka på dörren. De går in i dörren. Hur svårt kan det vara?
SL har på olika sätt försökt förklara för folk hur man öppnar dörrarna. Vet inte riktigt vad denna variant ska föreställa. Ett spöke?
Vårfloden tillsammans med mycket regn har gjort att det är mycket vatten i Uppsalaområdet nu. Väldigt mycket vatten. I flera dagar har speciellt området norr om Knivsta varit översvämmat, men följden att många tåg har varit inställda och de tåg som gått har varit kraftigt försenade. Att ta sig till och från jobbet har på sistone alltså varit något av en utmaning, speciellt för tålamodet. Och enligt SMHI kommer det att fortsätta på samma vis ett tag framöver. Suck…
Fyrisån som brukar rinna ganska stillsamt genom centrala Uppsala är för tillfället en riktig fors. På vissa ställen är det bara några dm kvar av kanten innan centrala Uppsala 
blir blöta om fötterna, och restaurangen Tsatsikis uteservering ligger redan under vatten. 
Men detta är inte en katastrof för alla. Forsarna gjorde att den tävling som kanotklubben anordnade idag i kajakslalom i praktiken blev en publikfriande och spännande tävling i forsränning istället.
Visserligen blev Upplandsmuseet av med någon meter av sitt stuprör, som en övergiv
en kajak på vift slog av efter att paddlaren fått rädda sig upp på en stege. Men några smällar får man ta. Och till publikens förtjusning blev det många dramatiska eskimåvändningar i forsarna. Fast jag tycker att publiken var rätt tystlåten av sig. Folk hade gärna fått applådera och heja lite mer på paddlarna.
På valbor
gsmässoafton om några veckor är det tänkt att forsränningen ska gå här. Då kastar sig studenter och företagsrepresentanter nerför fyrisån på utsmyckade frigolitflottar inför en stor publikmassa. Men ska det bli någon forsränning i år måste vattenmängden minska. Annars blir det bara de gula plast
ankorna som får forsränna. Det har hänt förr…
Skinande sol, vårblommor, vårflod och dödsföraktande forsrännare. Äntligen verkar det vara vår på riktigt. En härlig lördagseftermiddag i april!
Jag tågpendlar mellan Uppsala och Stockholm varje dag. När tåget närmar sig Arlanda dyker alltid samma automatiska meddelande upp, vilket inkluderar följande:
”Keep your ticket until you have exit the station”.
Det heter ”have exited”! Inte ”have exit”.
Jag är tydligen inte den enda språkpolisen som uppmärksammat detta. Att dessa fåniga småsaker kan vara så irriterande…