På årets arkeologidag förra söndagen berättade arkeologen Frida Palmbo tillsammans med en geofysiker från GeoVista om de undersökningar som gjorts av högarna på ön Selholmen under sommaren. Ämnet var populärt och drog en stor publik. De olika geofysiska undersökningar som gjordes tidigare under sommaren verkade till att börja med lovande, kanske var högarna skapade av människor, men när de väl började gräva i högarna förra veckan blev det besvikna miner hos arkeologerna. De kunde inte hitta några tecken på att de högar de grävde i hade skottats upp av människor. De verkar i stället vara naturligt bildade. Grävningarna är inte avslutade än, men oavsett om någon är begravd i högarna eller inte är storhögarna i alla fall inga människoskapade konstruktioner à la pyramider.
Men för mig som naturvetare är det rätt frustrerande när bildningen av högarna bara konstateras vara ”naturlig”. Det förklarar ju ingenting. Exakt hur har högarna egentligen bildats? Formen på högarna är i mitt tycke udda för isälvsformationer och utseendet på lagren inne i den av de stora högarna som de har grävt i (hittills bara ett hål i utkanten av högen) är inte helt lättförståeligt. Jag hade hoppats få klarare svar på den frågan eftersom arkeologerna den här gången samarbetade i fält med kvartärgeologer och geofysiker, vilket är ovanligt i Norrbotten, men syftet med den pågående undersökningen är bara att svara på den arkeologiska frågeställningen, inte den kvartärgeologiska.
Sommaren har kommit till Sikfors och vattnet flödar åter fram i Piteälven. Det var en varm dag när jag tog med kameran för mitt månatliga besök hos asparna så jag förlängde promenaden med en omväg över kraftverksdammen för att njuta av det fina vädret. Men trots det fina sommarvädret är det här en ledsam tid för mig eftersom min pappa nyligen gått bort.
Asparna hade äntligen fått sina darrande asplöv, men de verkade inte må så bra. Löven var bleka och höstfärgade. Aspar på andra ställen i byn såg också rätt risiga ut. Vet inte riktigt varför.
Avslutade denna lilla trädexkursion med att sitta ute i solen och äta palt till lunch på campingrestaurangen.
Vårfloden i Älvsbyn har enligt uppgift i media från den lokala räddningstjänsten varit den hittills största sedan den legendariska – och katastrofala – vårfloden år 1995. Många av öarna i älven är helt eller delvis översvämmade och träden står i vatten. Bron ut till Selholmen exempelvis ser för närvarande mer ut som en brygga än en bro eftersom den bara leder rakt ut i vattnet på den översvämmade ön. Och då har smältvattnet från fjällen och de norra skogarna inte ens anlänt än. Men nu har vattnet så sakteliga börjat sjunka undan vid Älvsbybron (på bilden ovan) där det sitter 
Efter ett kortare bakslag kommer nu våren med full fart. Själv finner jag inte riktigt samma glädje i det som jag brukar göra eftersom jag tyvärr har blivit sjuk, en segdragen sjukdom. Hur som helst, häggen har i alla fall äntligen tinat fram ur den djupa snö den länge stått i, men knopparna har (med något enstaka undantag) ännu inte börjat brista.
Efter att envist ha klamrat sig fast gick isen till slut i förrgår på Piteälven i Älvsbyn. Ovan är tre bilder av Piteälven här på ”byn” tagna för tre dagar sedan och sedan tre bilder tagna i förrgår. I älven simmar nu gräsänder, bläsänder, krickor och knipor och luften ljuder att skrattmåsarnas skrik och skratt och det ödsliga ropen från en och annan storspov. Talgoxarna, blåmesarna, pilfinkarna och sidensvansarna som har dominerat vinterns fågelliv finns fortfarande kvar men nu är det istället björktrastar, rödvingetrastar och sädesärlor som dominerar i Älvsbyn. Alla möjliga flyttfåglar har börjat dyka upp. Så här långt norrut finns det visserligen inga fält med vårblommor som blåsippor och vitsippor som karaktäriserar våren längre söderut men nära älven hittade jag i alla fall några tussilagor. Och på sistone har även fjärilar börjat dyka upp.
Nu när snön har lagt sig kan det vara lite trixigt att ta sig till rönnen. Idag var den vanliga stigen längs vattnet från hotellet fram till bron över den frusna Varjisån inte skottad men jag lyckades ändå ta mig dit genom att gå en omväg. På isen vid bron fanns spår av bland annat hare. Stigen från bron till rönnen var i alla fall väl upptrampad. Rönnen är nu åter igen insnöad precis som den var för ett år sedan när jag började följa den.
Medeltemperaturen i november månad var något högre än normalt enligt SMHI
Nu har alla rönnlöven fallit av. Vinterns första snö har fallit och isen börjar sakta lägga sig längs älvstranden. Rönnen vilar nu åter tills det blir vår igen.
Nu är rönnen full av knallröda rönnbär.
Nu syns hornen på de hornrostsvampar jag noterade förra månaden på rönnlöven. Men de svarta fläckarna på vissa av bladen såg ut att orsakas av någon annan angripare.
Rönnen har nu omogna, gröna rönnbär. Bladen är angripna av en svamp som jag, baserat på lite googling, tror kallas för rönnens hornrost (Gymnosporangium cornutum?). 
En söt, liten spindel hängde och dinglade i en spindeltråd från rönnen. Dessutom såg jag mängder av trollsländor i området. Och i en av tallarna skuttade en ekorre omkring.