Den här vintern har jag flera gånger sett en koltrast dyka upp mitt bland de vanliga vinterfåglarna som brukar besöka byns olika fågelmatningsställen. Koltrastar är inte vad jag skulle vänta mig på vintern i Norrbotten. Jag tror aldrig någonsin jag sett en sådan här på vintern tidigare. Här är koltrastar inte ens särskilt vanliga på sommaren, till skillnad från längre söderut i Sverige där särskilt städerna ofta är fulla med koltrastar.
Etikett: vardagsbetraktelser
Besatta av tejp
Förra året kom jag mig äntligen för att skaffa en egen julgran. Den har jag sedan klätt huvudsakligen med julpynt inköpt på Tradera.
Att handla på Tradera fungerar jättebra, förutom en liten detalj. I princip allt jag köper från privatpersoner skickas väl inslaget (bra) och förseglat med enorma mängder tejp (mindre bra). Mycket, mycket mer tejp än vad som faktiskt behövs för att säkert frakta sakerna. Varför all denna tejp?
Nattåg till Tyskland fanns nyligen
Jag har på sistone flera gånger hört journalister i media påstå att de sista nattågen mellan Sverige och Tyskland gick på 1990-talet. Det får mig att undra vilken verklighet de lever i för jag har åkt nattåg mellan Sverige och Tyskland i båda riktningarna under både 2000- och 2010-talen. Biljetterna köpte jag från SJ.
Vaccintrubbel – Del 2
I förrgår, en vecka efter mitt förra försök, lyckades jag hämta ut TBE-vaccinet på apoteket. Jag var på apoteket på förmiddagen eftersom jag skulle sitta i jobbmöte hela eftermiddagen den dagen. Naturligtvis visade det sig att vaccinet skulle förvaras i kylskåp. Vaccinet fick därför bo i lunchkylen på kommunhuset tills jag skulle ta med det till hälsocentralen efter jobbet.
Jag kontrollerade för säkerhets skull både på regionens webbsida och på 1177 att hälsocentralen i Älvsbyn verkligen skulle ha drop-in för vaccination klockan fyra den dagen. Jo då, det stod klart och tydligt på båda sidorna.
Men när jag, iklädd en närmast outhärdlig ansiktsmask och med vaccinförpackningen i högsta hugg, till slut kom till hälsocentralen uppstod ändå total förvirring. Personalen visade sig inte känna till att de hade drop-in för vaccinering. Det var tydligen tänkt att den tjänsten skulle ställas in under pandemin från och med denna vecka. Men ingen verkade ha kommit ihåg att göra det.
Men efter mycket om och men lyckades de ändå till slut skaka fram någon som kunde spruta in vaccinet i armen på mig. Äntligen!
Så nu är jag åter vaccinerad mot TBE för de närmaste fem åren. Och drygt 600 kronor fattigare efter att ha betalat för både vaccinet och själva besöket på hälsocentralen.
Vaccintrubbel
Jag försöker vaccinera mig. Det går inte så bra.
Mitt problem denna gång är inte covidvaccin utan TBE-vaccin mot fästingburen hjärninflammation. Jag har upptäckt att jag med råge har passerat datumet för när jag egentligen skulle ha tagit min senaste påfyllningsdos av det vaccinet. Så jag bestämde mig för att ta tag i saken.
När jag bodde i Uppsala var det lätt att fixa. Det var bara att gå in på en privat vaccinationscentral och få sprutan. Här på glesbygden i Norrbotten har saken visat sig vara betydligt mer komplicerad.
För det första finns det, så vitt jag vet, inga privata vaccinationscentraler där jag bor. Så jag bokade en tid hos distriktssköterskemottagningen på närmaste hälsocentral.
Igår, dagen innan jag skulle till hälsocentralen, ringde en sjuksköterska:
-Har du ett recept på vaccinet?
Jag:
-Ehh, nej. Ska man ha det? Det har jag aldrig behövt ha för vaccin förut (och det står dessutom inget om det på sjukvårdsupplysningens webbsida).
Sköterskan:
-Här måste en läkare skriva ut ett recept på TBE-vaccin. Det finns inte i lager på hälsocentralen. Du ska sedan själv hämta ut vaccinet på apotek och ta med det till hälsocentralen klockan fyra på tisdag när det är öppen mottagning för resevacciner för att få vaccinet. Det ska du inte boka tid för så jag avbokar din tid.
Jag:
-???
Sköterskan:
-Jag pratar med en av läkarna som skriver ut ett recept åt dig.
Jag:
-Ok, om det är vad som krävs så gör vi så. Då kan jag alltså hämta ut vaccinet på apoteket imorgon och ta med det till hälsocentralen på drop-in imorgon för att få vaccinet?
Sköterskan:
-Ja.
Idag är det tisdag, dagen efter telefonsamtalet. Och receptet fanns i databasen när jag kom till apoteket. Men apoteket visade sig naturligtvis inte alls ha vaccinet inne. Det måste nämligen förbeställas av apoteket flera dagar i förväg och flygas upp. Så apoteket gjorde en beställning åt mig och ska höra av sig när det kommer. Troligen sker det inom en vecka, men det är inte garanterat.
Så något TBE-vaccin har jag fortfarande inte fått. Kanske nästa vecka?
Tillbaka till den pandemiska vardagen
Efter att ha firat jul och nyår som vanligt med min familj, som numera är så liten att den utan problem ryms inom ramen för hur många som får träffas även enligt de strängaste restriktionerna, är nu årets första arbetsdag avklarad. Hemma vid köksbordet. Själv tillhör jag de som överlag trivs utomordentligt med att utföra mitt kontorsarbete hemifrån. Där kan jag oftast jobba ostört och jag kan lägga upp arbetet som det passar mig.
Men arbetet fungerar ändå bäst när jag kan jobba som jag gjorde under stora delar av förra året; delvis hemifrån mitt kök, delvis från kontoret och ibland ute i fält. Men när både vintern och smittspridningen började komma igång ordentligt här försvann återigen det sista alternativet helt och mina besök på kontoret minskade till nästan noll. Fast då blev det problem med de delar av mitt jobb som behöver stötas och blötas i diskussioner med kollegor och diverse andra människor för att bli bra. Och om man under en längre tid inte deltar på kafferasterna på jobbet riskerar man dessutom att hamna utanför mycket av informationsflödet, även om man deltar på de ”riktiga” mötena. Så en kombination av olika metoder är trots allt det bästa.
Däremot saknar jag till skillnad från många andra egentligen inte i sig den sociala samvaron som kommer av att arbeta på en gemensam arbetsplats. För mig är arbete i första hand förknippat med just arbete. Det inkluderar den sociala samvaron med kollegorna som för mig bara är ytterligare en arbetsuppgift. Precis som andra arbetsuppgifter kan att umgås med kollegor vara allt från trevligt och inspirerande till outhärdligt, men en arbetsuppgift förblir en arbetsuppgift oavsett om jag gillar den eller inte.
Jag saknar istället den sociala gemenskapen som i vanliga fall är förknippad med min fritidsaktiviteter. Dessa aktiviteter har tyvärr helt eller delvis varit inställda på grund av pandemin ända sedan förra vårvintern.
Jag har vissa förhoppningar om att i år delvis kunna styra om inriktningen på mitt arbete mer mot mina huvudsakliga intresseområden. På senare år har mitt arbete varit strikt fokuserat på energi- och klimatfrågor. Energi och klimat är i och för sig mycket aktuella teman och det har varit intressant att få möjlighet att lära mig mer om de ämnena och om hur de tillämpas i praktiken, men jag är i grund och botten biolog kombinerat med en släng av geologi och kemi. Fysik är väl ok men teknik har jag oerhört svårt att uppbåda någon entusiasm för. Enligt mig finns det bara två sorters teknik: bra grejer som fungerar och gör vad de ska göra eller åtminstone enkelt kan lagas och så skräp som inte fungerar.
Det jag i normala fall gillar med mitt nuvarande jobb är att vara ute och föreläsa. Men det har jag ju knappt kunnat göra alls under förra året och situationen kommer troligen inte förbättras förrän tidigast till sommaren. Jag har hållit ett par digitala föreläsningar, men det är inte samma sak när man som föreläsare inte kan se sin publik. Att som åhörare lyssna på digitala föreläsningar är ok, men det är inte alls lika roligt att hålla dem.
Uppdrag: Hitta ett schampo för torr och kliande hårbotten
Jag fick aldrig något svar på min fråga till Midsona om vad skillnaden mellan Urtekrams parfymfria duschtvål och schampo var. Frågan skickade jag i somras efter att ha noterat att de hade identisk innehållsförteckning. Men för några veckor sedan upptäckte jag att innehållsförteckningen på duschtvålen ändrats. Så nu är de inte identiska längre. Det var väl deras svar antar jag.
När det gäller duschtvål så har jag bytt ut den mot duscholja, vilket är bättre för min torra hud. Särskilt nu på vintern.
Men mitt problem med torr och kliande hårbotten har bara förvärrats. Ända tills nyligen hade jag normalt, mjukt och lite väl tjockt hår. Jag kunde använda vilket schampo som helst, även om jag föredrog parfymfritt på grund av min känslighet för starka dofter. Men på senare tid har håret förändrats och blivit strävare och torrare. Och jag har fått allt värre problem med torr hårbotten som kliar så jag blir tokig. Jag tvättar håret ett par gånger i veckan och har inte använt hårstylingprodukter på sisådär 20 år, så problemet beror inte på överdrivet tvättande eller överdriven kemikalieanvändning.
Jag håller på att testa mig genom olika schampon som påstås vara extra bra för torrt hår för att försöka hitta något som fungerar. Inklusive särskilt schampo för torr hårbotten från apotek, vilket hittills bara förvärrat problemet. Har även försökt schampofria hårtvättmetoder som att tvätta håret med bara balsam och att tvätta håret med ägg. Enbart balsammetoden gav kraftigt kliande hårbotten, och dessutom blev håret tungt och platt och det blev även väldigt snabbt fett och smutsigt igen. Enbart äggtvätt gav väldigt strävt hår och svidande klåda i hårbotten. Äggtvätt följt av eftersköljning med utspädd äppelcidervinäger gav fantastiskt snyggt och glänsande hår, men skapade outhärdligt svidande klåda i hårbotten. Så de schampofria hårtvättlösningarna verkar inte vara rätt väg att gå.
Det som hittills fungerat bäst mot klådan är att tvätta med Urtekrams parfymfria schampo och sedan gnugga in Apotek Hjärtats special care återfuktande hårbottengel i hårbotten. Men det är omöjligt att endast applicera gelen i hårbotten utan hela håret blir inkletat med gelen som sedan långsamt stelnar. Det gillar jag inte.
Så sökandet efter den perfekta hårtvättlösningen fortsätter.
Mina första poäng i arkeologi
Som litet barn hade jag inget drömyrke. I brist på bättre svarade jag då helt enkelt vad någon av de vuxna i min familj jobbade med när någon frågade vad jag vill bli när jag blev stor. Men som tonåring ville jag bli arkeolog.
Varför jag fastnade för just arkeologi är något oklart. Möjligen berodde det på att min skolklass på 90-talet besökte den dåvarande utställningen ”Vuollerim 6000 år” som handlade om då ganska nyupptäckta stenåldersboplatser i Norrbottens inland. För mig var tanken att det hade funnits en norrbottnisk förhistoria en uppenbarelse. Det stämde inte alls med vad jag hade sett på TV eller lärt mig i skolan om Sveriges förhistoria, som ju uteslutande handlade om södra Sverige (något som tyvärr inte har förändrats nämnvärt sedan dess).
Jag blev inte arkeolog utan naturvetare. Men nu, när coronapandemin har ställt in många av mina fritidsaktiviteter, har jag passat på att ta mina första universitetspoäng i arkeologi (egyptologin som jag läste för att delvis finansiera slutet av min doktorandtid räknas inte). Tyvärr anmälde jag mig för sent för att komma in på distanskursen i nordeuropeisk arkeologi (Arkeologi A) vid Umeå universitet, men jag kom istället in på en kortare distanskurs i musikarkeologi vid Linnéuniversitet. Och dessutom mer eller mindre av misstag samtidigt också på en distanskurs i museologi vid Uppsala universitet, men den är inte avslutad ännu.
Kursen i musikarkeologi är nu avslutad och jag är härmed stolt innehavare av mina första 7,5 hp universitetspoäng i arkeologi. Dessutom med en stor dos musikvetenskap på köpet, vilket är extra trevligt eftersom just utövandet av musik är något som jag saknar särskilt mycket under pandemin. Och jag tycker fortfarande att arkeologi är fascinerande.
Brödticka är naturens falukorv
Om man smörsteker brödticka ser resultatet i stekpannan ut precis som stekt falukorv. Rätt märkligt faktiskt. Kryddad med lite salt, svartpeppar och lökpulver smakar den faktiskt också rätt likt falukorv även om svampen har något fastare konsistens. Om man använde samma kryddor som i falukorv skulle nog stekt brödticka smaka precis som stekt falukorv. Måste testa det någon gång. Jag hittade en hel hög med brödtickor på en skogsstig här i byn igår.
Jag har nyligen börjat plocka svamp så jag håller mig huvudsakligen till säkra kort som soppar och tickor. Bland dem finns det i alla fall inga giftiga arter härikring. Däremot finns det några som anses oätliga på grund av äcklig smak, obehaglig konsistens eller att de är för vediga. Har också testat att äta någon enstaka kremla, men generellt undviker jag att plocka skivlingar. De kan vara farliga så de är inget för nybörjare i svampskogen.
Vad är skillnaden på flytande tvål och schampo?
Vad är egentligen skillnaden på flytande tvål/duschtvål och schampo? Läs ingredienslistorna på de två produkterna ovan och se om du kan hitta skillnaden.
Eftersom jag har känslig hud föredrar jag att använda produkter som inte innehåller det ämne som i ingredienslistan anges som sodium lauryl sulfate (i enlighet med den internationella lagstiftning som är orsaken till de svårbegripliga ingredienslistorna på kosmetiska produkter). Det liknande ämnet sodium laureth sulfate är inte särskilt mycket bättre. Sodium lauryl sulfate, också känt som SLS, används ofta inom hudforskning för att framkalla hudirritation vilket borde ge en vink om att det inte är ett bra ämne att dagligen utsätta sin hud för om man har känslig hud. Tyvärr är det ett ämne som är nära nog universellt i allehanda typer av flytande kosmetiska och rengörande produkter som exempelvis tvål, duschtvål, schampo och tandkräm. Utbudet blir därför ganska litet, och nästan helt begränsat till produkter som på mer eller mindre goda grunder påstås vara ekologiska och därmed dyrare. Om man som jag dessutom är överkänslig mot stark parfymdoft blir utbudet dessutom ännu mindre.
Nyligen testade jag att köpa Urtekram parfymfri duschtvål och schampo eftersom de finns att köpa i stora förpackningar vilket blir något billigare än de flesta andra liknande produkter. Då noterade jag något märkligt. Ingredienslistorna för parfymfri duschtvål och parfymfritt schampo är identiska!
Urtekrams produkter säljs i Sverige av Midsona Sverige. Jag skrev ett mejl till den svenska kundkontakten för Urtekram för en månad sedan och frågade om det finns någon skillnad mellan duschtvålen och schampot och vad den skillnaden i sådana fall är. Det kom en automatisk bekräftelse på att mejlet hade kommit fram men sedan dess har jag inte hört av dem. Så jag antar att Midsona inte heller vet vad skillnaden är.
Jag testade för övrigt att använda duschtvålen som schampo och det fungerade alldeles utmärkt. Så i framtiden behöver jag bara köpa en produkt som kan användas både som duschtvål och som schampo. En onödig utgift mindre alltså.