Som forskare, speciellt i naturvetenskapliga ämnen, förväntas man vara villig att arbeta utomlands. Även i Sverige arbetar man oftast tillsammans med kollegor från alla möjliga länder. Själv gillar jag att diskutera skillnader och likheter mellan olika språk, politiska system och kulturer, så jag tycker att detta är en av de stora fördelarna med mitt jobb. Visst uppstår det ibland tålamodsprövande kulturkrockar och språkproblem, men dessa har aldrig varit några större problem. En bieffekt av denna internationella arbetskultur är att man får en mer nyanserad bild av sitt eget land och sin egen kultur.
Mot slutet av min doktorandtid gick jag en kurs som handlade om karriärvägar för disputerade. Eftersom lärarna på den kursen mer eller mindre tog för givet att vi tänkte arbeta utomlands i några år så betonade de rätt hårt hur mycket Sverige skiljer sig från de flesta andra länder vad gäller kultur och värderingar. Poängen i deras fall var att markera att svenskar kan ha extra svårt att anpassa sig till att leva och arbeta i andra kulturer. Jag är inte så säker på att det verkligen är sant, men det stämmer att Sverige är ett ganska säreget land jämfört med andra. Bland annat visade de en variant av denna graf över hur värderingar varierar mellan befolkningar. Svenskarna klassificeras här som extremt sekulära individualister, vilket stämmer ganska bra med min erfarenhet. Inte ens jämfört med de andra nordeuropéerna är vi riktigt normalt funtade!
