En zirkon som hittades i sandsten från Jack Hills i Australien har daterats med stor precision. Zirkonen är mindre än en millimeter lång och ser inte mycket ut för världen men trots detta är den fascinerande. Dess kärna visade sig nämligen vara 4374 ± 6 miljoner år gammal. Alltså 4,4 miljarder år. Under hela denna långa tid har denna lilla zirkon utgjort en liten, liten del av den kontinentala jordskorpan.
Denna lilla zirkon bevisar att det måste ha funnits kontinental jordskorpa för 4,4 miljarder år sedan, och det är inte alls självklart. Jorden började bildas för ungefär 4,6 miljarder år sedan och någon gång för ungefär 4,5 miljarder år sedan krockade den unga jorden med en annan himlakropp. Resultatet av krocken var att enorma mängder material kastades ut i rymden och bildade månen.
Den lilla zirkonen verkar alltså ha bildats ungefär 100 miljoner år efter den stora krocken som bildade månen och ingick därför troligen i den allra tidigaste kontinentala jordskorpan. Den ursprungliga jordskorpan förstördes för länge sedan av plattektoniska processer men pyttesmå spår av den har alltså överlevt ända in i vår tid.
Referens:
John W. Valley m.fl. (2014) Hadean age for a post-magma-ocean zircon confirmed by atom-probe tomography. Nature Geoscience, publicerad online 23 februari 2014. doi:10.1038/ngeo2075
Men det känns lite enklare att förklara för folk om man sätter ljusåren i relation till den geologiska tidsskalan av typen här till höger. Typ, före eller efter dinosaurierna eller samtidigt som djuren alla har fått rita av från skolornas stengolv.
Håller med! När avståndet till och med hinner bli så långt att det fysiska objektet hinner förflytta sig miljarder år bort medans ljuset färdas lite mindre miljarder år bort fast åt andra hållet. Vilket helt plötsligt innebär att ljus som är 4 miljarder år gammalt har färdats i 5,5miljarder ljusår, vojne vojne!
Försök att förklara det för icke vetenskapsmänniskor som undrar om man verkligen kan se ända till månen i teleskopet eller frågar vad det är för fel på månen när man visar dom ett foto av solskivan, tack gode gud så ändrade jag solen till gul i photoshop innan jag visade fotot för nån som var taget i 540nm vilket är grön…
En grön sol hade väl varit fin 🙂
Det är bra om man kan relatera till något som folk (mer eller mindre) känner till, men ibland blir förklaringarna så intrasslade att det inte ens är värt att försöka få oinsatta personer att förstå vad det hela egentligen handlar om. Lyssnaren hinner tröttna innan man ens hinner halvvägs. Då får duga med sammanfattningar som ”långt” och ”länge”.
Det är ännu mer frustrerande när det handlar om människor som faktiskt borde veta bättre. Jag vill bara skrika när jag för hundrade gången måste förklara för människor som påstår sig vara växtbiologer att ”Granar är inte blomväxter. De är barrträd. De har kottar, inte blommor. Barrträdens och blomväxternas sista gemensamma förfader dog för mer än 300 miljoner år sedan!”.
Under alla tider har det alltså funnits en ”tjurskalle” som klänger sig kvar oavsett vad som händer 🙂
Ganska faschinerande det här med tiden. Att jag som amatörastronom kan fånga några stackars fotoner som har färdats genom rymden i 2,4miljarder år men försvinner för alltid så fort de träffade bildchipet i kameran.
När man sysslar med naturvetenskap så vänjer man sig snabbt vid att hantera stora tidsintervall. Miljoner år hit och miljarder år dit. Man blir så van vid det att man till slut börjar tro att man verkligen förstår vad det betyder, men det gör man inte. Det går inte att verkligen känna hur länge en miljon år är. Ännu mindre en miljard.