Äppelträdet i januari

En dag i slutet på december var det så där riktigt kallt att träden gnistrade vita av frost. Eller ja, kallt och kallt. Det var kallt för att vara Uppsala. Här är det sällan minusgrader och riktigt kallt betyder att temperaturen närmar sig tio minusgrader. Hur som helst var det vackert. Den dagen slog det mig att jag har börjat uppfatta kyla som något exotiskt, vilket är bisarrt för någon som vuxit upp långt upp i norr där 20-30 minusgrader var normal vintertemperatur. Under mitt sista år på gymnasiet sjönk utetemperaturen till och med ner under -40°C.

Tyvärr hade jag inte med mig kameran på min promenad just den dagen då allt gnistrade så vackert. Ett par dagar senare slog värmen till och temperaturen steg till en nivå som påminde mer om en kall sommardag. Snön tinade snabbt bort och om det inte vore för att solen står så lågt skulle det kunna vara vår. Äppelträdet står ännu tålmodigt och väntar. Knopparna är redo men ännu är det inte dags.

One day at the end of December it was so cold that the trees were completely covered in sparkling white frost. Well, cold for Uppsala that is. Here the temperature rarely drops below freezing and really cold means that the temperature is getting close to -10°C. Anyway, it was beautiful. That day I realized that I have started to think of cold temperature as something exotic, which is weird for someone who grew up in the far north where -20°C to -30°C were normal winter temperatures. During my last year in secondary (high) school the outdoor temperature even dropped below -40°C.

Unfortunately I did not bring the camera on my walk that day when everything was sparkling white. A few days later the heat struck and the temperature rose to a level more typical of a cold summer day. The snow quickly disappeared and if it wasn’t for the low angle of the sun one might think that it is spring. The apple tree is still patiently waiting. The buds are ready but the time has yet to come.

Fotona ovan är tagna 2015-01-03 i Uppsala.