Evolution – en fråga om tro?

Jag är evolutionsbiolog men jag tror inte på evolutionen.

Tro innebär att det finns en osäkerhet. Jag tror på massor av saker men i just denna fråga behöver jag inte tro.

När jag talar om för folk att jag har jobbat som evolutionsbiolog så möter jag nästan alltid samma reaktion. Antingen vill den jag pratar med bekänna sin tro på evolutionen eller så vill hen tydliggöra att hen verkligen inte tror på evolutionen. De som tillhör den senare kategorin brukar bli väldigt besvikna när jag inte blir upprörd över deras brist på tro.

För mig är både tro och avsaknad av tro i denna fråga ett tecken på att personen troligen inte vet vad evolutionsbiologer menar när de pratar om evolution. Den evolutionsteori som de professionella evolutionsbiologerna arbetar med är faktiskt betydligt enklare än vad de flesta icke-evolutionsbiologer tror.

Den vetenskapliga evolutionsteorin bygger i grunden på den teori om naturligt urval som Darwin lanserade i mitten av 1800-talet, men vetenskapen har lämnat 1800-talet bakom sig för länge sedan. De flesta av dagens evolutionsbiologer har inte ens läst Darwins bok om naturligt urval. Eftersom jag är intresserad av historia har jag läst Darwins bok men jag måste erkänna att det tog många försök innan jag lyckades komma igenom de första långtråkiga och outhärdligt långdragna kapitlen om avel och jordbruk.

 

---

 Vad menar då evolutionsbiologer när de säger evolution?

(1) Det finns variation inom arter.

Du och jag är båda människor men vi är ändå inte helt identiska. Denna variation är dessutom åtminstone delvis ärftlig. Om alla individer är identiska så har det naturliga urvalet inga alternativ att välja mellan. Finns det ingen variation så finns det inte heller någon evolution.

(2) Generationerna avlöser varandra genom att nya individer föds och alla individer dör.

Människor föder barn och människor dör. Vissa lever längre än andra men ingen lever för evigt. Om alla levde för evigt och ingen fick några barn skulle det inte finnas någon evolution.

(3) Alla får inte lika många biologiska barn.

Idag får de flesta människorna på jorden 2-3 barn men vissa människor får många fler biologiska barn än så och andra får inga biologiska barn alls. Vissa individer är alltså bättre än andra på att föra vidare sina gener till nästa generation.

(4) Jorden och livet på jorden har existerat väldigt, väldigt länge.

Alla tre ovanstående faktorer har redan hunnit verka under en obegripligt lång tid.

---

1 + 2 + 3 + 4 => förändring av artens genomsnittliga arvsmassa över tid = evolution

---

 

Evolution, eller naturligt urval som Darwin kallade det, innebär förändring över tid. Att arterna förändras över tid är en konsekvens av dessa fyra faktorer. Vill du motbevisa evolutionsteorin så är det fortfarande dessa fyra grundläggande observationer du måste motbevisa. Hittills har ingen lyckats med det och det finns inget som tyder på att någon någonsin kommer att lyckas med det.

De första tre punkterna kan vem som helst observera på egen hand. Den sista observationen kommer från geologin och är den som är svårast att förstå. Vi människor kan egentligen inte på allvar förstå hur lång tid en miljon eller en miljard år är. Det är inte konstigt att någon som inte kan känna hur ohyggligt lång tid en miljard år verkligen är har svårt att förstå hur det naturliga urvalet kan skapa allt det liv vi ser omkring oss idag. Det är tvärtom helt logiskt och fullt begripligt.

Vad som är svårare att förstå för dagens sekulariserade människor är att den kristna kyrkan istället har haft mest problem med den första observationen. Kyrkan hade nämligen bestämt sig för att den kristna guden hade skapat alla arter en gång för alla. Man tänkte sig att arterna var separata enheter som inte kunde blandas och att arterna aldrig kunde förändras. Man tänkte sig dessutom att det fanns en hierarki bland arterna där människan stod överst på en tänkt artstege. Denna syn på arter är än idag mycket vanlig och utgör faktiskt fortfarande grunden för mycket av vår lagstiftning på miljö- och etikområdet. Men denna ursprungligen religiösa artdefinition blev med tiden alltmer problematisk för de tidiga biologerna och naturhistorikerna, som Linné, som fick allt svårare att bortförklara den variation och de förändringar som de med sina egna ögon såg i naturen. Skillnaden mellan evolutionsbiologernas artdefinition, där artsammansättningen förändras över tiden, och den äldre kristna artdefinitionen, där alla arter bevaras oförändrade för evigt, är fortfarande en av de viktigaste stötestenarna för många av de fundamentalistiska kristna som säger sig inte tro på evolutionen.

Till skillnad från många av de pseudovetenskapliga varianterna av evolutionsläran som sprids och har spridits ända sedan mitten av 1800-talet så innehåller den vetenskapliga evolutionsteorin ingen drivkraft som aktivt driver evolutionen framåt mot ett slutmål. Evolution innebär visserligen förändring över tid men förändring innebär inte alltid att arterna blir mer avancerade. Det naturliga urvalet innebär att i varje generation tenderar de individer som är bäst anpassade till sin specifika roll i den miljö de lever i att också i allmänhet vara mer framgångsrika än sina artfränder när det gäller att få avkomma och därmed föra sina gener vidare. Med tiden blir resultatet att varje ny generation i genomsnitt blir lite bättre anpassad till sin miljö än den föregående. Men eftersom miljön hela tiden förändras så kan man likna det vid att arterna försöker springer ikapp ett mål som hela tiden flyttar på sig. Det naturliga urvalet tar därför aldrig slut utan fortsätter bara. I all evighet.

Det finns inte heller några högre eller lägre stående arter. Alla arter har ett gemensamt ursprung och är därför exakt lika mycket evolverade. Människor är alltså varken mer eller mindre evolverade än våra kusiner människoaporna. Du är inte ens mer evolverad än dina krukväxter. Evolutionen ger inga ledtrådar till hur du ska göra för att leva ett meningsfullt liv eller vilka val som är moraliskt riktiga. Det måste du lösa på något annat sätt. Och framför allt så är evolutionen inte endast en fråga om slump. Tur och otur har visserligen betydelse men de är långt ifrån de enda faktorer som är viktiga. Det är inte bara slumpen som avgör vem som får flest barn eller vems barn som överlever till vuxen ålder.

Delvis tror jag att många av de missförstånd som förekommer när det gäller evolution och naturligt urval beror på att idén lanserades i mitten av det prydaste århundradet någonsin. För evolutionsteorin är en teori om sex och barnafödande. Att vara evolutionärt framgångsrik har i sig inget med överlevnad att göra. Det är bara en enda sak som har betydelse – barnafödande. Och hos de flesta arter är reproduktionen kopplad till sex. Förutom egna barn räknas även nära släktingars barn eftersom de också i viss mån bär på samma gener som du. Anledningen att man ofta tjatar om överlevnad i evolutionära sammanhang är helt enkelt att döda personer inte föder barn. Barn som dör innan de själva hunnit växa upp och få egna barn räknas alltså inte.

Observera att Darwin aldrig hade hört talas om gener. Han kände inte heller till plattektoniken, vilket faktiskt var ett ännu större problem med den teori han ursprungligen lade fram i sin berömda bok. Att någon form av ärftlighet existerar kände alla människor naturligtvis till, både från sin egen familj och från tusentals år av växt- och djuravel, men dåtidens människor visste inte vad det egentligen var som fördes vidare från generation till generation. När Mendels resultat med ärtorna blev kända i början av 1900-talet lärde sig forskarna en statistisk metod för att räkna på ärftlighet, vilket var användbart i aveln, men fortfarande visste ingen vad det faktiskt var som ärvdes. Ärftlighetens mysterium tillhör de grundläggande existentiella frågor som människor funderat över i alla tider, men det var inte förrän Watson och Crick publicerade DNA-strukturen år 1953 som det stod klart att arvsmassa består av DNA. Något som de meddelade i vad som kanske är tidernas största underdrift:

”It has not escaped our notice that the specific pairing we have postulated immediately suggest a possible copying mechanism for the genetic material.”

Så vad sysslar dagens evolutionsbiologer med? De fyra grundläggande observationerna är ju redan avklarade. Dagens evolutionsbiologer betraktar grunden som färdigutredd och ägnar sig istället åt att gräva ner sig i exakt hur evolution går till för att försöka förstå – steg för steg – exakt hur livets historia har sett ut hela vägen från den där allra första levande cellen till alla dagens komplexa levande varelser. Det finns ingen brist på frågor för dagens evolutionsbiologer att jobba med. Hur uppstår egentligen variation? Hur uppstod multicellulära organismer från encelliga organismer (vilket vi vet har skett vid flera separata tillfällen)? Hur har de olika organen i växters och djurs kroppar bildats? Vad är det som avgör vem som får flest barn? Varför finns sex? Varför dör vi av ålderdom istället för att fortsätta leva för evigt? Vilken strategi lönar sig bäst evolutionärt sett – att föda många barn men inte ta hand om dem eller att bara föda några få barn men ägna mycket tid och energi åt att ta hand om varje barn? Varför finns menopausen? Hur många olika sätt finns det att reproducera sig på? Vad menas egentligen med biologiskt kön? Hur nära släkt är olika arter med varandra? Går alla levande organismer verkligen att dela upp i arter och var går i sådana fall gränsen mellan olika arter? Hur bildades den allra första levande cellen? När exakt inträffade olika viktiga händelser i livets historia? Hur kommer det sig att olika organismer kan använda samma gen för helt olika saker? Hur har klimatvariationer, plattektoniska processer och andra geologiska fenomen påverkat livets historia under årmiljonernas gång?

Det finns alltså fortfarande massor av evolutionära frågor som ännu inte är fullt utredda. Men frågan om evolution alls existerar är inte en av dem.