Ännu en bok som jag läst om hur många gånger som helst. Jag gillar språk och I döda språks sällskap – En bok om väldigt gamla språk av Ola Wikander passar mig perfekt. Det är en populärvetenskaplig bok om utdöda språk. Sumeriska, akkadiska, hebreiska, koptiska, hettitiska, sanskrit, fornpersiska, oskiska, etruskiska, gotiska och anglosaxiska får alla var sitt kapitel där Ola först ger en introduktion till språkets historia och berättar lite om dess speciella egenheter för att sedan avsluta med ett textexempel på orginalspråk (med översättning). Boken är avsedd att underhålla och väcka nyfikenhet och den är inte någon lärobok i vanlig bemärkelse, men trots det kan man lära sig en hel del om språkhistoria genom att läsa den.
Ola Wikander har också skrivit Ett träd med vida grenar – De indoeuropeiska språkens historia som är en sorts uppföljare till I döda språks sällskap. Boken handlar, som undertiteln anger, om de indoeuropeiska språkens historia. Eftersom svenskan tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen så är detta på samma gång en bok om vårt eget språks historia, vilket naturligtvis gör den extra intressant. Här försöker Ola också beskriva i mer detalj hur jämförande språkforskning går till, vilket gör att den här boken inte är lika lättsmält som I döda språks sällskap, utan bitvis påminner om en grundläggande lärobok i språkvetenskap. För mig gör det inget, men jag misstänker att det kanske kan skrämma bort en del läsare som avskydde att traggla med grammatik i skolan.
Nu väntar jag bara på en populärvetenskaplig bok på svenska om de finsk-ugriska språkens historia. I denna familj ingår finskan, samiskan och estniskan, och genom hela Sveriges historia har detta därför varit den andra stora språkfamiljen i vårt land. Speciellt eftersom Sverige ända från början och fram till för drygt 200 år sedan inkluderade dagens Finland. Någon som vet om det finns någon bra sådan bok?