Häggen i september + Dags att börja söka efter nästa träd att följa

Det är egentligen höst nu. Älgjakten har börjat och det har blivit mörkt om nätterna. Men värmen dröjer sig kvar även om det numera är behagligt varmt istället för olidligt varmt på dagarna. Jag tillbringade idag några trevliga timmar med att fågelskåda och att fika vid lägerelden med fågelskådargänget Strandskatorna vid Gammelstadsviken i Luleå. Tyvärr glömde jag kameran i bilen när jag var där så ni får inte se någon bild på havsörnen som majestätiskt svävade över sjön. Men kameran var i alla fall med så på vägen hem till min nya hemby Sikfors passade jag på att svänga förbi Älvsbyn för att fota häggen som jag följer under 2018. Häggen har inte förändrats särskilt mycket under den senaste månaden. Bären är fortfarande mogna men vissa bär börjar skrumpna ihop en aning. De övre löven har övergått till höstfärger. Generellt är det få lövträd här i krokarna som ännu har fått höstfärger.

It is really autumn now. The elk (Alces alces = moose in American) hunting season has begun and the nights are now dark. But the warmth linger although now the days are pleasantly warm instead of unbearably hot. Today I spent a few pleasant hours bird watching and eating by the camp fire with the bird watching group Strandskatorna at Gammelstadsviken natural reserve in Luleå. Unfortunately I forgot my camera in the car so you don’t get to see the white-tailed eagle that soared majestically above the lake. But at least I brought the camera so on the way back to my new home village Sikfors (a small rural village with less than 200 inhabitants that I recently moved to) I stopped by Älvsbyn to photograph the bird cherry that I’m following during 2018. The bird cherry hasn’t changed much during the last month. The berries are still ripe but some are starting to dry out. The upper leaves have changed to autumn colours. Generally most deciduous trees around here are still green. Very few have yet changed colours.

Jag har börjat leta efter nästa års träd att följa. Det är nödvändigt att göra det medan träden fortfarande har löv, och ofta även frukter, och därmed kan identifieras. En kandidat är en asp (Populus tremula) som står för sig själv på ett kalhygge nära vägen in till Sikfors. Hygget ligger mycket vackert ovanför en fiskesjö. Att aspen står för sig själv gör att det går att fotografera den utan att den försvinner i grönskan från intilliggande träd. Och asp är en art som jag ännu inte har följt. Ett problem med det här trädet är dock att det inte är möjligt att gå fram till det på vintern utan snöskor, fast trädet står i alla fall tillräckligt nära vägen för att det borde gå att ta bilder på avstånd. Dessutom står aspen i en djup sänka som gör det mycket svårt att överhuvudtaget nå den för att kunna ta närbilder. Så den här aspen är inte ett självklart val. Jag får nog leta vidare.

I have started looking for the next tree to follow for a year. It’s necessary to do this while the trees still have leaves, and often also fruits, and therefore can be identified. One candidate is an aspen (Populus tremula) the stands by itself on a clear-cut area near the road into Sikfors village. The clear-cut area is beautifully located above a fishing lake. That the aspen stands by itself means that it can be photographed without disappearing in the green background of surrounding trees. And aspen is a species that I haven’t yet followed. One problem with this tree is however that it’s not possible to walk to the tree in winter without snowshoes, although the tree stands close enough to the road that it should be possible to take pictures of it from a distance. Another problem is that the aspen grows in a deep hollow which makes it very difficult to reach the tree at all to take close up photographs. So this aspen is not an obvious choice. I think I have to keep looking.

Fotona är tagna den 8 september 2018.

Kolla även in andra trädföljare på The Squirrelbasket (internationellt).